Det blev en bra resa ändå. SJ höll tiden, bara det är väl fantastiskt. Lämnade Arvika strax innan 8.Trött som en tokig. Träffade Reine vid bögringen och därifrån gick vi till bolaget och sedan ut till Bagis där vi skulle bo.
Vi fick även hämta Otis 3 år på förskolan innan vi gick hem till hans föräldrar. Han skulle bli hämtad av Reine hade han sagt på morgonen. Vilken pratkvarn! För en mysig kille. Jag behövde på toa och frågade då Reine vart toaletten låg. Då lyfte Otis näven och vevade i pekfingret och sa glatt "Vi HAR en toalett vi! Jag vet vart den är!" Sen följde han mig glatt till toan och sen fick jag en redig förklaring om hur toan fungerade, hur man går tillväga där inne samt att han i morgon skulle få köpa ett nytt badkar och där skulle han bada.
Jag stod med bena i kors och lyssnade tålmodigt tills han glatt skuttade i väg igen.
Runt halv 7 började vi ta oss mot T-banan. Höll på att ramla i rulltrappan, och Reine bara skrattade. Jaha! Här gäller det att rädda sig själv ja. Men jag får fan skylla mig själv när jag har så jäddra brått, och kanske eventuellt inte var riktigt nykter.
Det var inte slutsålt på Fryshuset så vi hittade ett bra ställe att stå på. Helloween gick på och körde som i Partille, i en jävla fart. Tre timmar är lite i längsta laget, men samtidigt helt fantastiskt. Fötterna nästan dog, den som inte är opererad var fan värst. Så jag skippade de tre sista låtarna och hittade ett ställe där jag kunde slänga upp foten i högläge.
Spelningen var bra, väldigt bra. Och antagligen inget man kommer få uppleva igen. Alla tre sångarna på samma scen. Tre gånger har jag sett konserten.Jag är så nöjd.
Nu är det bara att ladda om inför Ghost, en natt i Göteborg, tåg till Stockholm och Judas Priest. Hoppas de är lika bra som de var på SwedenRock. Magiskt var det. Fast det var mycket som var magiskt den helgen. Nu är det ett halvår sedan, snö, is, kallt och 4 dagar kvar till julafton.
Hans underarmar är beredare än mina överarmar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar