Hanna 11 år

I går var det dags för Hannas 11-års kalas. Helt galet. Ida fyllde 14 och Hanna 11.
Det vart smörgåstårta, tradition. Hon fick många fina födelsedagspresenter, och var glad över detta. På fredag ska hon använda ett av sina presentkort på ridklubben. Då ska hon rida Alexia och galoppera. Jag ska hänga med även fast jag tycker det är lite väl tidigt. Men va fan. Vill hon ha mig med så är det bara att ramla ur sängen och följa med.
Jag hade även den stora äran att få sitta på hennes högra sida vid bordet. Underbar är hon! Så glad och välkomnade sina gäster på ett väldigt proffsigt sätt.

Jag och Ida hade lite förfest innan gästerna kom. Hon kom med ett paket köttbullar och satte sig bredvid mig och sa att nu skulle det ätas. Pappa suckade och skrattade.Vi är tydligen bra på att äta lite allt möjligt, hela tiden. Hon är dock tonåring så det är normalt. Vet inte vad jag ska skylla på...

Vägde mig hos BigB för jag tycker denna magen tar emot lite överallt. Nästan 2,5 kg har jag samlat på mig sedan operationen. Inte helt konstigt när man varit så still. Men på onsdag då ska kroppen prövas. Shit! Upp på hästryggen igen. Nästan så att jag undrar om jag ska ringa Christina och fråga om jag får ta med en häst och hänga med på Hannas lektion. Får se hur den första går först tror jag.

Jag blev väldigt glad när jag fick höra av Leia att hon ev kan ha hittat en ny häst. Hoppas den går igenom besiktningen. Hon vill tävla i SM i höst, hoppas det blir så.För hon är duktig.

Efter kalaset blev det lite av ett kalas igen. Blev bjuden på pannbiff och potatismos! Magen var full med kalasmat, men jag åt igen.Hahaha! Ingen hejd här inte. Så i går somnade jag proppmätt!

I dag är det nyårsafton. Det bär i väg till Christ och Lina i kväll. Ska bli mysigt. Men innan ska jag nog ta mig in till stan och till sjukhuset. Har en kär vän som är sjuk.Tror han skulle bli glad om jag dök upp. Fick reda på att han varit inlagd sedan innan jul. Tänk om jag vetat det... Då kunde jag åkt upp och härjat med honom lite i mellandagarna.

Många lägger upp summeringar av sitt 2018. Jag vet inte om jag vill det. Det har hänt så himla mycket. Både bra och dåligt. Men skilsmässan är väl den som för alltid kommer representera 2018.
Det var väl inte många , allra minst jag som trodde att det skulle hända.
Och även om man tagit ett beslut som kanske var bäst för oss bägge så känns det.
Ungefär som om man blir släpad efter en bil. Det gör kroppsligt ont att veta att man skadat en annan människa så.Och när man nu inte hör något, så känns det konstigt. Fast är det vad som krävs för att det ska gå bättre, så får det vara så.
Saknar min katt så jag tror att jag går av på mitten också. Önskar inget hellre än att han vore här.


    Goe väl?

Födelsedagsbarnet

Han som bara ska pussas nu för tiden. Tack säger jag!

    Detta var gött!

    Hon hade gjort så fint med servetter, namnskyltar och
    dukning.

Jul 2018

I dag har jag stalljour. Inte så länge sedan sist, men den här gången är det vi i styrelsen som har hand om hästarna. Foten är ju inte riktigt hundra så jag blir placerad i höspiltan igen. Var dit i går och pratade med Baron och tittade när de andra red.
Efter det åkte jag till Roger och såg film. Somnade väl runt 21 skulle jag tro. En blir trött av att fira jul.

Dagen innan julafton vart precis så trevlig som jag trodde att den skulle bli.Julmat med en twist fick vi. Och jag som är komplett livrädd för att smaka på nya saker, fick ta mig i kragen och bara göra det.
Då lärde jag mig att dadlar i parmaskinka var gott, även den morotskaka hon gjort. Jag provade även en omelett som gjorts som en rulltårta med pepparrot och lax. Laxen fick mannen bredvid snällt pilla bort, men resten var gott.Det blev en riktigt trevlig kväll, speciellt för familjen💗

Upp i tid på julafton och i väg till BigB och äta brunch. Mamma och Kent skulle komma men de hade tydligen ändrat tid så de fick jag inte träffa på julafton. Skinkan var den bästa den här julen, tveklöst. Jag fick se på "Karlsson på taket" under tiden de andra två provade en jäddra massa gitarrer. Men de hade kul. Sen i väg upp över höjda och in i ett hus fullt med värme, mat, skratt och gott att dricka. Även en liten vovve var med och firade jul. Levande ljus i granen och jag höll på att somna under Kalle Anka. Hade kontakt med en del av vännerna. De verkade ha det bra. Tänkte på familjen Olsson som i år firade jul utan den fantastiska Gösta. Det är inte helt lätt när folk faller bort.
Två i sällskapet gick på midnattsmässa, vi andra grillade korv den sista timmen som var kvar av den här julaftonen. Sen i säng.

Och nog är det fantastiskt att vakna upp där och titta på utsikten. Solen på ena sidan och månen på andra.Vattnet och glittret i snön.Vackert. Tillbaka mot Arvika och först in på Coop, sen hem så jag fick hämta kläder (för det glömde jag ta med) sedan vidare tillbaka till stan för att duscha för att sedan åka till Roger och äta, igen.GÖTT!!
När Roger skulle i duschen så åkte vi till min andra pojkvän Dante.
Magisk! Bara att se honom öppna dörren och gnissla "Äjjis!" är så härligt.

Sista anhalten för juldagen blev Fallängsvägen. Där var det julfest med de närmaste. Självklart blev det en stund i Jennifers säng med Rut och Hulda. Höll på att somna. Runt 02 stod jag helt förvånad med händerna i sidan i köket och var hemskt förvånad över att jag var så full... Jag hade ju knappt druckit nåt. Fast det hade jag tydligen gjort fick jag reda på av denna som hållit reda på mig hela kvällen. Det serverades äggröra och bacon och en jäddra massa vatten. Tur var väl det.Hahaha!

Om alla kommer med exakt likadana stövlar...

Vackert!

Morgonutsikten

Baron

Vaknade lite stel och på gnarkigt humör. Men hade en del att göra. Det var bra för då får man annat att tänka på.Tog två alvedon och åkte till Vikene och hämtade ut paket, var och la julklappar till katterna i postlådan och sen in till stan i en jäddra fart för att pumpa däcken på bil.
Jag trodde "bara" det var framdäcken som läckte, men ena bakdäcket var det också dåligt med luft i.

Jag får nog jobba på lite nästa år så jag kan köpa nya däck och fälgar till bilen.Tröttsamt att inte veta om det finns luft i däcken när man ska i väg. Var in på Solrosen och köpte en blomma, på bolaget och köpte en vinflaska till en av mina ridskolelärare sen blev det fin middag på en av ortens pizzerior.

När maten landat åkte jag till mina kompisar och min käresta, Baron! Han blev glad då han insåg att jag kom med en massa morotsbitar. Han hade mulen i mitt ansikte mest hela tiden. Så go! Det var gött att det fanns tid att vi kunde åka inom där och säga god jul. Man blir på gott humör när man träffar hästarna. Inom till Maria och lämnade vinflaskan och sen äntligen tillbaka hem och i duschen. Det är roligt att åka ut och dra ett varv, men skönt när man väl kommer hem sen.

Fick faktiskt i mig resten av den vinflaskan som jag öppnade för ett tag sen. Trevligt sällskap, bra musik och ännu bättre vart det såklart när LittleB hörde av sig. Han hade trevliga nyheter.
Nu ringer min ridlärare, antar att hon kommit på vart vinflaskan kommer ifrån.

Klä julgran

Fredag innan jul, då kläs granen hos familjen Sahlström. Det är så mysigt att börja julen där. Sen blir barnen bli osams över hur granen ska kläs, trasslet med julgransbelysningen, Cajsen och Ulfs närvaro och lite smått och gott att äta.Underbart!

I år kom varken mormor eller morfar till barnen. Gittan var skrot i en höft och Bert hade ingen bil. Hade man vetat så kunde ju vi åkt och hämtat honom. Fast man får väl träffa dom på Hannas kalas den 30/12.

Vi hann även se film innan hemgång och Hanna hade som vanligt frisersalong en stund. 

"Ellis vad vill du ha för frisyr?Jag vet! Vi gör en sån här!" Inte så jäddra valfritt på den salongen. Något som är härligt är också att man får höra "Jag vill sitta bredvid Ellis!" och så efter någon minut så sitter hon med sina ben halvvägs i mitt knä och detta lille goa huvudet vilar på min axel. Hon är snart tonåring, så man får njuta så länge hon vill sitta och knö så i soffan.

Ida hade fått bra betyg i matten, idrott och spanska. Hon är klok den tjejen. Jobbar så hon blir trygg i framtiden och inte behöver gå på komvux som en annan fått göra. Och till sommaren ska hon i väg till Florida på språkresa. 

Det blir inget City i dag. Märkligt. Fast alla har väl en massa att göra innan jul. Så även här. Ska ut på en runda nu.För i morgon bär det av på tre dagars firande av den här julen.Roligt att även de som inte tidigare tyckt om julen verkar vara positivt inställd.

Ska förbi stallet också så min pojkvän får lite morötter. Hade tänkt åka inom på julafton, men det kan vara skönt att bara ha två ställen att åka till inte tre.

Helloween

Åkte ett dygn till Stockholm på konsert. Köpte biljett i höstas och hade den här resan som morot efter operationen. Att då skulle jag vara på benen igen och gå som folk. För det var vad läkaren sagt till mig. Så blev det ju inte riktigt.
Det blev en bra resa ändå. SJ höll tiden, bara det är väl fantastiskt. Lämnade Arvika strax innan 8.Trött som en tokig. Träffade Reine vid bögringen och därifrån gick vi till bolaget och sedan ut till Bagis där vi skulle bo.

