Mayhem var bra...

Vi åkte tåg till Karlstad, hade väntat på den här kvällen i typ ett halvår.
Hamnade på en väldigt trevlig fest någonstans på Herrhagsgatan. Höll på att skratta ihjäl mig vid några tillfällen. Saknade Marri, man är van att där Martin är ser man Marri.
Kom ner på Nöjjes och där stog några kära och väntade. Såg första bandet, rätt bra. Andra bandet var duktigt bra. Sen skulle man bara på toaletten...
Där var det ju fullt med trevliga människor. Och jag har ju varit hemma i tre veckor, så det var ju skitsköjj och prata med folk. Mayhem började, det gick inte att missa.
Skulle bara på toa, skulle bara pratat lite om "Smala Sussi", bara dra några klassiska repliker från filmen, in kommer han i Nifelheim, då var vi tvungna och veva oss i genom "Mammas pojkar" och vidare genom "Bröllpsfotografen". Hoppla, så var vi ett helt gäng som missade Mayhems 43 minuter långa uppträdande.
Lördagen var inte så rolig. Absolut inte för lillebror...Åkte in till BigB och åt pizza och sen låg jag rakt ut i Tonys "fisfotölj" och såg film. Riktigt nice att umgås med bröderna en hel dag/kväll. Somnade runt 21. Tanter blir trötta av ståhej!!
Fast väldigt mycket lyckligare. Går faktiskt riktigt bra att vara på Nöjjes nu. Jennifer min klippa och käre vän har varit otrolig dessa 5 år.
Och jag vet ju att Ähhva är med mig jämt, i mitt hjärta och jag i hennes. Var på nöjjes i en kvart innan jag hittade pengar på golvet. De la jag i skon och tog mig för hjärtat 💓

Jobbar går ganska bra nu. Känner av lite i magen när jag kör folk i rullstolar. Men nu ska det bli så otroligt spännande att få sätta sig på en häst på fredag.Vänster handled är inte bra än, men höger fungerar. Hälften är bra iaf!
Nu ska jag ränna och packa det sista innan vi ska på roadtrip.

Hos Carl-Filip.
 

Band nr 1. Så fränt micstativ,fullt med ben och tänder.






"Väs att du är 16" väste hon som ställde upp och fotade.Vi
höll på att skratta ihjäl oss.Alltid trevligt med nya vänner.



Blev visst lite shopping..





Här är han som pratar med  mig i drömmen. Jag drömde att han la sitt huvud i
min hand. Han verkligen borrade in det, som om jag skulle trösta eller ta hand om
just hans huvud. Roger berättar att katten sopat huvudet i bordet kvällen innan,
och antagligen fått väldigt ont..Spooooky!



Som jag önskar att detta vore över. Så man kan stänga den dörren. Visning på måndag.
Sen blir det väl lugnt ett par dagar, innan försäljningen är i gång.
Hoppas jag hittar en bra människa som kan köpa.
Så mina grannar får en bra granne.






Nu är björken nere! Slut på den gröna sörjan på taket, slut på
att den sprider massa småbjörkar i "grusgången".
Borta är åskledaren, men va fan. Det blev mer öppet
framför huset.Nu ska det bara grävas lite, rensas upp och
köpas grus.

Hagagatan

https://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-2rum-haga-arvika-kommun-hagagatan-10-a-11210718


Då var den ute. Visning den 3/4 kl 17.30. Undrar vilka som kommer, om någon kommer, hur många som kommer. Bilderna blev bra och Per är som sagt den bästa. Hoppas detta går både smidigt och fort. Hade varit perfekt om den kunde va såld och att den nya ägaren kan flytta in när Sandra flyttar ut.

Fort ska det gå!

Jag ska ju sälja min lägenhet.Ringde därför Per och frågade om han ville sälja den. Jag köpte den av honom och han var otroligt förstående och hjälpsam då. Jag mådde inte så bra, Ähhva hade dött, Fia också och Mattias hade beslutat att vi skulle dela på oss. Det var lite svårt att tänka på en del viktiga saker inför ett lägenhetsköp. Han gjorde det åt mig då.
Så självklart är det han som ska sälja och tjäna lite pengar. Då vet jag också att den nya ägaren blir nöjd och får en bra mäklare.

