Hästar och grillfest

Får lite panik på att sommaren börjar ta slut. Den har hittills varit både min bästa och värsta hittills. Så mycket har hänt, så mycket har blivit gjort, jag har (kanske skillnad mot andra) älskat det här vädret och har njutit av det varje dag.
 Kanske inte så mycket i går.Då var det soffläge ända till klockan vart 17.
Jag hängde på avd 78 ut till Helen och Jonas på grillfest. Någon grillning blev det såklart inte eftersom det var eldningsförbud. Men god mat, mycket,galet mycket skratt, bad och fireball..

Och Fireball blir det nog fan ingen mer gång. Om det nu var den jag blev så dålig av. För dålig, ja jävlar.. Vi gick till Soterud och badade sen tillbaka hem till dom och där barkade det väl rätt gött. Jag kan ha träffat en ny vän. Jonas. Fast Christ varnade för att jag, Vicky och han skulle bli en episk trio. Den här kvällen blev vi en episk duo, tills jag blev så väldigt trött och var tvungen att lägga mig och vila i Vickys knä. Då blev han en ännu bättre episk soloartist! Jag tror inte jag skrattat så mycket åt någon. Fast det fanns de som var rätt slitna på detta med..

Dagen som gick i snigelfart i går var hemsk. Den huvudvärken var helt overklig. Jag strävade och drack allt jag kom över, även överdoserade alla jädra vitaminer och mineraler som finns i det här huset. Inget hjälpte. Det var bara att härda ut tills klockan blev 17. Då släppte det.

Då drog jag direkt och hämtade min vän och åkte till Roger och åt pizza. Där var det ett jävla liv på två ungdomar. De skrek åt varandra som stöller, slogs och kastade saker på varandra. "Jävla mogadonoffer!!" var ett uttryck som passerade killens läppar. Jag var väldigt frågande om man skulle gå fram och säga att de fan fick ge sej. Det var barn som satt på Amigo och rände utanför Godishuset.. Men dessa två verkade totalt galna, så jag gick. Det gjorde även dom. Men de hördes länge.Fy vad jobbigt att vara så destruktiv.

Åt, tittade på tv på Rogers uteplats och skulle sen åka till Ica och handla. Då kom Stella, Rogers grannes hund. Hon stod som en staty och tittade på mig, så husse fick fråga om jag kunde komma och hälsa på henne. Hon hade sett mig och vägrade gå med honom...Va gooo!!! Så klart gick jag väl och kramade om henne!

Tänkte sova tidigt, men nej..Jag ska chatta i timmar, så denna tummen blir väl inflammerad igen och göra äggröra som ska ätas i sängen...Inga ordning. Men till slut somnade jag. Kanske mitt i en mening.Det har jag gjort förr.

Jag, Birgitta, Linda och hennes tjejer var till Perserud och hälsade på hästarna. De är så smöliga, nu.Alla vill bli kliade och kramade. Eufori för en annan. Linda höll på att skratta ihjäl mig när jag hälsade på hästarna på samma sätt som jag hälsar på folk. Upp armen i lufta, och ett HÄJJJ HÄSTARNA!!

Efter en massa klapp och kram åkte vi hem till Birgitta och åt lunch. LYX!! Det är härligt att vara där och hon är en makalöst skön person. Jag bad henne skriva en bok om allt hon gjort och varit med om. Och det var faktiskt på gång. Hon inspirerar enormt. Hon har levt på olika ställen på jorden, olika yrken, lärt sig många språk, förlorat två av sina män, men ändå klarat att bli kär och leva med ännu en man. Ägt flygplan och såklart kört dem också. Även luftballong om jag inte missuppfattat.Den dagen den kvinnan dör, har hon utnyttjat och njutit av varje cell i sitt liv.


I dag börjar helgjobbet.3 nätter på raken. Den första med Vicky och Tina. Hoppas jag orkar sova något innan. Inte helt lätt när det är så varmt. Man kanske ska åka och bada innan, då brukar man bli lite trött.

