Vm i att vara sjuk

Då var det dags igen. Att vara sjuk. Denna gången är det en förkylning, så inget allvarligt.Hade stalljour i går. Bytte för LittleB kommer den helgen jag skulle haft. Solen sken och hästarna var på bra humör. De verkade väldigt glada över att få komma ut. Ronja var den enda som tog det lugnt, hon hade till och med tid att ta emot en godis innan hon gick ut i hagen. Men som jag frös! Ändå hade jag en massa kläder på mig och försökte röra på mej hela tiden.
Maggan skulle rida så då fick jag titta på dem, och vad fin hon är Angelina💖
De var väldigt duktiga bägge två. Vid tre sa Maggan att jag skulle åka hem och bädda ner mig.Och det gjorde jag, sov bort hela eftermiddagen och somnade runt 8. Skönt! Och jag är väldigt glad att jag är ledig också till på torsdag. Ingen stress för jobbet heller, eller karensdagen är det väl man inte vill ha. Fast är jag inte bra på torsdag, så stannar jag hemma.

Imorgon är det kurs igen, undrar vad den innehåller. Det är en väldigt bra och intressant kurs måste jag säga. Jag lär mig saker varje gång och hamnar i situationer där jag kan använda mig av det vi pratat om. Och faktiskt, stressen minskar. Det är så på jobbet också, jag har dragit ned på tempot lite.

Snö?

I söndags var jag inte så pigg. Värk och väldigt trött.Nästan så jag trodde att det skulle komma snö i går.Men ingen snö kom.Börjar få känning i halsen, många är lite halvkassa på jobbet och där knör vi ju på små ytor och med mobiler och datorer.

Äntligen börjar jag bli piggare och i går var jag ledig.Då åkte jag upp till Ähhva och höstplanterade lite. Det är jobbigt att vara där, men ändå känns det bra när det är gjort. Speciellt när man får göra lite fint. Det är väl denna allhelgonahelgen snart.Hoppas jag får jobba. Upp dit tänker jag inte åka, det är för jobbigt.Visst det är väldigt fint med alla ljus och fina gravar, men det river upp så mycket. Och nu ska det väl vara okej inför den helgen. En lyckta måste jag köpa, den jag köpte först var trasig så den är slängd.

Det är nu full fart på Frutt! Han är sig likt igen.Det är jag väldigt tacksam för!Och än protesterar de inte över att vara instängda på nätterna.Härligt.Då vet jag vart de är den stunden.Det har inte varit några problem att få i katten medicin.Bara att ropa och tala om att det är medicin, så kommer han som en skott, sätter sig och slickar i sig det.
Tänkte om det var nåt som smakade gott, så jag erbjöd Snidde lite.Han skuttade baklänges och stirrade på mig som om jag skulle vara dum i huvudet.

I dag är det kurs igen.Det ska bli roligt och se vad hon har för planer i dag.Sen full fart till ARK och hoppas att man hinner gå med på lektionen.Jag var och skulle titta på Hanna i går.Det stod ett gäng ungar och lyssnade på Christina och jag såg ingen Hanna.Till slut fick jag fråga om hon inte kommit...
Då hör jag en Hanna säga "Men Ellis, jag står ju  här..." Dåligt..
Men de såg ju likadana ut hela gänget med ridhjälmar.

Helgjobb

Jobbar helgen.Det är inget som stör mig.Men den delade turen jag har i dag kan jag inte nog uttrycka min avsky mot. Hur kan det vara normalt att gå till jobbet två gånger på en dag? Hur kan de kalla att man har "rast" de få timmar man är ledig mitt på dagen? Man gör två arbetspass på en dag.Vidrigt tycker jag.Sen att de inte kan få i hop personal så dagen blir täckt? Märkligt...Det fungerar ju på veckorna? Gahhh!!!
Att jag dessutom varit vaken sen 03.00 i natt med värk kommer ju inte direkt förgylla dagen...
Även att jag jobbar varannan helg i stället för var tredje borde göra att jag slipper denna turen. Så var det sagt, men det ändrade visst någon på efter vägen..För jag är inte bitter.