Han var och tittade på lägenheten och förklarade hur försäljningen kommer gå till. I dag ska det fotograferas och fredag är den ute på Hemnet och antagligen i Arvika Nyheter.
Känns verkligen konstigt. Jag tycker om den, jag mådde som sagt uselt där. Men det var där min start tillbaka började. I det sovrummet låg jag i sängen helt platt i nästan två dygn, förstod inte alls varför jag skulle gå ur sängen...Ingen Ähhva, ingen Fia... Bo i stan...Katterna i huset i Furtan...

Fast sen bara ställde jag mig, in i duschen, mat i magen, kontaktade ANC, bestämde mig för att nu jävlar var det nog. Och nog minns man när man väl är där. Man känner sig glad. Grannarna är ju hur bra som helst också. Föreningen är stabil och sköts av en kompetent styrelse, så den som köper kommer att få det bra.
Sandra har även hon haft det bra där. Men det är dags nu. Hon ska vidare i livet och jag ska inte bo på Hagagatan. Märkligt att man nästan kan bli lite sentimental av att sälja en lägenhet.

Vaknade pigg 06.00

Undrar varför...
Vet liksom inte vad jag ska ställa till med nu. Jag somnade tidigt i går igen. Va gött om det kunde hålla i sig när man ska börja jobba 7. Men sån tur har man väl inte.

Sandra ska flytta om ett par månader. Så snart är det en lägenhet till salu på Hagagatan 10 A...
Även om det är rätt att sälja, så känns det konstigt. Jag gillar lägenheten, men jag kommer aldrig någonsin och stå ut med att bo där. Jag provade, men köpte ett hus i stället. Blir jag singel igen så kommer det inte hända att jag flyttar till en lägenhet igen. Jag vill bo där jag inte behöver visa hänsyn,  där jag kan spela musik så det ringer i öronen och katterna ska kunna ha det bra och gå och komma som de vill, bara öppna dörren och höra fåglar eller som det är ibland, absolut ingenting.

Det gäller väl bara att placera pengarna smart och använda hjärnan, så att de ger någon form av trygghet i framtiden.Jag är inte frisk, så jobba tills jag blir 65 kommer inte hända.Jag är glad för varje dag som jag kommer i väg.Så någon enorm pension har jag inte att vänta. Men detta kan jag ta med banken. De lär ju veta. So wish me luck! Hoppas den hamnar i goda händer, grannarna är så otroligt bra och föreningen är stabil.

Blodprover

I dag ska jag och lämna blodprover till kirurgen i Karlstad. Han ska ringa på onsdag. Förhoppningvis den sista kontakten och sen kan man lägga detta bakom sig. Ska börja jobba på onsdag. Ska bli så skönt.Börjar med en tur 16-21 först. En bra start. Är lite orolig för mina handleder dock, men jag får väl prova först och se hur det går. Hoppas att jag kan starta med medicinerna nästa vecka.
Nu börjar man känna av sjukdomen ordentligt. Tröttheten, värken, svårt att gå det första på morgonen och vänster handled vill inte vara utan handledsskydd. Höger blir sakta bättre.
Men usch vad skrot kroppen känner sig. Somnade innan Farmen var slut i går. Mattias påtalar att jag ser arg ut och är på dåligt humör. Det är vad smärta gör med en. Och det är svårt att hålla humöret uppe när det gör ont. Man styr inte över det.

Blir en sväng till stan för provlämning, handling och lite frisk luft. Sen blir det nog lugnt. Mattias fick åka och jobba både dag och kvällsskift i dag, så jag och pöjjkera är ensamma hemma. Fast de är roliga, då får man skratta iaf.

Har försökt strukturera lite runt resan till New York. Fast man varit där 4 eller 5 ggr så finns det massor jag vill göra. Chelsea Market är en av sakerna. Mat, mat, mat!!! Gå längs "High line" en annan. Sen hade det onekligen varit roligt och fått in Jennifer i en helikopter😄
Fast hon är höjdrädd, så vi får se. Det är en mäktig upplevelse. Sen vill jag ju såklart rida i Central Park. Men priserna är hutlösa!! Det kanske finns andra ställen med mer mänskliga kostnader. Annars det varit ett trevligt sätt att se parken.
Jag hoppas att T-man hittar lite bra musik att lyssna på när man är där. Han är duktig på att leta sånt. Jag är mer dålig på att hålla mig vaken på kvälls/nattid i NY. Fan,tanten blir trött och vill sova.