Walter 50 bast

I lördags firade vi Tomas Walter. Det enda han visste var att han skulle ut med ett par vänner på en longboardtur. Men de hade ordnat olika stationer efter vägen där han skulle få göra olika saker. Det hela skulle avslutas med lite dryck och samkväm i hans trädgård.

Första stationen var hemma hos Vicky i Dottevik. Där fick han äta pannkakor och dricka rosé.
Vicky hade först jobbat och sedan åkt direkt hem och ställt sig och stekt pannkakor i typ 40 graders värme. Nästan medalj för det kan jag tycka. Pöjjkera kom och åt och drack, sen drog de vidare. Vi drack lite mer rosé och gick sedan till Vik för att köpa cigaretter till Vicky. Vi gick och vi gick... Men vi stannade efter vägen och spelade lite musik, löste livsproblem och skrattade så vi nästan kissade ner oss. Vi var tydligen lite av ett redigt radarpar kom vi fram till..Mycket gemensamt och samma otroligt kassa och morbida humor. Härligt!

Det var ju meningen att vi skulle hinna i kapp Walter och co men vi var så jäddra dryga så det gjorde vi så klart inte. Vi träffade folk på stan, strävade och skulle låna toan på Mulan, vilket vi inte fick, rände till Palmviken och fastnade där inne på toan då vi bara skulle dricka lite mer och lyssna på en till Bon Jovi-låt. Märkligt, då replokalen typ var 500 meter bort. Fick tillsägelse att rava mig till Tomas, hörde dåligt, förstod sämre och gick då hem till honom. Fast det var ju till replokalen vi skulle..En blir så smart på fyllan..

Men för fan, vi satte den ena foten framför den andra och gick ner dit. Tur var väl det, för där var det ju mer folk som man inte träffat under kvällen. Tomas tog kvällen tidigt och jag var inte kvar så länge efter det heller.
När jag frustande gick till Dottevik morgonen efter mötte jag födelsedagsbarnet. Han hade vaknat tidigt och var ute och åkte longboard. Gick och fick mej pannkaksfrukost och kaffe och fortsatte sedan upp till Sunne.

Där möttes jag av en glad Sohlstråle och hennes kusin Moa. Vi var hemma hos mormor, men efter en stund ville vi bägge upp till mamma. Så vi åkte dit. Där hjälptes vi åt att rensa ogräs och hon sprang och hämtade en vattenkanna för att vattna. Det är så grymt att hon ska behöva göra detta...
Ha en mamma som ligger på kyrkogården, en fantastisk mamma som hon inte ens minns. Så älskad som hon var av Ähhva... Hon berättade även att hon nu flyttat till Göteborg.
Att sedan säga hej då till henne när jag åkte hem var även det vidrigt. Hon var jätteledsen, det var även jag. Hon vägrade släppa taget, och tårarna trillade. Fyfan, rent ut sagt. Vem vet när man får träffa henne nästa gång.

Natt 1 av 2

"Du flyger grymt bra solo och jag tror du behöver detta"

De var de första orden jag vakande till en morgon.Kanske är det så?Eller rättare sagt,så är det.

Men dåligt mår man ändå.Hur kan man hjälpa?Ska man hjälpa?Vad blir bäst?

Jag har varit hos Hanna.Vi gjorde upp att jag skulle komma och väcka henne, sen skulle vi äta frukost och sen vidare till Perserud och hälsa på hästarna.Det blev även lite spel och "Rasmus på luffen" innan jag gav mig av mot nästa date.

Lexie,Martin och Marri var det dags för när klockan närmade sig 15.Vi tog ett varv på stan och mötte sedan upp José,Kåre och Roger för lite mat på Amigo.Där vart jag så sliten så jag var tvungen att åka hem och lägga mig.Hade gärna stannat längre,men det gick inte.