Frutten börjar repa sig. Jag vart så glad när han kom in i går morse och gallskrek och hoppade upp i sängen och tittade på mig med sina stora ögon💜 Han får gå ut en stund, sen blir han instängd ett par timmar så han vilar. På nätterna har han sovit som en stock i min säng och inte visat några tecken på att vilja gå ut.Det underlättar. Den andre tjocksmocken har härjat sen 4, men honom orkar jag inte gå upp och släppa ut. För han är ute i 5 minuter sen kommer han in igen. Som jag hoppas att klockan kommer gå fort till 13.Då ska jag hem och sova. Martin är i Oslo, hoppas de har roligt. Snart är det min tur att komma i väg och se Danko och StoneSour. Biggan vill inte att jag åker hemifrån mer, utan stannar hemma. Detta för att jag antingen slår mig eller blir dretsjuk. Så har det ju faktiskt varit nu sista gångerna jag vart i väg. Alltså är sannolikheten större att jag slipper det nu.
Fick även en påminnelse att det nu är 4 månader kvar tills vi ska åka till Florida! Tiden går...Och jag har inte en spänn till fickpengar och en del större räkningar att betala.
Men det kanske löser sig.Resan och boendet är ju betalat och det är jag glad för. Hoppas jag blir ännu lite piggare så jag kan ställa mig i vikariebanken och få lite timmar gjorda på sjukhuset.



  







Lull dej som får gå och lägga dig...

Sjukstuga igen!

Då var det dags igen.. Tyckte Frutt var lite hängig när jag kom hem från bion, men trodde det var för att vi brukar gå och lägga oss vid den tiden.Att han helt enkelt var trött.
I går låg han och sov i pannrummet hela förmiddagen, men runt lunch gick Mattias och hämtade honom och la honom hos mig i soffan. Då brukar han hoppa i väg och bli full i bus. I går bara la han sig ned. Då fattade jag att han var dålig. Själv är jag ju inte så pigg, så jag skulle till VC 13.20.
Gick och hämtade termometern och den gick upp till 39.9.
Ringde akut och de ville ha in honom direkt. Då blev det mycket... Jag skulle till VC, katten till veterinären, kursen började 14 och ridlektion 16.
Lämnade Frutt och åkte till VC och lämnade prover. Fick antibiotika mot en uvi, skrev till Mari att det inte blir någon kurs och åkte till Frutt.
Det var så hemskt att sitta där i det rummet och titta på denna lille herre som annars brukar röja rätt ordentligt i buren. Nu sov han bara. I rummet stod en kartong med näsdukar och en annan dörr ut.
Direkt tänkte jag att nu har han njursvikt och är döende. Fast det var inte vad veterinären sa.

Han hade höga infektionsvärden, han var rakad på 4 ben då han inte var så lätt att ta blodprov på. Han went bananas när de försökte.Tillslut hade de fått tagit i halsen, det gick han med på.Jag blev så glad att han varit som en tokig! Så vi fick åka hem med medicin till honom med och komma tillbaka om han inte blev bättre om ett par dagar. Hon visste inte vad det var för infektion, men det var inte helt ovanligt att utekatter kom in i detta skick. Kan va en dålig fågel han ätit. Så nu har bägge gjort det.

Han är lite piggare i dag, samt arg för att han inte får gå ut. Vi har sovit på olika ställen i huset. Jag har följt efter honom och lagt mig där han lagt sig. Jag vill ha lite koll helt enkelt. Nu ska jag åka och rida, hem och fixa mat och sedan till jobbet.Får väl se hur det ser ut sen när jag kommer hem och haft två utekatter instängda.

Tack för mat och bio!