Vi fick även hämta Otis 3 år på förskolan innan vi gick hem till hans föräldrar. Han skulle bli hämtad av Reine hade han sagt på morgonen. Vilken pratkvarn! För en mysig kille. Jag behövde på toa och frågade då Reine vart toaletten låg. Då lyfte Otis näven och vevade i pekfingret och sa glatt "Vi HAR en toalett vi! Jag vet vart den är!" Sen följde han mig glatt till toan och sen fick jag en redig förklaring om hur toan fungerade, hur man går tillväga där inne samt att han i morgon skulle få köpa ett nytt badkar och där skulle han bada.
Jag stod med bena i kors och lyssnade tålmodigt tills han glatt skuttade i väg igen.

Runt halv 7 började vi ta oss mot T-banan. Höll på att ramla i rulltrappan, och Reine bara skrattade. Jaha! Här gäller det att rädda sig själv ja. Men jag får fan skylla mig själv när jag har så jäddra brått, och kanske eventuellt inte var riktigt nykter.

Det var inte slutsålt på Fryshuset så vi hittade ett bra ställe att stå på.  Helloween gick på och körde som i Partille, i en jävla fart. Tre timmar är lite i längsta laget, men samtidigt helt fantastiskt.  Fötterna nästan dog, den som inte är opererad var fan värst.  Så jag skippade de tre sista låtarna och hittade ett ställe där jag kunde slänga upp foten i högläge.

Spelningen var bra, väldigt bra.  Och antagligen inget man kommer få uppleva igen. Alla tre sångarna på samma scen. Tre gånger har jag sett konserten.Jag är så nöjd.
Nu är det bara att ladda om inför Ghost, en natt i Göteborg, tåg till Stockholm och Judas Priest. Hoppas de är lika bra som de var på SwedenRock. Magiskt var det. Fast det var mycket som var magiskt den helgen. Nu är det ett halvår sedan, snö, is, kallt och 4 dagar kvar till julafton.

Hans underarmar är beredare än mina överarmar...

Vilken energi!

Man blir trött av att umgås? Eller vad var det som gjorde att jag somnade strax efter nyheterna kl 18, och vaknade till typ 10 minuter runt 22 och somnade om och sov tills klockan ringde runt 9 i morse??
Jag kan bara skratta. Hur kan man sova så mycket? Jag har inte tagit RA-mediciner heller, då blir jag trött. Men detta var nog sovrekord.

Jag blev utbjuden på lunch i går. Vi gick på statt och åt fläskfilé och gick sen lös på deras efterrättsbord. Var gött och sitta där och prata ett tag om allt mellan himmel och jord. Efter det gick jag ett varv på stan och letade efter något att ha på mig på julafton. Får nog skippa merchtisha i år😁
Hittade lite kläder och en massa folk jag känner. Marie-Louise, Marie och AnnSofie från mitt gamla jobb och Helene en kompis sedan länge tillbaka samt Linda Frost såklart.
Kul att träffa folk. Det blir lite mindre av den varan när man inte jobbar.

I morse fick man pallra sig upp och klä på sig rejält. Det var dags för genrep inför Luciafirandet i stallet. De är väldigt duktiga de som rider. Kadriljen var fin, stafetten var rolig och tomtenissarna som hoppade gjorde det hur bra som helst. Jag fick tag på två pappor som var snälla och hjälpte mig att få ut hinderstöd, bommar och plank så jag kunde bygga staket och sittplatser åt dom som kommer i morgon. Var även en sväng till Dollarstore och köpte glitter.

Hoppas många kommer i morgon.Tänk att det redan gått ett år sedan sist. Då höll Ronja täten i Luciatåget. Jag grät då, för jag visste att det var sista gången hon skulle vara med.
Även N gjorde sin sista Luciashow. Hemskt detta när man måste ta bort dom.

Nu ska det bli gött att krypa ner i sängen och se lite på paddan. Somnar säkert tidigt i kväll med.Lika bra så man får gå upp och packa hö.Har stalljour också i morgon.
Bäst att ladda den där fantastiska kaffebryggaren jag fick.Bra med termoskanna. Då kan jag ta med mitt eget kaffe och slipper köpa. Om jag vågar ta med den...

Vad har de gjort i foten?

Har tidigare berättat om när vi var i Karlstad på ortopedmottagningen. Hur sköterskan tog bort gipset och skjutsade i väg oss mot ortopedtekniska utan information rörande komplikationer eller rehab.
Jag ordnade då en egen remiss, för jag förstod ju att jag kommer få träna upp rörlighet och de muskler som jag tappat efter operationen.

I går var jag hos Johan. Han hade många frågetecken runt det hela. Vi kämpade med att försöka börja på stortån. Gick inte mer än någon mm. Jag påtalade för honom när jag ringde att det kändes som den "satt fast".

I går fick jag det bekräftat. Den sitter fast i något som inte är för att den är svälld. Och ödem stod det i foten så han visade hur jag skulle massera upp det mot höften så det skulle bli borta. Ärret skulle även det ha masserats för att det inte skulle "fastna". Det har det gjort, får försöka se om det går att få ordning på det.
Han fick tag i en av ortopederna här och frågade honom om råd, men då är det för klent dokumenterat i cosmic, så han kunde heller inte utläsa vad som blivit gjort. Han hänvisade till Karlstad.

Han frågade även vad jag hade fått för sko. Jag ränner ju fortfarande runt med gipsskyddet.För jag får inte på mig någon sko. Då måste man kunna böja på stortån.. Då började han muttra igen om att jag skulle haft en uppföljning och fått något annat än ett gipsskydd och kuta omkring på. Han skulle ta kontakt med dom på CSK.
Jag tänker inte springa i förväg och vara förbannad för vad som gjorts eller inte gjorts. Jag har bestämt mig att inte börja stressa för detta. Det blir vad det blir. Jag har ingen möjlighet att påverka. Tur att man har någon som kan ta tag i axlarna och trycka ner mig tillbaka på jorden. Någon som gav mej en julklapp som kommer glädja mig 365 dagar om året. För när det hänt tråkigheter får man tydligen öppna julklappen innan julafton.

I dag är det Lucia, det går undan. Tycker det är bra. Ser fram emot jul och när vi sedan välter över nyår och går mot våren. Ska göra mig i ordning för att skjutsa en vän till CSK. Sen det blir Karlstad i dag igen. Och det går alldeles utmärkt, för då vet jag att hon inte behöver vara där hela dagen för att det inte går någon sjuktransport mer än kl7 dit och kl14 hem.Då kan jag köra så är hon tillbaka hemma på ett par timmar och kan vila i stället.

Två positiva besked.

Något jag inte sett fram emot är gjort. Och bra gick det. Inte alls så jobbigt som jag trodde. En bra undersköterska och en väldigt rolig doktor.
Jag fick ju berätta vad jag gått igenom, hur jag upplevt det och vad jag trodde det berodde på. Efter det skrattades det en del, och han var som jag helt säker på att det inte skulle hittas något som inte skulle vara där. Och att det antagligen var som jag trodde...Skönt att kunna släppa och fortsätta som planerat.Alla har inte den turen.

Innan undersökningen fick jag all information som jag behövde för att känna mig trygg och för att benen skulle sluta skaka😁
Att sedan få åka vidare till Max och äta var ju värt allt. Var även in på bolaget inför en stundande julfest, då slipper man det i sista sekunden. För så blir det ju ofta. Bortskämd blir man. Det var jag värd i dag. Jag har en nära människa som även hon varit i väg på en jobbig undersökning, och det hade också gått bra. Jag är så glad för det!

I dag fyller Christ! Kär vän, bror till min närmaste Jennifer och pappa till underbara Dante.
Hoppas han blir redigt firad i dag. Grattis Christoffer!

Börjar bli lite tveksam om jag kommer klara jobba den 23/12. Jag går ju bättre på foten, men jag använder inte hela foten. Blir fort trött och den sväller.Får prata med Johan i morgon och se vad han tycker. Ju snabbare de vet på sjukhuset, desto lättare för dem att hitta en ny vikarie.Bättre att lugna sig så att man inte går och jobbar och får gå hem igen för att man haft för brått.

Jag lär få svar nästa vecka om jag orkar använda foten ordenligt.Då blir det ett dygn i vår huvudstad. Ett ganska hektiskt sådant. Om det ens blir ett helt dygn?? Jag ska åka dit för att se Helloween för tredje gången i år. Man får passa på när det är en så speciell uppsättning, både på bandmedlemmar och i setlisten.
I februari blir det en resa till Göteborg för att se Ghost. Sen hem typ ett dygn, kroka tag i nästa resesällskap och i väg till Stockholm och se Judas Priest och Ozzy. Jag åker i huvudsak för Halford och grabbarna. Visst, kul att se Ozzy igen. Men han är rätt kass nu. Vi får se vad det blir, beror på sällskapet med. Vill de stanna, så lär ju jag få göra det med.

Måndag

Kallt, halkigt och tråkig kan väl summera den här dagen. Förkyld och lite orolig inför besöket på CSK i morgon. Men det är max en halvtimme av mitt liv, sen är det klart. Och jag behöver inte ens åka ensam. Så det är ju så bra som det går.

Har börjat nästa kurs på utbildningen "Kommunikation, bemötande och handledning inom vården"
Har gjort klart två av fem uppgifter. Har en kvar som jag kan göra själv. Sen måste jag göra en med en annan tjej som bor i Dalarna och sen på närträffen ska vi ha ett rollspel som utgår från den sista uppgiften. Jag hoppas att det går bra med de uppgifterna jag skickat in, de kändes inte svåra. Mastiga med mycket text men inte svåra. Och så handlade de ju om en annan sak jag brinner för, bemötande.

Det var även väldigt intressant att läsa om detta med kommunikation inom ett maktperspektiv. Hur både patient och vårdare kan uppföra sig minst sagt dåligt.