Somnade runt sju,vaknade hungrig vid tio.Gick upp åt och la mig igen.Sen sov jag ända tills det blev ett väldigt plingande i både mobil och padda😂 runt halv sex. Hade glömt att stänga av ljudet.Men det gjorde inget..Det var trevliga meddelanden som kom.

Har varit svårt att sova innan nattjobbet i dag.Gjorde några tappra försök men gav sedan upp.En får härda ut i natt,har man tur så sover man gott i morgon i stället

Sweet sunday

I går och i dag har jag varit med min vän.Hon har sovit över på loftet och tyckte det var såååå mysigt där uppe.

Vi såg film och ett par avsnitt av "Bron".

Vi la oss tidig och jag har sovit som en stock tills hon väckte mig.

Vi var och tittade till hästarna på förmiddagen och sen åkte vi till Ingestrand 

Efter någon timme skickade hon i väg mej för att hämta pizza.Sånna är de.

När vi låg där så ringde de ifrån jobbet.

Jag fick åka och jobba i kväll med.Eller fick..De frågade och jag sa ja.

Vet inte hur länge det blir,men jag har erbjudit fram till midnatt.Får se hur det blir.

Inringd

Vaknade tidigt i går morse. Eller jag sov dåligt måste jag nog erkänna. Blev rastlös, tittade på Netflix, duschade och drog sen i väg till hästarna i Perserud. De var ju vakna iallafall. De är så himla goa! Man ropar "HÄJJJJ!!" när man kommer och en del av dem svarar faktiskt. Laura kom direkt fram och ville prata lite, då blev Bubblan sur och jagade i väg henne. Det är så härligt att gå runt och bara klappa om dom och lukta.. Det ger frid i en rörig själ. Baron och Alexia stod en bit bort från de andra och tjusade i vanlig ordning. Efter att jag kollat så alla var okej, åkte jag till sjukhuset och tränade. Går lite bättre med benet. Kör reps ggr 10. Började med 20kg för att få igång cirkulationen. Lade på 10 kg varje gång, kom upp till 80kg nu iaf. Men det känns efteråt.
 Cyklade en mil på motionscykeln med. Att något kan vara så tråkigt..

Åkte hem och ringde soc, har inte fått lön därifrån. Skulle haft i maj,men de är som vanligt hur bra som helst så de fixade en utbetalning på utlägg jag haft och såg till så att jag ska få i juli.
I dag kommer min vän och ska sova över. Ska bli så roligt att höra vad som händer i hennes liv.

Jag skulle ju vara "sexledig" nu. Det blev det inget med såklart. Stackars rekryteraren skrev och frågade om jag kunde jobba en c-tur på avd 76. Det var kris, flera uskor som var sjuka. Hon är så schyst mot mig när hon bokar mig på jobb, så det var dags att vara snäll tillbaka.

Herregud vad varmt det var där nere..Och som man fick ränna fram och tillbaka. Blir mycket nytt, andra patienter mot för vad jag är van och sen detta med att hitta det man behöver. Fick en väldigt snäll sköterska. Det gjorde massor.

Efter jobbet åkte jag upp till Nord och hängde lite på balkongen innan läggdags. Det är ju nu man ska passa på, sommaren är här och då ska njuta! Som vanligt fick man skratta åt dessa om vart halvsliriga och sjöng Manowar från två håll. Och sen kom PingPong upp i knäet och bjöd på blöta pussar💖

Sara är i Gävle på festival. Hon vann en träff med Behemoth. Så gött att det vart just hon!

Ledigvecka

Då var nätterna gjorda. De har varit bra allihopa. Man lär sig en jävla massa varje pass man är där och jobbar.Gjorde en natt med Joanna och två med Tina. Lagom mycket att göra, det tryckte på lite ibland men det gör inget. Så länge man känner att man har koll på läget. Vi är rätt utsatta nattetid. Två uskor och en sköterska på ca 15 patienter. Allt måste flyta, när det inte gör det så blir det spännande. Och ett lagom flyt är svårt att få till. Vi jobbar med svårt sjuka patienter, det kan vända på en sekund om man har otur. Livet är så himla skört..