Vilken trevlig kväll det blev i går. Vi möttes hos Biggan och tog varsitt vinglas. Sen gick vi ner till Regi och åt mat. Detta var verkligen roligt. Jag var rädd för att tappa de vänner jag hade på Höglunda när jag bytte jobb, men det känner jag inte att jag gjort. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Filmen var okej. Lite förvirrande att allt utspelas sig i Norge och de pratade engelska. Men den ska säkert lanseras i andra länder så det är säkert därför. Val Kilmer var med, den var jag inte beredd på.
Efter filmen följde jag Milena hem, tyckte inte att hon skulle gå ensam. Själv tog jag en promenad mot Mattias jobb, hann inte så långt för det började regna.

Gurra hade även med sig en Mayhem tischa!!!Merch!!!Whohooo!!! I väldigt liten storlek, men jag ska nog knö in allt, skam den som ger sig. Annars får vi väl sy om den lite.
I dag är det andra kurstillfället, ska bli roligt. Sen ska jag hinna i väg till ridlektion kl 16. Det känns som om man håller på att bli lite piggare nu. Och ingen är gladare för det än jag.

Helg

Första gången på länge som jag inte jobbade helg. Jag gick nästan och väntade på att de skulle ringa och fråga varför jag inte kommit.
Vi har varit i lillhuset och möblerat och städat. Göran är på ingång om ett par dagar. Hallen är så gott som klar och sen är det jädrigt trevligt och vara där helt enkelt.
Har tagit lite ansvar också och vilat. Hunnit med en hopptävling på ARK och blivit bjuden på majsplättar hemma hos familjen Sahlström. Alltid underbart att tillbringa tid med dem.

Det är roligt när det är tävling för då får man en helt annan bild av stallets hästar än vad man har på en vanlig lektion. Att Laura var så svär på att hoppa, det visste jag inte.
Resten av söndagen tillbringades i sängen. Är så trött ibland så det svider i ögonen. Och jag har ju den möjligheten att bara gå och lägga mig, så då gjorde jag det. I kväll ska jag, Biggan, Gustaf och Milena äta mat på Regi och gå på bio. Det kommer bli så roligt! Har inte träffat dem så mycket sedan jag slutade på Höglunda.

Vårdcentralen

Så hat hon ringt. Hon som är enhetschef. Påtalar att hon ringt en gång tidigare, men då svarade jag inte.Kanske svarade jag inte för att hon ringde "skyddat"? Svarar alltid, det kan vara från jobbet sa jag då. Sen kanske man kan prova ringa mer än en gång på 3 veckor??

Hon hade fått papper från patientnämnden, tyckte att jag gjort rätt som anmält detta och krävt svar. Hej och hå vad ledsen hon är och som hon beklagar och ska göra allt för att jag ska få förtroende för dem igen.Ifrågasätter hur sköterskorna kunnat bedömt och bemött så dåligt. Då slingrar hon sig lite, undrar om de ens vet vad de gjort?
Läkaren han var ju bara där över dagen, någon annan skulle ha följt upp mina provsvar. Vad heter "någon annan" då? Och varför ringde inte den mig? Finns heller inget svar, det har brustit...
Sen kommer den mest otroligt dumma och kränkande frågan..
"Men hur sjuk var du egentligen när du åkte?Du klarade ju flygresan och att vara i New York".
Då var det dags att bli arg igen. Frågade om hon googlat vad som händer när man har en campylobactinfektion.
Jo, hon visste vad som hände. Då sa jag att exakt så var det! Jag satt låst i en lägenhet hälften av tiden, när magen lugnat sig gick jag ut, jag var i New York med tron om att jag hade en inflammerad tarm, speedad på kortison och utan information från er. Jag kunde inte äta, för då rasade magen, jag drog även vad som hänt när jag och Jennifer var i Queens och i mataffären. Samt att jag lägger mig inte i första taget. Jag bad henne även kolla mina prover som var tagna nästan en vecka efter NY. Och bara försöka tänka hur de var under tiden jag var där och när jag kom hem. Det var ju bara sista två dagarna som jag kunde äta. Och sen bara att fråga en så jävla dum fråga??!
Vad skulle jag ha gjort??Köpt en flygbiljett och åkt hem? Vem hade betalat den?