Eftersom jag är förkyld så kunde jag inte ta mina mediciner heller i går. Det känner jag av i dag.Skit!Men så är det. Veckan ser ut att rulla på. Karlstad i morgon, fysioterapin på onsdag+ att Ina ville ses på en fika, torsdag ska jag vara chaffis till CSK då en vän ska dit på besök, fredag lär man ju vara i stallet och förbereda inför Luciashow! Lördag kör vi genrep och söndag ska jag ha stalljour från 07 till lunch, sen jädrar är det dags för årets Luciashow på Arvika Ridklubb. Efter det så har man hästarna igen tills det är dags att åka hem, duscha och lägga sig.

Så man kanske ska njuta av den här måndagen som jag upplever är så tråkig. Vila och bara ta det lugnt. Har ju haft en väldigt trevlig helg med tacos, BigB, träffat min vän, skjutsat hem henne och tjatat lite, sen julkonsert i Mangskog kyrka på lördagen, som var så mycket trevligare än förväntat. Inte så mycket för varken kyrkor eller julmusik, med detta tror jag nog gick hem hos fler än mig.Och i kyrkan träffade jag Tove och en av mina gamla sköterskor som jag jobbat med,  så jag fick julkram.
Sedan på väg ut från kyrkan delades det ut braständstickor till ungdommarna i kören.
"Burn your local church" tänkte jag, skrattade och gick ut.

Blev så glad så jag fick huvudvärk!

Kursen i "Fördjupad omvårdnad vid akutsjukvård" är avslutat.När man slitit, svurit, hoppat jämfota för att man blivit så förbannad, så är det bättre än bäst att få ett meddelande från Skövde att man fått VG!
Ett VG i kursen och ett VG i farmakologi. Jag blev så glad så jag fick ont i huvudet.Man kan inte få bättre än VG. Och visst jag pladdrar om att jag siktar på att bli godkänd, men i just den här kursen var det viktigt för mig att få toppbetyg.
Jag brinner för omvårdnad, jag brinner för den enskilda människan som kommer till mig i en väldigt känslig situation. De är utsatta, rädda, ångestladdade, förbannade, har smärtor osv.

Och detta i en miljö dom inte är vana och hur det än är så besitter man makt som personal. Vi har kunskapen, vi vet vad som komma skall, vi är i en miljö där vi är trygga och känner igen oss och vi har stöd från chef och andra vi arbetar tillsammans med. Vi är ett team, patienten är på ett sätt väldigt ensam och utsatt.
Man bör arbeta på ett väldigt ödmjukt sätt, bemötandet ska vara felfritt, risken för ytterligare skador ska motarbetas, man ska ge trygghet, kunna försöka sätta sig in i patientens situation, vara vaken på saker som kan komma som en blixt från en klar himmel, ta vara på människans egna förmågor, motivera och stärka. Det får man aldrig glömma.

Som jag längtar till jobbet. Jag kan nu stappla fram lite.Det ger mer frihet. Snyggt är det också, som en blöjunge med en fullbajsad blöja typ. Men jag kan gå! Måste såklart vila, ligga med foten i högläge och använda kryckorna än. Men det går framåt!
I går var jag och handlade själv, med stöd av kundvagnen. Så kul och så fränt att kunna ha ett fullt kylskåp att erbjuda. Mat är lycka!
Ska in på Apoteket nu, och ta med det jag glömde i går. Eller foten gjorde ont, jag var vuxen, tog ansvar och avbröt handlandet. Under kan ske.

I dag är det en bra dag,Tacofredag. Det var fint av BigB och dra i gång den traditionen. Och nu när det skett en uppgradering av maten så är man ju inte mindre glad för det.

Men först mot Arvika! Om jag ens tar mig upp för backen med bilen.

Fördjupad allmän farmakologi.

Jätteintressant, verkligen. Men holy shit vad saker att hålla reda på. Har svårt att sortera också, vad jag ska kunna och inte. Får väl se vad jag får för återkoppling. Den förra var att jag skulle försöka se det som var väsentligt och inte ha med ALLT. Men va fan, allt är ju roligt och nyttigt att kunna.

Hon är bra när hon ger kritik min lärare.

"Du vill ge Wilma den bästa omvårdnaden och fördjupar dig därför i hennes tillstånd. I denna uppgift beskriver du mångt fler områden än vad som krävs utifrån instruktionerna.
Jag kan förstå din intention, men ibland är det en lika stor konst att avgränsa och sålla.
Se skogen bland alla träd. Utifrån vad du skrivit så är du nog medveten om det. Det är ingen tvekan om att du har stora omvårdnadskunskaper!Du redogör för många adekvata exempel på Wilmas behov och de åtgärder du vidtar."

Ungefär som Helena Söderholm skulle ha sagt "Du måste geräjj!Du sliter mer än varru behöver.Gört enklare!""Enkelt är inte alltid fel ditt stönträ!"

Sen kommer det en del om att man var tvungen att begränsa sig efter vissa områden, det gjorde ju inte jag. Och att det finns bestämda områden, jag gjorde ett eget, hahaha!!!Rebell, med ett inslag av att inte läsa uppgifter ordentligt och en skvätt "BråFia" på det.
Men jag är godkänd, det är huvudsaken. Behöver aldrig mer befatta mig med Wilma igen.

I dag skickade jag i farmakologin. Gjorde en uppgift först, sparade den, gjorde en redig kovändning och skrev på det sätt jag TROR de vill. Som jag inte tycker är "rätt" eller hur jag ska uttrycka mig.
Men nu är det bara för fröken här att anpassa sig och göra som jag blir tillsagd.
Livet har förövrigt varit väldigt snällt.
Var på inflyttningsfest  hos Vicky och Walter. Verkligen roligt.Och hennes systrar, ja jävlar!

En av dem kom förbi med en jäddra fart på rullskridskor, inomhus. Jag vart lite orolig, med det löste hon genom att ta mina kryckor och sen bar det i väg igen. "Jä låner Ähllis kröcker jä!"
De stod och sjöng först, sen upp på stolarna och sen på bordet när det vart riktigt drag. Jag gillet!

Kan väl inte säga något jag heller där jag stod och brände av "Take me to your heaven" med dansbandsklapp på låret och allt annat det innebär när man tolkar en dansband/schlagerlåt. Hehe...
Sen brände vi av en och annan låt med Bon Jovi jag och BigB. En blir som en umgås.Kul var det iaf. Och foten den var sig inte lik på typ hela söndagen...

Mindre roligt var väl söndagen. Ögonen var som streck och huvudvärken, gahhh!!!Men jag smög upp och la mig på soffan och bad till denna Gud om att få slippa ha så ont i huvudet. Och att jag skulle klara borsta ur håret som hade en frisyr jag inte trodde var möjlig.Samt att någon av pizzeriorna snart skulle öppna.

I går gick det i studier, tills Roger ringde och ville ha med mig till Grums. Inte så svårt att hänga på där för att få lite paus. Vi hade ett gött samtal när vi åkte, han är så klok och framför allt rättvis när det gäller de svaren han ger. Han har mod att säga sådant jag kanske inte vill höra och ger mig kraft att stå på mig i situationer som bör ändras.
Fast så har han alltid varit.Han är en av de bästa i mitt liv.

Nu ska jag kolla igenom vad som står på tur härnäst i skolan. Tror något ska vara inne på söndag redan. Inte helt lätt att hänga med när man varit sjuk och annat som krånglat.Men det är bara att jaga på!

Hej märejj Wilma!

I söndags sa jag förhoppningsvis adjö till Wilma för andra och sista gången. Jag sa hej då en gång tidigare, men då kom hon tillbaka minsann.
Wilma är min "hittepåpatient" i ett skolarbete. Och det var inte måtta på vad hon krävde omvårdnadsmässigt och medicinskt. Jag svirade i hop något som jag fick i retur.
Och det var ju snällt så jag fick fila lite mer på det. Jag hade det mesta i mitt arbete, jag kan detta men behövde bara möblera lite och ha med lite text från böckerna. Finns finare ord att slänga sig med här, jag vet.Referera från litteraturen. Konstiga ord, dretfarligt. Då tänker jag direkt "Dätta kan ja inte!"


Så jag började rota lite. Sen rotade jag lite mer...Och vips hade jag väl både möblerat om och vänt ut och in på hela arbetet. Så jag väntar med spänning på om det kommer tillbaka igen för att jag ändrat så mycket. Orkade hitta ett ställe i v-klass och där stod det att 5/6 arbeten är godkända, så då är man väl i hamn. Fastnade på ett annat tufft ord. Styrdokument. Frågade den pålästa och gav vad jag trodde var svar på det, och det var ju rätt. Jag borde tro på mig själv lite mer tydligen.

Helgen har gått fort. City på lördagen med BigB och vänner på dagen och en ny tacos på kvällen blev det. Hur ska man nu kunna återvända till "påstacos"? På söndagen var det dags att dra ett varv med denna gamle Volvon man äger.Den hade stått ett par dagar och behövde ut en sväng och tankas.
Tankade och hamnade i Charlottenberg hos Marri, Martin och Lexie. Marri var inte så pigg efter julbord med jobbet. Hehehe! Vi fick ta med pizza dit.

I går vart det en sväng till stallet. Var så trött efter att ha sovit typ inget under helgen. Men jag vet att Hanna blir så glad när jag kommer och sen gör det gött att åka dit en sväng. Det första jag fick höra var "Åh kommer du för att titta när jag rider??Vad glad jag blir!Kan du hjälpa mig med Bubbles sadel?" Och det gick bra! In på kryckorna, Hanna höll dom under tiden jag kastade på sadeln. Härligt!!När sadlade jag en häst sist tro?

Fick pussar av Baron och med dom kommer också en massa spån. Men det är det värt!
Duschade och la mig tidigt. Somnade runt 22 och sov i ett sträck till 7. Upp på toa och sen sov jag två timmar  till.Gött när man har möjlighet att sova igen.