Känns helt overkligt att man ska dit igen...Bara att börja tänka på vart man gör av lönen i fortsättningen. Och den lönen som kommer efter sjukskrivningen, hahahaha!!!! 80% av lönen i en vecka, noll kronor ifrån försäkringskassan eftersom jag är sjukpensionär. Maj kommer blir en smaaaal månad! Skitsamma, bara man har till räkningar och mat så är man gött med.

I lördags tävlade även en av de människor som bor i mitt hjärta. Och som hon kämpade! Inte helt kry i kroppen, men nog fan presterade hon jättebra. Jag är stolt och glad för hennes skull. Att hon orkar så mycket efter bara ett par månaders träning! Efter tävlingen bar det av till tåget och storstan. Den här helgen var sedan flera månader planerad, bokad och betald så jag åkte. Bra nervös för om jag skulle orka. BigB fyllde år så jag och LittleB åkte ner och hängde med på Blackberry Smoke.

Kom till Stockholm och skulle checka in på hotellet. Där inser jag att jag inte har något körkort med. Inte helt lätt att få tillgång till ett rum på Sheraton när de inte vet att det är jag som är jag... Men efter lite trixande så fixade det sig. Att sen bli uppgraderad till  ett superior room med utsikt över gamla stan var bara 💞
Två sängar som jag tror är 140-160 cm breda!!! Sängläder som är som att fluffa ner sig bland moln och en sååå bekväm säng!
Hann vila en timme sedan var det dags för spelning. Blackberry Smoke var som väntat enormt bra. Jag var så livrädd för att någon skulle knuffa mig eller springa rakt över mig så jösses.... Men jag stod längst bak, så det gick bra.
Efter 1,5 timme så hade jag konsertat klart. Magen gjorde ont och jag var trött och stel så då drog vi tillbaks till hotellet, kastade oss i sängarna,skrattade av lycka och såg på "Twister" med norsk text tills vi somnade.

Jag har så otroligt snälla bröder. De höll ett öga på mig hela tiden, såg till att ingen sprang rätt i mig , frågade hur jag mådde och hängde med tillbaka till hotellet fast spelningen inte var slut. Littles erbjöd sig till och med att bära mig sista biten , hahaha!!! Va go! Sista biten till hotellet var tuff, men det gick. Omtänksamhet och lite sydstatsrock ger en mer energi. Så även fast det kändes minst sagt märkligt att åka när man är sjukskriven, så var det en investering.



Kämparn!



Utsikten från rummet




När jag insåg att vi skulle få tillgång till rummet utan körkort, och
att vi dessutom blivit uppgraderade!




Musik=Livsenergi





Dessa gjorde gött på onda fötter.



Den sänga!!

Handleder

Som väntat exploderade min sjukdom så fort den insåg att jag inte drog i mej några mediciner. Först rök höger handled. Det är ju ingen fara, man har ju två. Dagen efter svällde vänster och blev helt obrukbar.
Inte så rockigt...Inte kunna hålla i mobilen, inte kunna bre smörgåsen, inte hyvla ost, inte kunna släppa ut katter för man fick inte upp dörren, detta med att klä sig, duscha och toabesök, inte kunna klappa pöjjkera och knappt trycka på fjärrkontrollen. Nej, fy fan vilken skit.
Fick tag på Utbult fort och nu har jag ätit kortison i ett par dagar. Högern har återhämtat sig bra. Går att använda, men vänster gör fortfarande vidrigt ont. Handledsskydd, så lite rörelse som möjligt och högläge...Vilken jävla sjukdom.
Och tack allra varmast för att jag har mediciner som hjälper mig att må så mycket bättre!
Men de kan jag inte ta nu för än allt i magen är läkt.Men det kan ju inte dröja alltför länge.

Fortfarande hemma

En vecka kvar av sjukskrivningen... Men det går rätt bra. I bland det jobbigt, man vill ha sin frihet och kunna hålla på med sånt som man är van.
Fast nu räknar jag med att vara återställd om en vecka, och det är inte många dagar det.