Sen börjar hon berätta om vilka otroliga saker som ska hända på Verkstaden. Nu ska man inte behöva komma till en läkare för att få remiss till kurator eller sjukgymnast.
Oj, vad de skulle spara läkartider till de som behövde.
Jag tycker visserligen att det låter bra, men jag orkade inte låta bli att säga att en del nog bör få lite mer utbildning innan, och kanske en kurs i bemötande innan de tar på sig den typen av ansvar. Jag föll igenom och utsattes för fara. Vad händer med de som inte orkar strida?Orkar återkomma?
Hon frågade om jag hade några tankar på förändringar för att det ska bli bättre.
Jag anser ju att det inte är mitt jobb, utan hennes. Jag vill inte slösa mer tid och energi på detta.

Och om jag hade mer tankar och om jag kom på något som jag glömt så skulle jag höra av mig igen.
Hon sa även att anmälan jag skrivit var väldigt tydlig. Använd den då, sa jag.För jag är färdig med detta.
Men hon propsade på att jag minsann ska vara kvar som patient hos dem och frågade hur jag mådde nu. Förklarade att jag mådde jättedåligt. Om det är för att jag tömt kroppen vet jag inte. Om det är järnbristen? Synen jävlas, jag skriver konstigt, tappar ord, har en dov huvudvärk bak i skallen, glömmer saker, och är känslig för ljus...
Förklarar att jag är livrädd för att jag ev kan ha bränt ut mig därborta, att det kommer hindra mig i jobb och vardag, även att det nu börjar bli skrämmande att ha ögongmigränsattacker varje dag, dimsyn och yrsel. Hon skulle be Riho ringa. Han ringde efter en halvtimme. Vi ska sätta ut hjärtmedicinen igen och se om jag blir bättre om trycket går upp lite.Prova en vecka så får vi se. Måste fortsätta äta järn. Det var visst uselt med järn kvar i kroppen.
Ska bli skönt när detta är över. Jag vill bara ha mitt liv tillbaka. Inte sova bort det.

Jobbar

Är på jobbet igen. Känns väldigt bra, fast det är inte så roligt på andra sätt.Vi ska få en ny chef och jag kommer sakna den vi haft. En del i personalen har sökt sig till andra arbetsplatser, och slutar dom är det trist.
Jag är trött som en tokig och tycker att jag hela tiden får påminna mig själv och dubbelkolla alla moment. Suck!
Vi började den där kursen i går och den verkar jätteintressant.Hon som håller i den verkar väldigt kompetent och insatt i vad stress kan göra med människan.
Hon hade gjort en powerpoint, men jag kunde inte titta på den, för så fort jag gjorde det så fick jag ögonmigrän.Varför denna jäddra ljuskänslighet?? Jag blir galen! Kommer i stort sett varje dag nu tillsammans med huvudvärk. Är nog väldigt nyttigt för mig att gå denna kursen kanske..

I går kväll så stod jag och pratade med en anhörig och när jag stått still ett tag så ändrar sig synen, den blir fält som "försvinner". Kan väl kanske höra i hop med järnbristen. Kroppen blir märklig när den inte får syre dit den ska. Sen om jag skulle behöva söka..Till Verkstaden??Impulsivt så säger huvudet nej på den.Hörde en på jobbet som försökt få hjälp, men inte fått. Det var samma sköterska hörde jag. Jag sa inget, men jag blir så ledsen.Ska inte folk som behöver träffa en läkare, få göra det? Och är det riktlinjer från en chef som styr, att man inte får tid?Eller är det bara nonchalans av den som sitter med telefonen i handen?

Nu kom lille Frutten hem, så då får jag ge honom mat.

Martensfredan

I går började marten. Jag hade gärna varit i Karlstad och sett på Paradise Lost och Vampire...Men det kanske kommer fler chanser.
Jag fick besök av en fönstermontör redan 06.40.Suck!Hantverkare brukar väl inte vara i tid? Jag trodde mer på halv 8. Att de drack kaffe innan de drog i väg ut och jobbade. Jag mår ju inte så bra och insåg efter en timme att jag höll på att frysa i hjaaaal och att jag borde åka hemifrån. Låter som en liten prinsessa på fjärten, jag vet. Men när man inte mår bra så blir man irriterad på saker som vanligtvis inte skulle ha rört en i ryggen.