Förvånad

Jag ör förvånad över hur fort den här veckan har gått. Har väl antagligen haft lite att rota med och då går tiden fort.
På måndagen var jag och hämtade Biggan så vi kunde handla. Jag fick med mycket hem, och det är skönt. Men att ge henne nåt, som tack det är omöjligt. Hoppas man kan ge tillbaka på något sätt om hon skulle behöva.
Ordnade med lite ekonomi efter att jag och Mattias delade på oss. En del tänker man inte på.För man använder det så mycket i vardagen.
Ringde även Björklunds rör.

På tisdagen fick jag skjutsa Linda till Karlstad. Hon skulle på ögon, så hon kunde inte köra hem. Blev en heldag i Karlstad. Och under tiden vi var där så ringde äntligen Roger från Björklunds och skulle komma och kolla vad som kunde vara tokigt i pannrummet. Och som tur var, så var ju inte huset tomt så han tog sig in. Inget vattentryck i pumpen, så han fixade det.Vips så var alla elementen varma. Fast jag har ju aldrig reflekterat över att det varit kallt.
Men nu är det en helt annan värme i huset. Så då kan jag släppa det.

Jag ville så gärna hälsa på en vän som har det jobbigt nu. Han säger att när han mår som sämst så ränner jag in och vänder upp och ner på världen och då blir han lycklig.Och jag gillar honom, och kan jag hjälpa så gärna! Men dagarna har ju gått och man har tänkt mycket på honom.

Fast ibland så löser sig sådana saker.Han var på CSK samtidigt som oss. Han skrev ett sms att han var lite depp och att han var på CSK.Jag ringde honom så vi sågs och tog en fika.Härligt!

Mia ringde från sjukgymnastiken och skulle slussa in mig hos Johan Sagvik som kommer ta över mig nu ett tag. Vi ska börja träna upp lite muskulatur och dra i tån och den senan som de skar av på operation. Han har ringt och gett mig bra info om vad jag får och inte får göra. "LUGN DÄJJ!" Var något han sa flera gånger.
Och att jag har en förmåga och ge smärtan det längsta fingret på näven. Men nu får jag inte pressa mig.Gött när de vet hur man fungerar. Hade aldrig orkat så mycket som jag gör om det inte vore för att dom tagit hand om mig så bra och hjälp mig att bygga muskler på rätt ställe och kondis.

Onsdag var jag inbjuden på en föreläsning om konfusion med Hanne Guru på sjukhuset. Fick med mig lite nytt som jag inte visste. Folk som genomgår trauma, psykiskt som tex sorg eller en livskris eller fysisk trauma kan få en svikt på hjärnan. Och det är väl den som man ska behandla först? Den var bra.Har användning för den både i det privata och på jobbet.Roligt att träffa dom jag jobbar med också.

I går var det dags att skriva in sig på BC. Man bör ha alla dörrar öppna för att chanserna för att man ska kunna försörja sig ska vara så stora som möjligt.
Fast nog skrattade vi jag och Lillemor. Hon frågade vad jag gjorde nu. Jag svarade att jag läser, har ett uppdrag av socialtjänsten, timvik i Eda kommun, timvik på sjukhuset, nu timvik på BC och att jag sitter som ledamot i styrelsen på Arvika Ridklubb.Jaha, sa hon.Du har inget liv du då? Det tycker jag nog att jag har sa jag. Och berättade vad som hänt sedan i somras... Då skrattade hon igen.Härlig människa det där. Så då var man tillbaka på BC.


Efter det åkte jag direkt till stallet, hälsade på mina fyrbenta vänner och satte mig sedan i möte inför Luciashowen den 16/12.
Ser ut att få i hop ett bra program som varierar. Vi i styrelsen ska uppträda i någon form.BLARGH! Men det får man bjuda på!

Inte så konstigt att den här veckan gått fort kanske?
Och nu får jag nog ta tag i skolarbetet innan jag åker ut med ---- före!

Sweet Sunday

Söndagen bjöd på strålade sol ute i Furtan den här gången. Underbart! Sen när det fryser på lite så blir det ännu vackrare. 

Rätt var det var så stod det en trevlig tjej utanför och skrek "KAN DU ÖPPNE NÖNN GANG!!KOM IGEN FÖR FAN!,JAG FRYSER IHJAAL!MEN DRA PÅ MED DENNA RULLSTOL NU!" 

Hahaha!!!Och jag gapade lika högt inifrån: "MEN FÖR FAAN!SER DU INTE ATT JÄ Ä HANDIKAPPA!RULLSTOL Å GREJJER" 

Jag skrattar jämt när jag träffar denna människan. Vi satt och vädrade allt!Jobb, livet, party, musik,livets puckelpist, hur saker händer och att man inte riktigt förstår varför.Hon har kämpat tappert nu. Och att eftersom jorden är rund så borde det bli att all skit som folk kastar ur sej framåt , borde efter ett tag klappa till dom i bakhuvudet så att de stuper i köll.

Så filosofiska var vi. Hon är så rolig och vädra idéer med. Vi har precis lika mycket otur när vi tänker😆

Men på något sätt blir vi ändå älskade och har vänner,hahahaha!!! 

Tack Vicky för att du kom. Och för att du tog med färska vallmofrallor och pepparkaksmuffins.

Även för att du låter mig göra det jag kan och hjälper mig med det som är omöjligt i den situation jag är. Litar på mig och gör mig glad!Din jäddra stölle!

På eftermiddagen åkte jag och hämtade BigB.Vi köpte fika och åkte till morsan och Kent.

Det var trevlig. Frågade hur det var tänkt under jul och att jag nog dessvärre inte hinner dit. Tråkigt.Men jag måste bromsa lite. Det är julafton.Då kan det vara gött och vara på ett ställe, och kunna stanna där i lugn och ro. Mamma orkade inte med någon mat och firande, så då passade det väl på nåt sätt ändå. Jag vet inte hur det ser ut än. Jag kanske jobbar några timmar under dagen, har ev stallet ett par timmar och sen ett ställe att landa på.Det räcker.

Har varit och handlat i dag med Biggan. Sen tänkte jag, undrar om man kan kratta löv på kryckor. 

Det kan man! Inte så lite bökigt men efter "kast med lång kratta neröver mot uthuset" så kunde jag hoppa ner och slänga kryckorna på gräsmattan, ta upp dom, förflytta mig och fortsätta. Tog ju tid, men det har jag ju. Och upp på pallbockarna och in i pannrummet var jag med. Även fast jag vet att det finns dom som inte är så glada för alla mina upptåg på kryckor. 

Fast använder man sitt sunda förnuft, låter det ta tid, har ett bra säkerhetstänk och en skvätt mod så fixar sig det mesta.

Kallelse till fysioterapin kommer, papper från Skatteverket likaså. Har jag tur kanske till och med Björklunds rör kommer. 

Men nu är det dags att ta med lite ätbar packning och krypa i säng. Mycket bra på tv i kväll. I morgon är det tisdag!

Mot City!

I dag ska jag på City och prata en massa musik, för det är det enda som förmedlas på det stället mellan kl12 och 15. Varje lördag.
Ska bli roligt. Hoppas det dyker upp mycket folk.

Senaste dagarna har gått i besök och annat trevligt. Jesper var en av dom som varit här. Vi försökte få liv i högtalarna som Roger kom med, även stärkaren. Men icke.Högtalarna fick vi väl ett sus i, men den förstärkaren vägrade sammarbeta hur vi än kopplade i alla ingångar.
Kollade till slut mute, men den var inte i. För det hade ju varit höjden om det hängde på den.

Vi tog en matpaus och jag fick då äta riktig risotto för första gången.Härrägud va gött!!Jag bröt i hop och gapskrattade när jag tog första tuggan, så bra var maten.
Sen ringde vi både BigB och LittleB för tips och tricks för denna förstärkare. Tillslut gav vi upp, 4 duktiga grabbar fick inte i gång den. Jag dömde den till döden och sa hej då!

Jesper som är lite nyfiken av sig ville ta med den hem och kolla lite. Men han var rädd att den berömda dödsröken skulle komma. Helt okej för min del. Jag hade som sagt redan sagt adjö till Andersson. Så nu får jag leta rätt på en ny förstärkare.

Fick tillbaka ett av mina examinationsarbeten
Huvva för ett bastant namn. Jag har allt jag behöver i där, men måste möblera om och lägga till att det jag skriver kan bevisas i litteraturen. Då ska jag alltså tillbaka i ett gammalt arbete och rota. Inte min starka sida. Jag vill göra klart, lämna in och gå vidare. Hoppas jag håller i så jag orkar lägga mig på en VG-nivå som i de andra uppgifterna. Men vi får se. Detta livet håller ju även på, och det måste man vara delaktig i.
Så först det viktigaste, livet. Sedan hem, Judas Priest och arbete.

Inget gips!!

Träffade Kerstin och tog en fika.En tvåtimmarsfika blev det visst. Hon har det inte så roligt just nu och ville ses och jag ville träffa henne. Och kan man göra någon gladare, så visst. Jag behöver tänka på annat jag med nu.

Upp till ortopedmottagningen tillsammans med en massa andra. Så många andra så hissen sa "ÖVERLASS!" Och alla skrattade, ingen gick ur.. Ibland måste man ha lite spänning i sitt liv. 

Blev väldigt förvånad över att de klippte bort gipset och sa tack och hej typ.Trodde jag hade en vecka kvar. Operationssåret är inte riktigt läkt på ett pytteställe. Men det var läkt underifrån så jag är nöjd med det. Sen drog vi vidare till nästa ställe. Där fick jag nytt inlägg till vänsterfoten och ett nytt ska tillverkas och skickas.

I väg i en jäddra fart till MAX!!!!In med en burgare och i väg. Kom till Arvika och fick ett dåligt bemötande, tyvärr. Var inte så schysst att han bara tog mig i rullstolen och drog i väg, sa inte ett ord till den som körde innan...Sen satte han en pvk ,eller om han högg in den??? In med koksalt i en jävla fart och kontrasten så fort så det kändes som kroppen brann. 