Jaja, i huset börjar det komma upp lite på väggarna, ute är jag och rotar så jag tror fan jag rotar till mer än vad jag får ordning. Men, det är inte brått och det stör ingen. Det är ju bara jag här.
Måste upp i en stege och få igen en lucka på uthuset. Kommer bli spännande.

I morgon ska jag och träna för sista gången på sjukgymnastiken, sen är det semester därifrån med. Kommer bli totalt förslappad under sommaren. Efter det ska jag ut till Perserud och titta till ridskolans hästar. Ska bli mysigt, man saknar dom! Och få lukta lite ska bli så himla göttigt!

Tänker jag till lite innan jag åker, så kunde jag ju även landa en sväng på Ingestrand. Borde kanske gå och packa direkt så det blir gjort, hahaha!
Njuta av min ledighet ska jag göra iallafall. Antagligen kommer väl rekryteraren höra av sig. Hon skrev i morse och frågade om jag kunde göra en extra natt.  Funderade runt detta och skulle precis skriva att jag inte kunde, då hade hon löst det.

I kväll kan en av de bästa människorna i mitt liv varit här. Niklas.  Han har ordnat så att nätet fungerar och dessutom varit givmild nog att låta mig använda hans och Saras Netflix och HBO. Pengarna sprutar dessvärre mer ut än in, så tv-kanalpaket kunde jag glömma. Men man klarar sig bra bara man har internet. Så nu sitter jag här och lyssnar på Spotify och bara har det bra. Sen lär jag få sån beslutsångest över vad jag ska se. Fränt. Gött med den sortens problem.

Ett annat problem som jag hade, var att få upp en spegel på väggen i hallen. Blir lite mycket att mäta, hålla i, borra och få upp. Bad därför Mattias om hjälp. Han hängde med ner och fick upp den.Han  frågade varför jag inte ens var intresserad av att lära mig detta med att köra skruvdragare och mäta. Jag är så otroligt ointresserad av att lära mig så det är inte klokt. Och jag, till skillnad mot en del andra är inte rädd för att säga att jag inte kan och att jag behöver hjälp. Jag kan så jävla mycket annat så detta med att krångla med den sortens saker är så oväsentligt. Fast jag tror nog att jag skulle fixa det om jag var jävligt tvungen.

Om en vecka skrev PPP att han skulle komma förbi och hälsa på. Det ska bli roligt. Han jobbar 7 dagar till.

In i nattbubblan

Då var det dags för en "trenätterpårakenvecka".. Har varit skönt att vara ledig en liten stund innan.
Fast som man har slarvat med både mat och sömn. Det var länge sen jag gjorde det. Fast så är det i bland, det får gå ändå. En del saker styr man verkligen inte över.
Ska ta mig i kragen och åka och handla i dag tänkte jag. Nu måste jag få i mig, behöver när jag ska jobba. En sak om man velar med mat och sömn på fritiden, men inte när det ska jobbas.

Tänkte sova jättelänge i dag. Vaknade 6 och kunde för mitt liv inte somna om. Får bädda ner mig sen i stället. Såg "Smala Sussie" i går med. Rätt rolig film.Tänker direkt på Patrik Svanebjär, en kompis till Ähhva. Han kan typ alla repliker i filmen och älskar att den är så "Värmland". Sen när han träffat oss har han skrattat gött. Känns skönt att vi har någon form av kontakt även fast hon är borta. Tänk när hon ringde och talade om att hon minsann skulle åka till Stockholm och bo hos en kille där under helgen. Och när man sen frågade hur hon kände honom... " Jag kännern int!Vi har bara chattat på nätet vettö" "Fast det har vi gjort nu e stönn, så det är nog lugnt"
Den helgen var jag rätt duktigt svett. Men det visade sig att Patrik var en helgo pöjjk med hjärtat på rätt ställe. Totalt motsatsen när det gäller andra män hon träffat.