Jag tog mig därför en tur till Charlottenberg och hälsade på Martin,Marri, Lexie och hundarna. Trött som en stölle.Fan, detta är inte roligt.. Lexie har en massa nya ljud för sej, gillar Raised Fist och hör minsann direkt när det är dem och då dansas det och skakas på huvudet💖
De har nu fått reda på att hon inte tål mjölkprotein så hon äter bättre. De själva hade förstått detta länge, men det ska ju igenom sjukvårdens alla instanser innan det blir klart.

Åkte sen hem och låg på soffan och sov innan Milena ringde. Tjatade med henne och sedan var det dags att byta om och åka till stallet för veckans sista ridlektion.
Jag hade ett mål den här veckan och fullföljde det. Vila kroppen, äta ordentligt och träna max 1 timme. Även om man ska vila kroppen så är det inte bra att bara ligga rakt ut. Kroppen behöver få en genomkörare med syre och flås. Träningen jag valde vart så klart min ridning.
Som jag har svettats, flåsat och varit yr och ibland illamående...MEN! Jag har också skrattat, blivit på så himla mycket bättre humör, fått kämpat och kramas med dessa enorma djur.

Jag fick N i går. Han är stallets största häst, jag når knappt upp och borsta honom, tränsa är också lite av ett äventyr. Han är även lika snäll som han är stor. Han krävde också det sista ur mina benmuskler för den här veckan.

Väl hemma blev jag erbjuden en sväng på stan. Blev en lite sväng på marten.Det är roligt och gå ett varv och se karusellerna och barnen.Man minns ju själv hur magiskt det var på martensfredan när man drog i väg ner till tivolit.Träffade även en hop med trevliga människor och på väg därifrån ringde de från sjukhuset och undrade om jag kunde komma och jobba i dag. Gahhh!!! Känns så trist och säga nej.Men är man sjuk så är man. Jag får tänka på vad Carin säger :"Skynda långsamt!Du hinner.Har du för bråttom kan nu bli dålig, och då kommer du ingenstans" Så sant.

Wizja

För en träningsvärk!Men jag åkte i väg i dag igen. Först till jobbet och lämnade in semesteransökningar inför Danko Jones, StoneSour och Helloween. Sen när jag väl satt där så skrev jag en för när vi ska i väg nästa år också.Lika bra så är det gjort. Var roligt att prata med lite arbetskompisar också.

I dag vart det ingen Ronja, det blev Wizja och det är att nästan lika bra.Hon har lite mer tryck i sig och inte så mycket egen vilja, mer än att springa fort då kanske. Fick rida för Terese och det var kul.
Efter lektionen så åkte jag bort till Anki. Hade glömt mobilen hemma så jag fick chansa på att hon skulle vara hemma. Det var hon inte, men det var Hanna så då stannade jag hos henne och sen åkte vi och tittade på när Anki red. Men som man fryser, helt overkligt.Frös till och med efter att jag ridit.Jag blir även galen på denna yrseln och att jag glömmer vad jag tänker på och vad jag ska göra. Skitsamma! Jag har järnbrist och det kommer ge sig bara jag får i mig järntabletter.
Det är inte det värsta man kan vara med om.

Snidde och Frutt sprang ut nu när jag kom hem.Efter 10 minuter kom Snidde in. Med en sork. Usch!Men vi slipper ha dom i huset iallafall.Nu ska det bli gött och lägga sig. Och att det är fredag i morgon.

Ronja igen..

I går kom Emelie hit och hängde med mig till stallet. Det var otroligt skönt.Hon ville gärna hjälpa mig, så hon bar sadeln fram och tillbaka och hjälpte mig när Ronja skulle tillbaka ut i hagen. Jag sa till Maria att jag vart så glad över Ronja, så jag förstod att jag skulle få välja en annan häst. Men hon sa att jag fick gå ut och ta vilken häst jag ville.
Det är jädrigt jobbigt och rida, men det tar bort den där "hjälp,tänk om jag inte orkarångesten"
Man blir så uppslukad av det man ska göra direkt när hästen tar sitt första steg. Underbart.