Fick även ta av mig min bh. Fanns ingen tid att få sätta på sej den heller tydligen, för den hade jag i knät när han körde ut mig i rullstolen i väntrummet. Så där kom jag åknas....

Jaja, nu kan jag släppa det. Jag lider med dom som inte känner sig så trygga i sjukhusmiljön som jag gör och som kanske hade tyckt det vore jättehemskt att komma med underkläderna i knät.

Jag hade kul som fan med. Flera gånger fick jag åka på bakhjulen i rullstolen.Höll på att skratta ihjäl mej sista gången för då bar det i väg så fort så det blev däcktjut!! Tur man kan skratta i röran. 

Var även på Palmviken för första gången på 5 veckor! Det var också peppande att det går åt rätt håll.

Att någon som man suckar över kan vara så roligt. 

Jag är lite bekymrad över att stödja på foten, livrädd för att man ska hamna i obalans och skada den.

Fast jag vet ju att skulle man ramla så gör man ju det med benet rakt upp i lufta,hahaha!!!!

Pratade med Milena i går.Hon kom i håg att jag skulle till CSK 

Blev väldigt glad över detta. Hon sa då "Äsch!Jag har inte så många skitkärringar att hålla reda på vet du"Hon är så skön. 

I dag har det inte blivit en minut med skolarbete. Dåligt. Och snart kommer JP. Sen mer folk. En måste få sköjja till det lite ibland.Kommer inte tycka det i morgon när jag sitter här och får köra fördjupad farmakologi i 120...Jag tar det då. Nu ska jag njuta av kvällen💗

Ortopeden i morgon

I morgon ska vi till Kallsta! Då ska jag få träffa min ortoped och höra vad det är som gäller för foten i fortsättningen.
Efter det så blir det direkt hem för en DT av min buk. Allt på en dag.
Jag tror att jag börjar bli lite piggare efter medicinbytet, men denna bröstmuskeln är vidrig.
Jag tror jag blir tokig! Och jag måste använda kryckorna när jag ska på toa, tar mig inte dit i rullstol.I dag gjorde det så ont så jag fick välta omkull i soffan när jag kom upp. Hur faAn ska jag ta mig in på CSK i morgon??För jag lär ju ska få hoppa in och få tag på en rullstol.Tur man har någon med sig som hjälper till.Får väl bli buren i värsta fall, det har jag blivit förr under den här underbara perioden i mitt liv.

Jag har en väldigt god och underbar vän som kommer och ska försöka hjälpa mig på onsdag. Jag fick även lite tips och tricks. Hon vet, hon är duktig på det hon gör. Annelie Bergfjord om det är någon mer som behöver hjälp med muskler och annat som gör att man mår bättre.
Har pratat med Jesper i dag i över två timmar, så nu är vi i kapp när det gäller våra liv och även en kaffedejt tror jag blev inbokad. Då ska vi försöka få fart på lite ljud här. Ingen direkt skräll att det blir ljud och musik när vi kommer i hop.Glad att jag har den människan i mitt liv.

Skolarbetet blir lidande, har svårt att sitta still för att det gör ont och jävlas. Min lärare har skrivit att jag kommer få lite mer tid på mig när det gäller sista uppgiften. Jag kan ju skriva i hop något som gör att jag håller mig flytande och blir godkänd.
Men det vill jag inte. Ska jag göra något så kan jag lika gärna försöka göra det så bra som jag kan.

Ja visst ja!! Jag stönade mig i väg på bio också efter att ha varit på sjukhuset. Jag ville så gärna se filmen och hänga på det som var planerat. Jag instruerade mitt sällskap att plocka upp mig lite fort och diskret  om jag skulle klappa mig i när jag skulle på toa. Inte helt lätt med smala trappsteg och kryckor...Men det gick så bra så det var inte klokt. Filmen om Queen rekommenderas. Helst på bio!

Det kan vända fort.

Hem åkte jag. Väldigt nöjd över att få krypa ner i egen säng och titta på serier.På lördagen kom min vän inramlandes genom dörren och sa att hon saknat mig och skulle sova över. Kvällen tillbringades hos BigB med god mat och tv.
På söndagen kom pappa och Birgitta. Vi var på Rajjens och åt och åkte sedan hit och fikade.
Började känna mig lite vissen när jag skjutsade hem min vän, men tänkte att det är nog bara RA:n som spökar.
Under natten var jag på toa och tyckte det gjorde lite väl ont när jag kissade. Tittade i toan och där var det blod.
Ringde VC på morgonen.Fick en telefontid och efter en 20 min ringde det minsann en Klara Room som genast ordnade en läkartid. Åkte in på City och åt frukost med Sebastian och åkte sen bort till VC.
Väl där skulle de såklart ha ett urinprov och jag har aldrig varit med om maken till smärta när man ska kissa. Ja jävlar.

In till läkaren som skrev ut antibiotika och tyckte sedan läget var under kontroll. Jag tyckte det var lite otäckt att jag inte kunde pinka som folk. Åkte hem och bäddade ner mig. Vart bara sämre och sämre.Försökte dricka för att skölja blåsan. Men inget urin kom ut.Smärta!
Så det var bara att hoppa ut i bilen och iväg in till akuten i en jävla fart. Inte så hälsosamt för blåsan att ha en massa urin som står. Speciellt när man vet att det är bakterier i.

Väl där så hade jag turen att få en sköterska som jag tycker om.Gick och hämtade en bladderscan och sa att hon lika gärna kunde hämta ett tappningsset, för nu ska skiten ut!
In på rummet och upp på britsen, gjorde en bladder och höll på att smälla av när jag såg resultatet.740 ml. Inte konstig man hade ont.

Hon kom in och suckade "Jaha, du har gjort en bladder och tagit dina vitala parametrar ja, vad ska jag göra nu då?" Hahaha!! En blir lite för uppdreven när man har ont. Allt ska hända fort så man slipper smärtan.
Jag blev tappad och fick antibiotika intravenöst och en obs-plats på avd 79. Vilket dygn! Fast jag blev så väl omhändertagen både på akuten och på 79:an. Och tänk när han kom med kläder och tandborsten sen på morgonen.Halleluja!!

Jag kom hem i går kväll och det var så skönt och krypa ner i sin egen säng igen.
Och i dag fick jag hjälp att återuppliva  datorn igen. Gött när en del saker ordnar sig.

Mot Furtan

Helg och hemfärd blir det i dag. Veckan har varit väldigt bra med en massa go mat och framförallt lugn och ro. Inte helt lätt för en annan, men det är foten nog väldigt glad för. Var på tur i söndags en sväng och sjukhuset på måndagen. Roger kom och hämtade mig i onsdags så jag fick hämta bilen och tömma postlådan hemma och handla. Så lite har jag varit ute.

I kväll ska vinterdäcken på. Då är det fixat och i morgon vill jag nog försöka ta mig till stallet och kolla på blåbärshoppningen.
Söndag ser ut att bli en familjedag med pappa, Birgitta och Roger.
 Måndag kommer Amanda och ska kolla på uppgiften i skolan, tisdag, onsdag och torsdag är vi i Skövde och sen är det fredag igen.Gött att ha en massa att göra, det är så tråkigt att bara sitta med detta gipset framför tvn.
Den 13/11 ska vi till Karlstad och få inlägg så jag fick ju nu när jag är som rikast köpa skor också...

Ann-Catrin ringde i går, hon är chef på solgården och västängsgården om jag inte minns fel. Hon var i behov av personal och funderade på om jag var intresserad. Fick bli ett nej på den, jag ska vara kvar på sjukhuset.
Jag sa till henne att jag såklart kunde komma in på timmar om jag har möjlighet, men tidigast i december.Det lät som hon blev glad för det.Roligt när de letar rätt på en så där.

Biljetterna släpptes till Bon Jovi i dag och jag fick tag på 4. Ska bli kul att se dom igen.Blackberry Smoke är förband så det blir en helkväll. Gött och sitta ner när det är två band man ska se. Hoppas sen det löser sig ekonomiskt så man kan dra direkt från Stockholm ner till Sölvesborg.Det hade ju vart kanon! 4-dagars biljetterna sålde slut på 45 minuter. För mig var det en gåta, för jag tyckte inte första bandsläppet var så imponerade. Men än är den över 60 band kvar som ska släppas.

Suturerna är väck

I morgon när jag vaknar kan jag skrika "HALVTID!" För då är hälften gjort på kryckorna. Det är rätt tråkigt och framförallt slitsamt och gå på kryckor.Försöker vara positiv och glad att jag kan ta mig fram, men det är svårt.
Och hjälp får jag hela tiden med det jag inte fixar. Fast det blir också jobbigt. Jag vill ju klara mig, men en del saker går bara inte.

I går vart jag dålig. Var i väg på roadtrip och åt mat och hade det bra.Kände huvudvärken komma krypande och även att det var väldigt varmt i perioder. Fast det var så trevligt där vi var, så det gick an. Men sen när man väl hamnade på soffan så gick inget annat än att dra igen ögonen. Har inte hänt förut. Jag brukar härda ut, men inte i går. Fick ge upp och gå och sova i stället. Kändes som man blev kokt inifrån.

Som tur va så gick det att sova bort. Vaknade i morse och kände mig rätt pigg. Åt, duschade och i väg till kirurgmottagningen för att ta suturerna. Var inte helt bekväm med det. Jag har ju sett att ett par satt hårt åtdragna och i torkat blod. Men Lena hon fixade och trixade och sen hade jag ju en bredvid som försökte prata bort mig lite. Och påminde mig om att andas och att det var skulle bli gött och får bort stygnen. Och det var det.Foten ser bra ut och den här gången vart det ett blått gips.

Nästa sjukhusbesök blir den 13/11. Då ska jag få inlägg i skorna och tittas på en sväng. Det är i Karlstad så då lär jag vilja titta lite Max innan hemfärd😊

Bilen är på lagning också. Handbromsen ska fixas, sen ska jag åka till Mattias och få på vinterdäck.Jag hoppas den sedan ska rulla någorlunda problemfritt i vinter.

Rastlös

I dag var jag för rastlös. Och så hade jag lite ärenden jag var tvungen att göra. Man kan be om hjälp, men jag ville ut och försöka själv. Bilen har låtit konstigt. Ett vackert klingande ljud någonstans ifrån. Fick instruktioner av Klarre hur jag ska skulle köra, ifall det var bromsarna som låg på. Det gjorde jag. Det small till och luktade bränt, men blev tyst. Nu har jag ingen handbroms, så det kan varit den som varit på väg att gå sönder.
Jag hade iaf bromsar så jag åkte. Tog en sväng nästan till Åmotfors, sjöng och glömde bort att det står en fartkamera i Speked. Får se hur det gick. Kanske får jag mitt livs första böter??

Det var underbart att komma ut och framför allt köra bil! Kan vara något av det roligaste jag vet.Åkte först på Apoteket och hämtade ut medicinerna, sen in och handlade lite, vidare till McDonalds för jag vart sugen på strips...
Ringde sen Madde och åkte dit och träffade hennes barnbarn Dennis och drack kaffe.

Hur trevligt som helst.Hon är också hemma och är sjukskriven för hon har gått igenom en ryggoperation. Så vi satt där och svor ve och förbannelse över att behöva vara hemma och vara sjukskrivna. Hon skulle också vara tillbaka på jobbet i december.

Nu är jag hemma igen och ska packa lite saker inför helgens förflyttning. Vet inte hur jag ska få ut det i bilen..Men det löser sig.Vet heller inte vad eller hur mycket jag ska ha med mig. Sen kanske Roger kommer! Då blir det dokumentär om gitarristen i Rolling Stones.

Biggan var här och hälsade på i går. Hon kom med både blommor och choklad. Det var så nice. Och så klart sprang hon runt här och hjälpte till med blommor, tvätt och annat som är lite trixigt. Jag är så lycklig över att jag har mina vänner. Hoppas nu min hjärtevän D kommer i möra.
Då ska vi äta glass!

Vicky och Tomas har förlovat sig!Grattis!

Biggan💕

Madde

Ähhva 1982-2012

I går dök hon upp. Det händer visserligen varje dag, men i går var det med mer kraft.
Jag försöker "ta tillbaka" en del musik och en del filmer. Sånna som jag håller väldigt kärt och lyssnat mycket på med henne ,då vi hade massor gemensamt i musik och filmväg.
Efter hennes död har det dock varit för svårt.
Det har gjort för ont. Jag minns henne tydligt och kan nästan blunda och ta på henne när jag lyssnar på en del låtar.
Nu har det snart gått 7 år och jag försöker att ta tillbaka en del saker. Orka lyssna, orka se.
Hamna där man ofta läser att man ska hamna, i acceptans och tacksamhet...

Vägen dit verkar vara åt helvete så lång för mig. Jag får fortfarande andnöd när jag hör "Time Bomb" och "Ruby Soho"Jag ser hur hon dansar... För att inte tala om Slipknot och Volbeat. "Soulweeper" var den sista låten hon lyssande på. Hon spelade Volbeat för att jag då älskade dom, och hon var på väg till mig den dagen hon krockade och dog.

Sista tiden har jag försökt ta mig igenom någon låt om dagen, under tiden jag gjort något trevligt för att få nya minnen. Och det har gått ganska bra.
I går lyssnade jag på "Zzxy Road" Den spelade vi på hennes begravning.
Jobbigt var det men det gick. Jag hade stöd under tiden. Av en av dom viktigaste som lever och finns nu. Som jag vet att hon tyckte mycket om. Vi pratade om hennes begravning och det tror jag inte att jag gjort på det sättet med någon annan.Och att hon hade varit glad över det som sker nu..
Att hon inte hade velat att jag skulle gå och vara ledsen och sakna henne så mycket.

Fast det känns som man inte riktigt styr över detta själv. Sen är det ju lättare att hinna tänka mer nu när man inte pysslar med så mycket annat.Även fast det var jobbigt att prata om henne och begravningen så var det ändå skönt. Tack💓

-14 dagar

Om en timme är det exakt 14 dagar sedan jag låg på operationsbritsen i Karlstad och skakade i hela kroppen. Och skrattade, just för att jag inte kunde kontrollera det. Samtidigt väldigt förundrad över att man hade så mycket personal. En narkossyrra, två andra operationssyrror och två specialistläkare.

De var alla var så otroligt bra och stöttande. Och de tyckte det var roligt att man ändå, trots rädslan kunde skämta och skratta. Men va fan ska man göra? Hela jag ville lägga på en rem och springa ut därifrån, men eftersom man är vuxen så fungerar det ju inte så. Nu är det gjort och ärligt så skräms jag inte över att ha en fot kvar. Nu vet jag förloppet, då känns det tryggare.

Det är skittråkigt att inte kunna röra sig som man är van. Att vara utan medicinerna för min RA. Inte kunna rida och att folk man är med mest ska bo högst upp i huset. Fast det är så värt att ta sig upp.Och hjälp får jag ju, så vad har jag att klaga över.

I går var en bra dag.Ut och i väg med bilen. Lite dåligt med ström i batteriet så jag tog ett par mil extra och bara njöt av höstfärgerna och luften.Vilken otrolig frihet det ger att ha ett körkort. Och säkert undrar en del om det är lagligt att köra bil med gips. Svar ja! Och för min del som har automat så använder jag normalt aldrig vänster fot ändå.

På sjukhuset fick jag hjälp att parkera bilen och så gömde de mina kryckor under tiden jag drog i väg i en rullstol. För långt att hoppa till kirurgen på kryckor. Foten såg bra ut, men några stygn tog vi aldrig för att snittet "gapade" fortfarande på en del ställen. Lite olustigt, men man får väl ge det lite mer tid. Och tejpa,tejpa och tejpa på att det hjälper och för att ärret inte ska bli så brett.

Det var väldigt roligt att se foten, den var betydligt smalare och när jag kan börja gå och träna den så kommer det bli kanon. Den mesta svullnaden sitter just nu runt fotleden, har varit stenhård på högläge. Då kommer man få på sig skor fortare.

I morse var Mattias här och hämtade Snidde. Verkligen tråkigt, men han var saknad på hemmaplan,Mattias fyller på fredag och jag ska inte vara hemma. Så det var det bästa.

I dag kommer Jennifer en sväng. Åhhhh!!!Det ska bli så nice💓 Sen får det blir plugg i morgon, Biggan på torsdag och underbara Dante med familj på fredag. Dante han är nog mannen i mitt liv han. För en underbar kille. Och hans mamma säger att han grönner lite på mig med.



gruvar mig lite för att ta de stygnen som är närmast
stortån. De andra ser jämt görfine ut.





Här är han💗






Fick kort av Vicky. Från Walters 50-årsfest.Tog oss nog två
timmar att ta oss till spelningen..Vi var ju tvungna att stanna
och njuta lite av livet efter vägen. Och det är skönt att man
kan blunda och komma i håg hur fantastisk den kvällen blev.
På många sätt, fast livet var så upp å ner.
Tack Vicky!

det rullar på

Helgen är slut och det är dags att ta tag i lite skolarbete. I dag är jag i iallafall lite motiverad. Eller det är jag väl jämt, men jag har känt mig så himla sliten och mest sovit om jag ska vara ärlig.Foten gör hiskeligt ont i perioder och jag blir fort trött och får gå och vila.
Anki och Salle var här i går och hjälpte mig att dammsuga, handla och ta ut sopor. De tyckte att jag skulle söka vård. Salle hade tydligen fått en lunginflammation när han var opererad i somras och han tyckte mina symptom påminde om hans.

Ska till kirurgen 13.30 i dag så de får ta en kik på foten. Då lär jag få svar. Hoppas bilen startar, den verkar inte må bra av att stå ett par dagar i stöten. Ska bli roligt och komma ut en sväng. Får försöka komma i väg lite mer under veckan. Men nu vet jag iaf att jag bara ska vara hemma tills på lördag, sen ska jag inackorderas på annan adress.
Så länge jag ville tydligen.Och all hjälp med det praktiska skulle jag också få. Hur underbart ska inte det bli?? Jag tror minsann jag behöver lite hjälp med allt möjligt när ändå erbjudandet finns😉

Jag vill att försöka själv, men en del saker kan jag helt enkelt inte göra. Jag hoppas ju såklart att foten blivit lite bättre innan helgen, så man kan passa på att hitta på något när man ändå är i stan.
Snidde har varit här och han är ju helt underbar, även när han går mellan fötterna på mig så jag nästan slår ihjäl mig på kryckorna. Han strir och gör så man får skratta. Sen är det inte så synd om mig. Någon dyker ju upp varje dag iaf.

I morgon skulle Jennifer försöka ta sig ut, och på torsdag kommer Biggan på kaffe. Antagligen dyker även min fantastiska BigB upp och Anki skulle även hon, komma och titta i kylen om något behövdes.

Något jag saknar är hästarna..Och ridningen. Fruktansvärt mycket. Fast det kan nog bli svårt att få hit dom på besök. Får se hur jag mår efter sjukhuset, kanske orkar jag ta mig in i stallet en snabbsväng. Men jag vet inte hur de reagerar på kryckorna? Så man inte går in och skrämmer en häst. Men va fan, ja får väl hoppa in på en fot i boxen i värsta fall..Allt löser sig. Jag saknar dom väldigt mycket iaf.




Denna är så rolig. Har redan lärt sej att om han gungar på
bordet så dunkar det i väggen, och då kommer jag som ett
skott och släpper in honom.

Upp i ottan

Var uppe tidigt i morse. Fick starta dagen på ett sätt som inte var så kul. Koffein, socker,alvedon och morfin. Denna foten har gjort så vansinnigt ont i natt så jag hade inte så mycket att välja på när det vart morgon. Har varit uppe i omgångar och diskat, lagat mat och försökt ta rätt på lite kläder.
Även blommorna har fått vatten. Men jag blir fort trött och får lägga mig och vila.

Marri,Martin och underbara Lexie har varit på besök och det var trevligt. Den tjejen är så himla glad jämt, och jag är så glad att jag får vara hennes adopterade faster💕.
Hon hjälpte mig att torka av bordet i vardagsrummet och åt majskrokar, efter en stund gick hon över till att tvätta sina fötter i stället. Goa unge!

Nu snart dyker sista beställningen upp för i kväll. Känns tryggt. Har lyckats fått i en tvättmaskin och visste faktiskt inte hur fan jag skulle klara hänga upp den...Men nu ordnar det sig.Jag kan slänga mig i sängen och vet att jag blir inlåst. Biggan ringde också.Hon ska dyka upp under veckan och laga lite mat så vi kan få i hop matlådor så det blir lite lättare. Och sen ev dammsuga av golven.Guld värt. Nu hoppas jag väl att jag ev kan stödja lite på foten i slutet av nästa vecka, men det är bättre att säkra upp, när folk är så fantastiska och erbjuder sig att komma.Ska såklart försöka ta mig ut jag med, men foten säger just nu att jag ska vara still.
Hoppas jag blir lite sugen på skolarbete i morgon. Vore gött och bli klar med de två sista uppgifterna, för då kan jag ta julledigt sen. Ja, förutom närträffen då i början på november.

Folk har hört av sig..

Folk mailar och vill inte att någon enstaka människa ska sätta stopp för min blogg. Att det finns människor som vill läsa och veta hur det är. Och att vi får tro att detta var en engångsföreteelse.

Jag har fått min fot opererad.Har gått 8 dagar nu. Var rätt nervös innan och när jag kom dit så fick jag vänta i flera timmar innan jag fick komma in.
De hade även velat fram och tillbaka angående om jag skulle sövas eller få en blockad. Det är tydligen lite riskabelt och söva mig efter som jag har min sjukdom och käkledsartros.
Fick träffa ortopeden som förklarade hur ingreppet skulle gå till, hur lång tid det skulle ta och att jag skulle få en redig dos "må gött" i armen. Jag vart mest förundrad över hur han satt och tog på mina kallsvettiga fötter och sen på tangentbordet och sen bet lite nonchalant på naglarna...Jag hatar fötter..

Men han visade mig även hur överrörlig jag var i mina fötter, detta kan vara boven till att jag stukar dom så ofta. De är rätt ostabila. Han lovade att jag inte skulle märka något efter steloperationen mer än att foten blivit mer stabil.
In i operatonssalen bar det. In med lite götta i armen, sen vet jag inte så mycket mer än att de gjorde något som gjorde väldigt ont.
Hörde något om att foten var i dåligt skick och att han var tvungen att såga. De satte en spruta till och då satt jag upp på britsen för den gjorde skitont och gjorde klart för honom att han inte fick såga en sekund i den foten.
Det höll han med om, jag borde inte känna något, de provade att sticka igen och jag sa ifrån. Då sa de godnatt och sen vet jag inget mer.

Vaknade pigg och åkte hem på kvällen.Sen följde några dagar med rätt go smärta.Roger fick komma hit och hjälpa mig att göra mat. Mattias fick åka på apoteket och jag låg mest som ett jäddra kolli i sängen eller soffan.

Jag ska inte klaga, jag har haft många på besök som hjälp till, och stöttat.Det kunde varit värre och nu kan det bara bli bättre.Sen är Snidde här nu och det är gött.
Jag har även fått hjälp så jag tagit mej hemifrån och i går fick jag hem bilen. Var hos Roger och såg film och in en sväng på stallet. Orkade inte så länge, blir fort trött och åkte hem. Sov i stort sett i 12 timmar i sträck. Visste väl att jag skulle bli trött, men inte så här.Fast då slipper man bli rastlös.

Nu får det nog bli lite alvedon och en stund på soffan, så man är pigg sen när man ska få besök och hjälp med dusch och annat som är lite bökigt just nu. Måste linda om denna foten också.





Han satt utanför och väntade..




Snidde 💓




Han som räddade mig i går.."Jag vill uuuuut!!!Jag vill ha
skräääpmat!!!!"




Bråfia...Bara att dra ner på tempot, så man
kommer i håg att svara på alla frågor..

Trött..

Då det finns människor som bevisligen använder det jag skriver på ett väldigt dåligt sätt, så väljer jag nu att ta en paus från skrivandet. Detta för att inte människor jag tycker om ska fara illa. Vi hörs!

Karlstad

Har varit på Ikea igen. Fick med mig både en hylla till badrummet och ett skoskåp till hallen.Äntligen slut på den där skomoshpiten på hallgolvet. Och en ny möbel är aldrig fel.

Efter Ikea åkte vi till Max. Det fanns de som skulle ha extra allt möjligt på burgarn och sen fanns det dom som på riktigt trodde att det skulle gå vägen att få ner ett max-mål med tillbehör. Så rak i ryggen har jag nog inte varit på länge. Mådde dåligt hela vägen hem.Men åt ändå Dumle?? Och som plus i kanten drack jag väl dricka till maten.. Det resulterade i en sockerstinn tant som sjöng Jon Bovilåtar och inte kunde sitta stil i bilen på väg hem..

I dag har jag varit på 79:an och jobbat. Kutade ner till 76:an först, stensäker på att jag skulle vara där.Det var fel av mig, jag skulle till 79:an. Jobbade med Marianne så den här dagen gick undan. Hon är så bra och jobba med, det händer saker hela tiden, så arbetsdagen går fort.
Jag trivs så himla bra där.
I kväll har Jesper varit här och hjälpt mig och få i hop skoskåpet och sätta fast det i väggen. Det blev skitbra! 8 par skor, och mina chaps blev borta. Så nu fick jag mer golvyta i hallen.

Nu är det marten, och jag har blivit bjuden på kålsoppa på lördag. Givetvis på två ställen, ungefär samma tid.Men jag hamnar nog på Parkgatan skulle jag tro. Ska jobba en dagtur först. Sen hoppas jag det är kallt när man ska från jobbet, så man hinner bli riktigt frusen.Då är det så otroligt gott med kålsoppa.


Träffade den här herren utanför Lindex 💓
Han hade gått in efter mig på Lindex och Kappahl och ropat "Zejjis!! Zejjis!"
Och jag hörde honom inte..


Någon ny grej ska sättas på denna i vår. Kommer inte
i håg vad. Men kommer det med Carlsson så är det säkert
en väldigt bra sak..




Och han skruvade även upp detta! Jag är
så kass (eller ointresserad) så det var tur han
kom. Tack!!

En vecka kvar i frihet

En vecka kvar i frihet. En vecka till utan gips och smärta. Jag ser verkligen inte fram emot det här.Har inget val.Fan.
I fredags jobbade jag på avd79. Var inte så pigg, är fortfarande förkyld.
Men jag hade ansvar för ett gäng trevliga patienter och fick jobba med en bra sköterska så det gick bra.
På lördagmorgon var det bara att välta ur sängen, äta frukost och ge sig i väg till stallet. Det var "Pay and jump" En träningshopptävling kan man kalla det. Eftersom jag var sjuk så fick jag arbeta inomhus och sälja fika. Kommer inte att hända igen. Bättre att jag är ute bland hästarna eller på banan tror jag.

Det var 24 startande så dagen blev inte så lång. Var klar med mitt runt 12, så då fick jag mat och en halvtimme i sängen. Sen var det dags att ge sig av till jobbet.

Har fått svar på en av uppgifterna. Fick lite tips hur jag ska referera bättre. Har aldrig gjort sånna här arbeten, så mycket är nytt.Men det är väl bara att fortsätta så lär man sig väl.
Fick iaf ett VG på "Omvårdnad som akademisk ämne" Det vart jag glad för. Nu ska jag försöka mig på en ny uppgift. Omvårdnad och observationer.
Den kommer ju bli rolig, för nu blir det ju rent "handarbete". Här ska jag veta exakt vad jag ska göra. Kan jag mitt jobb kommer den här uppgiften bli lite "enklare" än de andra. Men nu jädrar har man det inte så förspänt. Vet inte vilka kapitel i böckerna som man ska använda. Så nu blir det läsning.

Ute spöregnar det, så jag är glad att jag ändå gick ut och njöt av vädret i går. Tog bort lite ogräs, pratade med Pärrah och klippte gräs. Antagligen för sista gången i år.Tog gräsklipparen till postlådan gjorde jag också.

Red på Molly i går. Krävs lite teknik när man rider henne. I galoppen i vänster varv tyckte jag balansen sviktade, och att jag inte fick till det bra. Fick inte ner foten i stigbygeln och fick ingen ordning på sitsen...
Var väldigt fundersam runt detta och tänkte att det kanske bara var en dålig dag. Men sen bytte vi om volt och galopperade i höger varv.Då satt jag perfekt. Inga problem alls att trampa ner foten i höger stigbygel, flytta lite på sitsen för att sedan komma in i samma andning som Molly. I det varvet kunde jag trycka på henne lite så det gick snabbt, för att sedan samla i hop henne i en lite lugnare galopp och sen platta i matta igen😁
Undrar om det kan vara benet jag gjorde illa mig i som spökar?? Jag hade ont när jag gick av, det vill i bland vika sig och jag känner att jag inte har full koll på det än.Fast bättre har det blivit. Mer tid kanske behövs?

Mer tid det behöver jag för det mesta. Låg på soffan och tänkte. "Detta har jag nog inte tid med" Det hade jag inte..
På med Judas Priest och få lite ordning på mig själv.Tur det finns folk med tålamod...

Snidde ska åka hem

I kväll ska jag på styrelsemöte på stallet. Ska bli kul och se folk efter att ha varit hemma ett par dagar. Mobilen har gått varm ,men jag har faktiskt hållit mig hemma och tagit det lugnt.
Det har varit skönt att Snidde har varit här. Men nu får han åka tillbaka till Mattias. Jag ska jobba hela helgen och då tycker jag han får vara ensam för mycket.
Där uppe har han ju Frutt och fri tillgång till utevistelse. Här får han antingen vara instängd eller utestängd.Inget av alternativen känns bra.