Som jag saknar henne..Ibland funderar jag på att öppna hennes facebook, bara för att se det vi skrivit, upplevt och gått igenom. Men då flänger jag upp den för hela världen. Och det vill jag inte.

Nej, nu är det nog dags att ta tag i den här dagen..

Nattjobb😴

Vi hade en bra dag på Ingestrand.Lina,Dante och Christoffer dök också upp.När de åkte,valde jag att ligga kvar själv.Det var så fint väder,lugnt och gött och full öra i bra musik.

Men runt sju tyckte huden det var nog.Då fick jag pallra mig hem i duschen och titta på film på paddan.

Nu är jag inne på andra och sista natten på sjukhuset.Första gick i en väldig fart.Men än så länge är det lugnt den här natten.Fast det kan vända fort.

I dag har jag mest sovit.Plockat lite någon timme,men sen lagt mig på soffan och där somnade jag.Den här kvällen har varit jobbig.Man känner skuld.Man känner oro.Man känner sig stundtals rätt usel faktiskt.

Sen saknar jag min katt så jag tror jag blir galen.Kanske får åka och hämta honom snart❤️

Ännu en dag

Börjar få in den där "gå och skrota" rutinen nu på morgonen.Det är lugnt och jag känner ingen inre stress. På Hagagatan var morgonen fruktansvärd. Man gick runt runt i den lägenheten och bara led. Det är lugnare nu. Klart det är jobbigt, men den här gången är det uthärdligt.

I dag kommer Jennifer och T och tittar på huset.Sen ska vi till Ingestrand och bada. Skönt att det är så vackert väder. I går var jag på sjukgymnastiken och tränade. Trodde jag skulle flyta bort. Sen bar det av till affären så jag fick lite mat i kylen. I dag är första dagen jag äter frukost.
Åkte hem med maten och suckade mig igenom detta med att skruva i hop sängbord. Inget av dem hamnade på åkern, så fan vad jag var bra. När det gäller sånt, har jag inget tålamod.

Var upp och hämtade lite saker som jag behövde.Trodde inte jag hade så mycket grejer där, då jag även har rätt mycket här nere. Men sannerligen finns det saker där... Jag tog så mycket som jag orkade bära, pratade med pöjjkera och blev då väldigt ledsen så klart. Jag saknar dem. Snidde ska flytta hit, men då vill jag ha ett par dagar som jag är hemma med honom, så han får flytta i lugn och ro. Jag hade önskat att Frutt fick stanna. Han är i behov av kattlucka,möjlighet att styra när han ska in och ut. Jag har inte ordnat med det än. Men jag tänker bygga en, för det är skönt att veta att de kan gå in och ut. Händer det något i huset, tex en brand, då tar de sig ut. Är det minusgrader och man inte hittar dem innan jobbet, så vet jag att de går in själva.

Åkte in till Roger i går. Där får man mat och stöd. Han säger aldrig något illa om Mattias eller hejar på det som sker nu. Han låter mig vara mig. Glad, ledsen, hyper, tom, trasig..Han tar emot mig precis som jag är, och ser till att jag till slut mår bra när jag åker hem.Ovärdeligt!

Kompisar i Perserud

I går var det min tur att åka och titta till mina kompisar i Perserud. De släpptes på bete för någon vecka sedan. Det var så himla fint där de gick,precis vid vattnet. Enorma ytor med en massa gott gräs. Det var dock förvånande att de flesta faktiskt kom fram och hälsade och verkade glad över att se en. De har ju semester och jag är =jobb. Kvitto på bra hästar tycker jag. Molly fick en redig smörjning med solskydd på mulen,så hon lär väl inte vilja ses när jag kommer nästa gång☺️

Efter blev jag hembjuden till en jag rider i hop med.Fick se hennes hus och vart hon bodde.Vackert är sammanfattningen...Och lunch bjöd hon på.
Klockan gick fort, som alltid när det är trevligt. Skulle varit i Karlstad runt halv 3, men jag tänkte att han "göbbsöver" säkert efter jobbet så det gör nog inget att jag blir sen.Mycket riktigt, han hade slängt sig på soffan direkt när han kom hem.

Till slut,si sådär ett år senare kom jag i väg och hälsade på Perra.Han bor i en enorm lägenhet alldeles i närheten av Max. Hur bra är inte det kan jag tycka🤓
Vi drack kaffe,vid köksbordet.För det bestämde Perra.Jag skrek soffan när jag såg tvn..Men han vet att jag då drunknar jag i tv-tittandet i stället.Så det blev nej på den...
Där satt vi och pratade om så himla mycket..Både bra,dåliga och vidriga saker. Och det är skönt att träffa någon som verkligen förstår min sorg efter Ähhva.För han har det lika jävligt han med.Han vet exakt vad  hennes specialitéer var, nycker, rädslor, vad hon gått igenom,kärleken, djuren, och framför allt hur det var att vara älskad av just henne. Att det blev tomt efter henne, är ett väldigt klent uttryck.

Sen detta när två människor älskar varandra, men inte kan leva i hop.
Han hade upplevt att det varit jobbigt att vi inte haft så mycket kontakt, men då dessvärre tänkt att det inte var någon idé att höra av sig, han trodde det gått för lång tid och hur skulle vi då hitta tillbaka till vad vi haft?
Fast som alltid när vänskapen är stark,så håller den för tid isär. Vi rotade oss ganska fort tillbaka dit vi var när vi sågs sist.Och banne mig kändes det bra.Kvällen (för det blev ett typ 5 jävlatimmarbesök) avslutades på Max.Så klart  p

Dead Cross-Attan

Mitt förra inlägg var aggressivt,skrivit i affekt, och var rätt skönt att skriva. Jag är arg, kan inte ändra på historien eller påverka framtiden.Rätt surt kan jag tycka.Men i dag ska jag försöka vila i detta hemska och försöka få lite luft.

I går var jag och Niklas i Oslo och såg på Attan och Dead Cross.
Jag förväntade mig att det skulle vara bra,då det innehöll en del Slayer och en del Faith No More.
Det var bättre!Och skratta fick man mitt i all misär.
Attan var ett redigt rens må jag säga.En kanske ska börja med något sånt för att få ur sej lite,hahaha..
Det var hårt,brutalt och tungt👍🏾

Dead Cross var så jävla bra!Man hörde tydliga influenser från FNM och Slayer.
De körde så det small, blev något fuck up så man fick skratta och sen tog de upp en grabb på scenen som fick stagediva.Denna Mike har sådan kontroll på sin röst!Allt i från growl till redigt höga toner fixar han fläckfritt.Och nog blir det sköjj när han vrålar i sin komradio (c?)
Så kul när man åker på något man inte vet nåt om,och som blir så himla bra.

Om ett tag ska jag möta upp Birgitta och åka till Perserud och titta till mina kompishästar.Ska bli kul att se dom.Och få klappa och lukta lite❤️

Sen bär det av till Perra.Har sagt att jag ska hälsa på i ett år nu.Det ska bli kul att ses!

Detta med att dela på sig.

Just nu är livet vidrigt jobbigt. Jag vet inte om det brunnit i huvudet på mig, men jag vill bo själv, leva själv och ta hand om mig själv nu ett tag. Se om jag kanske mår bättre av det.
Jag har levt med Mattias i 20 år. Vi träffades en utekväll på stan och det bara small. Efter det var vi tillsammans i stort sett dygnet runt.
Jag har verkligen älskat honom. Så mycket så jag ibland inte orkat andas.
Vi har stått pall för så mycket skit i vårt förhållande, just för att vi varit rädda om varandra.

För 5-6 år sedan ville han leva ensam. Han ville prova stå på egna ben. Jag förstod honom. Han flyttade från sin mamma till mig. Mitt liv kraschade totalt. Jag upplevde det som att jag bara föll hejdlöst. Smärtan var så hemsk så det går inte att beskriva.Så jag känner verkligen med honom nu. Och det är så hemskt att man har skadat en människa man älskar så.

Men som sagt mycket skit har det varit efter vägen. Föräldrar som härjat och gapat. Gått som Pac-manfigurer och svalt allt självförtroende, värde och integritet man haft. Gått in för att verkligen äga situationen, för att själva få hjälp med sin egen ångest och få sitt maktbehov uppfyllt. Och även fast man bett människor att backa, för att den som till slut blir lidande är just den människa som lider nu. Han som fan inte gjort något annat än varit dessa människor till lags. När vi flyttade isär fick jag ett samtal gällande min och Mattias ekonomi. Att jag inte hade rätt till det ena eller det andra. Hörde att någon sagt "Se till att göra dej av med den där". Samt att de gjort upp en "plan" om hur VÅRAN separation skulle gå till med hus, ekonomi och annat som blir. Sånt sätter sig på djupet.

Detta var ett år efter jag förlorade min allra bästa vän. Hon som var min tvillingsjäl i livet. Då dök en jag vet inte vad jag ska kalla denna, upp i oktober och talade om att jag skulle sluta gråta efter henne. Annars skulle jag bli inlagd på psyket. Hon var ju bara en vännina...Det var i oktober.Ähhva dog i april. Slängde ut denna, och hen har sedan dess varken bett om ursäkt eller hälsat, fast hen befunnit sig på gården.

Jag har verkligen försökt kämpa, försökt glömma, gå vidare och fokusera på mig och Mattias. Vi valde att försöka igen, men pratade aldrig om vad som drev Mattias till sitt beslut den gången 2013. Vi var heller inte isär någon lång period, utan sprang fort tillbaks till varandra. Var det av kärlek, rädsla eller att man ville tillbaka i sina gamla vanor.? Mitt hjärta var jättetrasigt, så för min del flög jag gärna tillbaka in i huset.

Jag har inte funderat på detta någon längre period. Jag har heller inte pratat med andra om hur tankarna har gått. Det har jag varit med om, och så illa vill jag inte göra honom. Det började rulla tankar under SwedenRock. Hur ensam jag kände mig, hur otroligt bra jag mådde i den miljön. Jag svalde all underbar energi och åkte hem. Jag kände hur jag riktig levde.

Mattias har inte gjort något fel. Och jag älskar honom för den han är och för det vi haft. Han kommer alltid vara den jag älskar, och kanske är detta ett beslut jag kommer ångra en dag. Men då får jag ta det då. Just nu är det så här. Smärta, ångest och känslan av att misslyckats. Men jag vet att vi kämpat! Fy fan så vi har kämpat. Mot dödsfall, för att hjälpa My, motarbetande människor, cancer, annan sjukdom, ekonomi och just för att vi är så olika. De finns de som tror att det är lätt för den som lämnar, men det här är något av det värsta jag gjort. Det gör så fysiskt ont så jag nästan kräks. Jag är så arg, ledsen och besviken att det blev så här. Men vad fan ska man göra?? Det enda jag kan tänka på är att stötta Mattias om han vill och på det sätt som går. Jag tänker inte lämna honom på de premisser som diktades upp för honom förra gången iaf. Han är älskad och min bästa vän.Punkt!Sen om han inte vill, då får jag respektera det med. För så kan det faktiskt bli.

Om det finns en annan?? För det lär väl en del undra. Svaret på det är ja.
Och det är jag!
Jag vill vara med mig nu. Jag har liksom tappat bort mig själv, och det är jobbigt.