Jag har även väldigt bra vänner som sköter om mig och hittar på lite saker. Jag kan lika gärna ligga på deras soffa som min egen.Det man skulle vilja göra hemma, kan jag inte riktigt än. Typ städa och få undan tvätten. Får ont, och då ska man ge sig. Så jag går runt här och bara suckar över sånt jag inte kan göra. Och då är det gött att komma i väg hemifrån ett par timmar.

Funderar på att åka upp till min käresta i dag och se hur det ser ut på graven. Har inte varit där på ett tag.
I går var jag hemma hos Maria ett tag. Men det gick bara ett par timmar, sen var jag tvungen hem. Vi skrattar ju så fruktansvärt hela tiden, det är inte bra för magen. Eller jo, det är hur bra som helst, men jag fick väldigt ont. Men det var det värt!

Jag har även varit och träffat Lexie för första gången. Vilken liten bedårande tjej. Hon såg så fundersam ut och en massa,massa hår har hon! Och vilken skillnad att först få träffa Carl, som man tycker är en bebis fortfarande och sen Lexie. Hmmm, Carl är att lite större än vad man tror💖

I dag ska jag hem till Jennifer, T-man, Hulda och Tut-Rut. Vi ska väl försöka få i hop en New Yorkresa. Känns kluvet nu när man är hemma två veckor utan någon som helst inkomst. Då köper man en flygbiljett till New York...Fast jag är van leva på luft när det behövs, så det ska nog ordna sig. Jag vill i väg en sväng i höst. Ska jobba hela semesterperioden i år igen, och då är det lättare om man vet att man har något roligt som väntar. Fast jag vill jobba på sommaren, jag mår bäst då. Och eftersom vi tillbringar mycket tid utomhus så känns det inte så jobbigt.

Ska bli roligt att bli bra så man kan åka och rida också. Trodde inte jag skulle sakna det så mycket som jag gör..Har varit där med lite äpple och morötter och kliat lite på dem. Och luktat💓
Tänkte hänga på någon barngrupp som bara skrittar och travar korta sträckor nästa vecka, men det tyckte Maria (ridläraren) var en väldigt dum idé. Bättre att jag blir helt bra och sen kommer och rider varje dag om jag så vill i de grupper som jag ska rida i och fortsätta träna. Jag kommer ha en del att rida igen...Hon har säkert rätt.Men som sagt, en vecka till ska väl gå fort..

Underbara Carl❤

Den trognaste❤

Lexie och pappa😍

Sen swemme ho i köll.Gött!

Lite roligt det där när två människor tänker 

på varandra samtidigt🤓

Snålblåst och regn.Men jag tog mig dit 

med lite fräscha blommor❤

Hej då antibiotika!

I dag har jag ätit klart antibiotikan!!!!Tjhoooo!!!!Vilken frihet.Hoppas nu att jag får mer energi och inte känner mig så vissen i huvudet. Har kollat snittet under naveln och det är så fint så det är inte klokt.De andra förbanden låter jag sitta, de ramlar väl av i duschen sen eller i morgon. Inget pillande✋

Innan allt med gallan och farfar och annat drog i gång så var livet rätt mysigt där ett par dagar, och därför tänkte jag slänga upp lite bilder från tiden innan. Helt otroligt vad det kan hända mycket på kort tid, och hur lyckligt ovetande man är.


Denna stod utanför Crossfiten



Mina tankar gick då såklart till denna underbara dam 💓



Lillebror och Sara kom och hälsade på. Då provade vi ölen.
Satt hos Big B och lyssnade på bra musik.


Hade bord på The Oven där jag tveksamt tog emot en äppelcider
då det var slut på päron. Magen gillar inte äppelcider.
Det är starrrrt



Gött och få träffa folk man inte sett på ett tag. Denna tok tex



Kvart i sju på söndagmorgon var det dags för stalljour.
Bibbi kom och hämtade mig, och det var en väldigt go
dag i stallet. Om än det är slitsamt, så är det gött. Runt lunch
började jag få ögonmigrän och började känna mig på uselt humör
och "konstig".




Underbara Kajsa och sen ser jag faktiskt inte om det är
Laura eller Alexia.Tror på det senare




Och denna lille. Ser ut som Frutt, fast är en hel häst





I dag drog jag till affären. Så gött med lite luft.
Och mer ska det bli.