Efter lektionen åkte vi och handlade lite. Gjorde mat och sov sedan i två timmar.
Fast en sak som är bra när man är hemma, är att man hinner ringa runt lite och prata med människor man vill prata med men inte alltid hinner.
Och vattna dessa stackars blommor som jag köper och sedan glömmer bort.
I morgon ska jag åka och hälsa på Lexie och Martin.Har inte sett Lexie sedan i juli tror jag. Det är länge det.Jösses vilken träningsvärk jag har... Fan, tappade jag allt vad muskler heter nu när jag var sjuk?
Innan detta kunde jag utan svårigheter rida tre gånger i veckan OCH jobba... Men jag ska ta tillbaka varenda muskel så dä så!

I dag ska Anki rida.Jag tänker åka dit och titta på, fast det vet hon inte. Måste göra nåt så dagarna går och måndag kommer. Jobbigt detta när man är hemma och är halvkass. Då orkar man ändå bli rastlös och uttråkad. Sen kommer det sura, man orkar inte riktigt göra nåt heller..

Fick reda på att vi ska på after work den 27 oktober (tror jag det var) den ska jag nog hänga på.

Ronja

Efter många om och men åkte jag i väg till stallet. Förklarade för Christina att jag var i rätt uselt skick med kondis och muskler,men att jag gärna ville prova om jag orkade.
Gick sedan ner till Ronja och tjatade lite. Sen skulle det väljas häst och när det var min tur så säger människan : " Gå och ta henne du." Jag vart så jäddra glad så jag skickade en slängkyss igenom denna luckan och dansade mig igenom stallgången och in till Ronja.
Ronja har jobbat länge på stallet. Hon lever sitt liv i lite "sus och dus" nu. Hon är inte med på så många lektioner och har en del handikappridning. Så de brukar "spara" henne till sånt. Så jag förstår att Christina var väldigt snäll och omtänksam i dag. Och för att tacka henne så red jag så bra jag kunde. Hade inte "hövve unner armen" som Maria så ödmjukt uttrycker sig ibland💜

Jag försökte fokusera hela lektion. Fast nu märker man att man rider i olika grupper och med olika lärare. Inte på något negativt sätt, ett bra sätt.För det mesta är min hjärna och tankar som majs i en het kastrull med smör. Och är tankarna på fler ställen än på ridlektionen, då blir det inte rätt.Men i dag gick det att fokusera rätt bra. Fast herregud vad det var jobbigt. Svetten rann och hjärtat slog. Fort går det att förlora kondis och muskelmassa.

Men nu tänker jag göra allt för att ta det tillbaka. Har ätit som en tokigt och delat en dosett med multivitaminer och annat gött för att hjälpa kroppen. Dricker denna järndrycken och vilar, rör på mig och försöker göra det som är roligt i ett jämt tempo.Jag tycker jag blir lite piggare.Och så klart blir jag det. Jag har ju sett crpn och annat gött som glädjer mig. Resten förstår jag inte, så det får jag vänta med tills Ingmarie eller Riho kollar och informerar om läget.

IVO har skickat en bekräftelse på att det tagit emot min anmälan och Pernilla från patientnämnden har mailat om att det börjat arbeta med ärendet. Så nu hoppas jag att jag klarar att inte vara så förbannad och besviken på det som hänt.Utan kan släppa och gå vidare.Nu har inte jag varit med om något riktigt allvarligt, men man kan inte bara vara tyst när det blir fel. Om inte annat så markerar jag och "skriker" för de som inte orkar.
Nu dusch och faktiskt tror jag att jag kommer somna. I morgon är det en ny dag!

När man köper en t-shirt till någon

som tydligen blir väldigt glad❤️

Sjukskriven en vecka till.