Det måste tas något beslut angående honom, det är väl inte så kul för Mattias att ha mig där titt som tätt för att hämta/lämna katten.Det viktigaste är att det blir rätt för Snidde. Tufft känner jag.Han är min bästa vän, jag måste jobba för att kunna dra runt mig..Det går inte att klyva sig.

Ute regnar det, passar mitt humör känner jag. Det är tufft att leva. Det gör ont.

Sjukstuga

Här har det gått i feber, hosta och snor. Härligt med en liten höstförkylning, Låg hela dagen i går, rakt ut och hade feberfrossa.
Började på söndagkväll, men blev lite värre på måndagen. Åkte till stallet och tänkte rida. Men ju mer klockan gick så fick jag bara ondare och ondare i kroppen. Till slut gav jag upp och åkte hem i stället. Det var nog klokt.

Jag var nog riktigt dålig i går, för inte en gång kom rastlösheten och hälsade på. Snidde däremot, han kom han💗 Skrev ett sms och frågade Mattias om han kunde köra ner honom innan han började jobba. Det gjorde han. Så vi låg på soffan hela dagen i går. Han har varit kolugn hela tiden, förutom i natt runt 3. Då gick han och skrek och skulle ut. Det blåste ju en del, så det kanske var därför han var orolig.Han ska få stanna tills på fredag. Då ska jag ev bort. Eller bort och bort..
Fast det beror ju på om det dyker upp jobb och om min förkylning är bättre.

Marten närmar sig. Hoppas man får jobba under den helgen. Jag behöver ha in pengarna, för det är det sista jag jobbar innan jag går hem i en månad, eller två om det vill sig illa. Kålsoppa ser det ut att bli på lördagen iallafall.
Många verkar att däckat för den här förkylningen. Jennifer var hemma en vecka och mådde kasst, Annelie är sjuk och hade feber när jag pratade med henne sist, Roger börjar känna sig lite vissen, fick höra att någon mer känt av sin hals. Och det är väl inte så konstigt kan jag tänka..

I dag är jag sjukskriven, i morgon är det styrelsemöte på stallet, jobb fredag och lördag. Det är även pay and jump på stallet på lördag. Hopptävling! Hoppas, hoppas jag är piggare till dess. Det är så kul och va med och greja.Och mat ska jag ut och äta på lördag med. Se där! Finns ingen tid att vara sjuk här minsann.

Nej, eftersom jag är lite piggare, kanske jag ska ta tag i lite skolarbete..

Nästa uppgift. Etik och värdegrund

Nu börjar jag bli rastlös i läsandet. Jag tycker vi ska traska vidare mot den rena akutsjukvården och lämna div processer och patientsäkerhet.
Men grunden är viktig, har man inte den att stå stadigt på, så blir resten vingligt. Så bara att bita i hop och ta sig igenom föreläsningar och kapitel efter kapitel i böckerna.

I dag tänkte jag bli klar med etikuppgiften. Får se om jag orkar. Har ont i halsen och näsan är full i snor. Varför skulle jag komma undan en redig höstförkylning?
Fast den här uppgiften ska nog gå bra. Vi ska skriva två A4 sidor där jag ska presentera mina resonemang och motivera med hjälp av litteraturen. Bra att tänka på annat än hur jäddra förkyld man är. Har jobb bokat under veckan och annat roligt under helgen, så jag hoppas detta går över fort. Annars får jag väl bädda ner mig i soffan och bli omhändertagen😏 Inte min starkaste sida men..

I går var det liv här. Final i hästhoppning! Det var spännande och hon som vann var så himla duktig. Hästen med såklart. Jag trodde stort på USA, men han rev ju ut sig. Extra bra gjort var det av han som tävlade för Sverige. Aldrig varit med i ett mästerskap tidigare och gjorde så bra ifrån sig.
Jag blev så sveddrad när jag såg på hoppningen så jag tror jag åt både Twix och ostkrokar samtidigt.

Jag är ju som bekant livrädd för att hoppa med häst. Det krävs så mycket teknik och man ska ge hästen små fina hjälper. Finns INGET som är smått eller fint i min ridning, haha!!
Speciellt inte när jag börjar oroa mig. Och det går inte sakta när man hoppar. Även om vi inte hoppar högt så ska hästen lätta, det krävs att den får galoppera, kommer rätt på hindret, kan göra ett redigt avstamp och sedan balanseras upp när den landar.

Och på ryggen sitter jag

"Jävlar!Nu ska vi galoppera"
 "Jädrar!Är jag rakt framför hindret?"
"Åh Gud va fort det går!"
"VARFÖR GÖR JAG DETTA?!!"
 "Och shit!Nu kommer snart avstampet"
"ÅHOJJJJJ!!!!"
 " Och där var vi nere, och nu ska jag styra upp denna å"...

Men väl över på andra sidan skakar man ju såklart av adrenalinet. Och är glad att man ändå utmanar sig själv. Heja utmaningar!Heja att utvecklas! Förra vårterminen tror jag vi hoppade 60 eller 70. Ska man våga prova 80 efter årsskiftet?Inte många lektioner kvar nu som man kan rida. Sen blir det paus på ett par månader. Tråkigt.

Dagens schema; Plugg, ridning, hem, plugg, sömn.
En får ta lite ansvar under veckan, för att sedan kunna släppa allt och vara ledig under helgen🙈🙊

Blåste aldrig bort

Är kvar i Furtan.Blåste ordentligt hela natten och även dagen efter. Strömmen gick ett tag, men var tillbaka på morgonen när jag vaknade. Så det gick att göra kaffe. Viktigast kan jag tycka. Går att med värmeljus med, men lite mer pyssel med det.
Jobbade i går på avd 76, var en bra kväll med bra folk. Bra flyt, hann äta och till och med en liten fikarast med en massa choklad hann vi med. Gjorde en trevlig mellanlandning med film och mat innan hemfärd.
Somnade i stort sett direkt jag la mig i sängen. Skönt att vara ledig nu ett par dagar. Eller ledig? Jag har en del skolarbete och  ska träna och rida som vanligt.
I morgon är det måndag och jag tror jag ska åka tidigt till stallet så jag hinner träffa Hanna.

Min hals är skrot i dag. Hoppas det bara är något tillfälligt. Vill inte bli sjuk nu. Har inget jobb bokat för än onsdag, så jag får väl kurera mig tills dess. I dag kommer Roger och Fokus på besök. Vi ska försöka få upp lite saker på väggarna här. Jag kan ju aldrig bestämma hur allt ska sitta, så det får Roger ta tag i. Han är bättre på att ta sånna beslut än vad jag är.

Jag kan stri med Fokus i stället. Dags att sätta på kaffe!

De varnar för storm.

I dag fick jag sms från elbolaget om att det finns risk för att det blir en ordentlig storm. Att vi ska bunkra vatten och ordna lite andra saker, då de inte kunde garantera att de skulle kunna leverera ström. Kul! Men det är bara att gilla läget. Tycker det stormar mest överallt nu. Massor att göra, massor BLIR gjort, massor kastas på mig, massor planeras och struktureras.

Så är det att leva. Man får ta skit, kritik, beröm, belöning och en å annan Twix som kommer flygandes genom köket.

Kom på den briljanta idén att gå ut och äta med lite vänner. Spikade datum och började se fram emot detta. Det jag inte kom i håg (märkligt nog) var väl att jag ska operera foten i början på oktober. Det kanske inte är möjligt att gå ut och äta typ 3-4 dagar senare.Antagligen inte.

Förtränger kanske? Hela min kropp protesterar. Och huvudet med kan jag villigt erkänna. Det är inte roligt när man hamnar i en situation som man inte kan ta sig ur. Och sedan att min hjärna inte verkar fungera på rätt sätt är också jävligt irriterande.

Det är ju inte så att de i Karlstad är ute för att skada mig. De kommer se till så att jag antagligen kan börja springa igen, stå på tå, sitta på huk, kunna få bättre balans när jag rider, slippa smärtorna som är vidriga, förhindrar mer slitage på resten av kroppen osv.
Det enda jag tänker på är att jag måste vara så jäddra still i flera veckor. Att jag inte kommer kunna rida, träna och jobba.
Va faAn!
Undrar vad en sådan operation kostar? Jag kan inte säga att jag är direkt rädd inför ingreppet heller. Det är inget komplicerat, den görs ofta och med en säker metod. Klart det inte kommer bli kul att höra när de sågar och knackar. Fast jag kan säkert få en infart där de kan spruta in lite discopulver och annat gött. De lär ju ska sätta en del härliga sprutor i benet innan. Jag vill inte bli sövd.För mycket risker med det. Visst bli de tvungna så får de göra det, men inte annars.

I kväll ska jag till Roger och äta tacos. Kommer bli så nice! Vi vränger och äter, sen löser vi problem, går igenom en massa musik, sen slutar vi prata med varandra, sen hamnar vi i skilda rum och gör olika saker, sen åker jag hem. Underbart när man kan umgås så.
Jag är så glad över att jag har den relationen med mina bröder.

Och denna utbildningen jag håller på med då??Hur kul är inte den! Jag älskar den.Men uppgifterna är lite trixiga och väldigt mastiga...Och jag som ställer så höga krav på mig själv får ju då såklart slita som ett djur för att få i hop det. Finns så många olika vägar att tänka när det gäller patientsäkerhet. Och så ska man ge exempel. Jaru! Det finns kanske en miljon. Vilka är de bästa??
Men jag försöker förstå vad de vill ha. Svårt också när man inte fått någon återkoppling än. Har hört från en annan som läser, att på den utbildningen har de 15 dagar på sej att återkoppla. Så det är väl bara att köra på och hoppas på det bästa.
Fan vad det regnar!