Tacksam

Farfar har gått vidare. En stor förlust för oss som är kvar,  enorm lycka för de han kommer förgylla tillvaron för dit han gick💝
Han är den man jag älskat så hejdlöst så det är inte klokt.Han kunde titta på en med en blick så fylld med kärlek så att man kände det i hela kroppen.
När man såg honom så började man nästan stampa som ett litet barn med fötterna och man kunde inte nog fort får den kram han alltid kom rusandes med.

Och hans hjärta var så stort.Finns inte ett barn, barnbarn eller barnbarnsbarn som inte känt sig älskad av denna gubben.Och jag tror det var därför han levde så otroligt länge.Som sagt en enorm förlust, men till slut är det dags.
Tack för allt.

ledsen

Jag är så oerhörd ledsen att jag inte kan vara hos dig nu.
Men jag kan inte för att jag behöver vara hemma och pigga på mig lite, så att det inte blir något bakslag.Jag vet att du vill att jag ska ta hand om mig själv i första hand, men jag hade gärna funnits där för dig nu.
Och resten av familjen💓
Att inte kunna bestämma själv är hemskt. Att du ska behöva vara så långt borta är hemskt.
Jag älskar dej farfar, mest av allt!

Äntligen hemma

Då var den usla gallblåsan vräkt, tillsammans med sina usla stenar kan di nu ligga och skämmes i någon skräpkorg i Karlstad.Allt har gått bra, blev lite vissen när jag kom upp på avdelningen, kräktes, syrsatte mig lite dåligt och blev kallsvett.Inget nytt för mig, blir så varje gång jag blivit sövd.
Doktorn blev rädd, men jag försökte prata med dem om vad som hände och att de fick stilla sig lite. Men jag förstår dem också. De var rädda om mig.
Kom dock en undersköterska som så klart talade om att "hon sett värre" och att jag "inte var i det sämsta skick hon sett". Henne bad jag lämna rummet och aldrig mer komma tillbaka.
Jag förstår att andra mår och har mått sämre än mig, men just då var det så otroligt, otroligt oviktigt för mig att veta det. Sen tolkar jag det som att jag inte är så sjuk utan typ ska rycka upp mig och gå på toaletten. Och tänk de som lyssnar på en sådan människa, kämpar sig upp på toaletten och blir liggandes där på golvet. Jag vägrade gå dit, det finns faktiskt toalettstolar på hjul!Man känner sin kropp och vet när man kan gå utan att det ska behöva finnas risk för att man ska ramla.

Hur som helst så har iallafall allt gått bra. Äter två sorters antibiotika, så allt smakar antibiotika..Och får ta fragmin, och alvedon. Nu ska det bara bli bättre! Går här fram och tillbaka så man rör på sig. Fast det lättaste är så klart att ligga still framför tvn, men icke!Hjärtligt tack till  mina två underbara bröder och mina vänner som hängt med via mobilen på sjukhuset. Och göbben som skjutsat och hämtat och fixar allt det praktiska. Det har varit gött med sällskap och omtanke.

Usch!

Min gallblåsa är skrot. Den ska opereras ut i dag. Inte så roligt.Ligger just nu i Karlstad på avd 6 och här är det såklart mer än fullt.
Märkligt att vara här som patient, hade hellre jobbat.Men nu är det som det är. I gallan ligger det stenar som är mellan 1-2 cm stora.
Konstigt att man mår så dåligt av att vara på sjukhus. Jag vet ju exakt vad som ska hända och vad de ska göra. Antagligen är jag hemma om en till två dagar och slipper gå igenom det jag gick igenom i söndags. För det gjorde ont, riktigt ont.
Fast det som gör att jag är rädd är för att jag var här och skulle göra en skrapning efter ett missfall.
Det hela gick inte som planerat, jag höll på att förblöda och fick ligga på sjukhuset här i Karlstad i flera dagar och få blod...
Då fattar man hur lite kontroll man har när man är här. Men nu ska gallan ut, ett rutiningrepp som kommer gå så bra så herregud 😀

Enda som kan bli är att de får gå från titthålsoperation till öppen kirurgi ( då gör de ett snitt och tar ut blåsan därifrån) .Sen får jag väl stanna över natten och förhoppningsvis åka hem i morgon.