Jag har varit på läkarbesök och lämnat en massa prover. Ska även ta ytterligare prov för att få svart på vitt att bakterierna har lämnat kroppen. Detta mest för mig själv.Jag vet att de ska vara utläkta på ungefär en vecka. Men jag vill veta innan jag går bananas och drar till jobbet, pussar Ronja och pillar i Mattias mat. Åkte omedelbart efter läkarbesöket till hälsokostaffären och köpte en flaska med järn och probiotika tabletter. Nu är proverna lämnade så nu är jag fri att göra det jag vill.
Fick som förväntat ett bra möte med Riho. Han är guld den mannen. Jag var även upp till Ingmarie och gänget på medicinmottagningen med kort och blomma.
Jag är så tacksam för det de gjort och hur de har hjälp mig. Nu kan det bara bli bättre.

Jag åkte vidare till affären och sedan till jobbet och pratade med dem och chefen. Fick då träffa min nya chef. Sannerligen hade hon ett fast handslag. Var riktigt roligt att åka inom och träffa alla. Och så fick jag lämna läkarintyget direkt, tänkte vara duktig och lämna in ob-lappen eftersom det är oktober nu. Den åkte visst med hem den...Vimsig!
Hem och hjälpte Mattias med det sista så vi fick mat, ringde Milena och sen somnade jag visst i soffan. Vaknade nyss. Så kan det gå.

I morgon ska jag försöka ta mig upp på en häst. Kan låta väldigt konstigt.Men jag måste börja röra mig och använda huvudet, få nåt att göra och 45 minuters fokus är nog kanske lite mycket.Men jag har pratat med Maria (ridläraren) och jag får köra "åt sidan" när och om jag behöver vila.

Söndag, en dag kvar.

Då var det söndag. Jag har lyssnat på poddar, sett på tv och gjort mat. Pratade även med Jennifer i telefonen. Det var jag svett av, det krävs inte mycket. Har ätit. Det enda jag gör nu känns det som.Äter, tittar på tv och vaknar helt förvirrad och tänker "Oj,somnade jag igen?"

Hoppas på att börja äta järntabletter i morgon. Är det en blodbrist så kommer det vända ganska snart. Jag gillar snart. Så här matt och vissen är det inte roligt att vara. Något som där emot är roligt, är att lyssna på Mannheimer och Mia Skäringer! Som jag har skrattat. De har ungefär samma livssyn som en annan. Det är jävligt roligt ibland och sen blir man sjuk, eller brinner upp eller så dyker andra tråkigheter upp. Då är det inte speciellt farligt att säga att allt är skit och att man mår uselt. För när man gör det så dyker vänner och familj upp och hjälper en att få tiden att gå. Jag är glad att jag har så många runt mig. Jag är också glad över att jag är så jäddra positiv och kan sätta upp mål som kommer göra att jag blir pigg igen. Att jag (det trodde jag inte) faktisk tog lite allvarligt på detta och har faktiskt vilat.
Jag kommer också alltid kräva att någon tar kontakt med mig efter att jag lämnat prover.Oavsett om de är normala eller inte. Nu menar jag inte medicinmottagningen.Utan mer andra instanser, som jag förmodligen aldrig kommer sätta min fot hos...

När man pratar med andra om detta , så dyker det alltid upp en och annan berättelse om hur folk sökt och inte blivit trodda. En människa som gått igenom en jäddra behandling för en cancersjukdom fick gå i tre veckor med en spontanfraktur. Har man gått igenom en sådan sak, vill man nog inte tillbaka in i sjukvården i första taget. Och då söka om det var 2 eller tre gånger och inte bli lyssnad på?Och hur ont ska inte den foten ha gjort?Visst det finns säkert förklaringar på hur lätt det är att missa en sådan fraktur, men det är ju systemet som är galet!Får dessa stackars sköterskorna ett visst antal läkartider som de kan boka in folk på? Vad är kriterierna för att isåfall få en tid? Och hur ska de med säkerhet kunna göra en trygg bedömning via telefonen? Får det fan för om något går fel. Chefen verkar iallafall inte bry sig.