Suturerna är väck

I morgon när jag vaknar kan jag skrika "HALVTID!" För då är hälften gjort på kryckorna. Det är rätt tråkigt och framförallt slitsamt och gå på kryckor.Försöker vara positiv och glad att jag kan ta mig fram, men det är svårt.
Och hjälp får jag hela tiden med det jag inte fixar. Fast det blir också jobbigt. Jag vill ju klara mig, men en del saker går bara inte.

I går vart jag dålig. Var i väg på roadtrip och åt mat och hade det bra.Kände huvudvärken komma krypande och även att det var väldigt varmt i perioder. Fast det var så trevligt där vi var, så det gick an. Men sen när man väl hamnade på soffan så gick inget annat än att dra igen ögonen. Har inte hänt förut. Jag brukar härda ut, men inte i går. Fick ge upp och gå och sova i stället. Kändes som man blev kokt inifrån.

Som tur va så gick det att sova bort. Vaknade i morse och kände mig rätt pigg. Åt, duschade och i väg till kirurgmottagningen för att ta suturerna. Var inte helt bekväm med det. Jag har ju sett att ett par satt hårt åtdragna och i torkat blod. Men Lena hon fixade och trixade och sen hade jag ju en bredvid som försökte prata bort mig lite. Och påminde mig om att andas och att det var skulle bli gött och får bort stygnen. Och det var det.Foten ser bra ut och den här gången vart det ett blått gips.

Nästa sjukhusbesök blir den 13/11. Då ska jag få inlägg i skorna och tittas på en sväng. Det är i Karlstad så då lär jag vilja titta lite Max innan hemfärd😊

Bilen är på lagning också. Handbromsen ska fixas, sen ska jag åka till Mattias och få på vinterdäck.Jag hoppas den sedan ska rulla någorlunda problemfritt i vinter.

Rastlös

I dag var jag för rastlös. Och så hade jag lite ärenden jag var tvungen att göra. Man kan be om hjälp, men jag ville ut och försöka själv. Bilen har låtit konstigt. Ett vackert klingande ljud någonstans ifrån. Fick instruktioner av Klarre hur jag ska skulle köra, ifall det var bromsarna som låg på. Det gjorde jag. Det small till och luktade bränt, men blev tyst. Nu har jag ingen handbroms, så det kan varit den som varit på väg att gå sönder.
Jag hade iaf bromsar så jag åkte. Tog en sväng nästan till Åmotfors, sjöng och glömde bort att det står en fartkamera i Speked. Får se hur det gick. Kanske får jag mitt livs första böter??

Det var underbart att komma ut och framför allt köra bil! Kan vara något av det roligaste jag vet.Åkte först på Apoteket och hämtade ut medicinerna, sen in och handlade lite, vidare till McDonalds för jag vart sugen på strips...
Ringde sen Madde och åkte dit och träffade hennes barnbarn Dennis och drack kaffe.

Hur trevligt som helst.Hon är också hemma och är sjukskriven för hon har gått igenom en ryggoperation. Så vi satt där och svor ve och förbannelse över att behöva vara hemma och vara sjukskrivna. Hon skulle också vara tillbaka på jobbet i december.

Nu är jag hemma igen och ska packa lite saker inför helgens förflyttning. Vet inte hur jag ska få ut det i bilen..Men det löser sig.Vet heller inte vad eller hur mycket jag ska ha med mig. Sen kanske Roger kommer! Då blir det dokumentär om gitarristen i Rolling Stones.

Biggan var här och hälsade på i går. Hon kom med både blommor och choklad. Det var så nice. Och så klart sprang hon runt här och hjälpte till med blommor, tvätt och annat som är lite trixigt. Jag är så lycklig över att jag har mina vänner. Hoppas nu min hjärtevän D kommer i möra.
Då ska vi äta glass!

Vicky och Tomas har förlovat sig!Grattis!

Biggan💕

Madde

Ähhva 1982-2012

I går dök hon upp. Det händer visserligen varje dag, men i går var det med mer kraft.
Jag försöker "ta tillbaka" en del musik och en del filmer. Sånna som jag håller väldigt kärt och lyssnat mycket på med henne ,då vi hade massor gemensamt i musik och filmväg.
Efter hennes död har det dock varit för svårt.
Det har gjort för ont. Jag minns henne tydligt och kan nästan blunda och ta på henne när jag lyssnar på en del låtar.
Nu har det snart gått 7 år och jag försöker att ta tillbaka en del saker. Orka lyssna, orka se.
Hamna där man ofta läser att man ska hamna, i acceptans och tacksamhet...

Vägen dit verkar vara åt helvete så lång för mig. Jag får fortfarande andnöd när jag hör "Time Bomb" och "Ruby Soho"Jag ser hur hon dansar... För att inte tala om Slipknot och Volbeat. "Soulweeper" var den sista låten hon lyssande på. Hon spelade Volbeat för att jag då älskade dom, och hon var på väg till mig den dagen hon krockade och dog.

Sista tiden har jag försökt ta mig igenom någon låt om dagen, under tiden jag gjort något trevligt för att få nya minnen. Och det har gått ganska bra.
I går lyssnade jag på "Zzxy Road" Den spelade vi på hennes begravning.
Jobbigt var det men det gick. Jag hade stöd under tiden. Av en av dom viktigaste som lever och finns nu. Som jag vet att hon tyckte mycket om. Vi pratade om hennes begravning och det tror jag inte att jag gjort på det sättet med någon annan.Och att hon hade varit glad över det som sker nu..
Att hon inte hade velat att jag skulle gå och vara ledsen och sakna henne så mycket.

Fast det känns som man inte riktigt styr över detta själv. Sen är det ju lättare att hinna tänka mer nu när man inte pysslar med så mycket annat.Även fast det var jobbigt att prata om henne och begravningen så var det ändå skönt. Tack💓

-14 dagar

Om en timme är det exakt 14 dagar sedan jag låg på operationsbritsen i Karlstad och skakade i hela kroppen. Och skrattade, just för att jag inte kunde kontrollera det. Samtidigt väldigt förundrad över att man hade så mycket personal. En narkossyrra, två andra operationssyrror och två specialistläkare.

De var alla var så otroligt bra och stöttande. Och de tyckte det var roligt att man ändå, trots rädslan kunde skämta och skratta. Men va fan ska man göra? Hela jag ville lägga på en rem och springa ut därifrån, men eftersom man är vuxen så fungerar det ju inte så. Nu är det gjort och ärligt så skräms jag inte över att ha en fot kvar. Nu vet jag förloppet, då känns det tryggare.

Det är skittråkigt att inte kunna röra sig som man är van. Att vara utan medicinerna för min RA. Inte kunna rida och att folk man är med mest ska bo högst upp i huset. Fast det är så värt att ta sig upp.Och hjälp får jag ju, så vad har jag att klaga över.

I går var en bra dag.Ut och i väg med bilen. Lite dåligt med ström i batteriet så jag tog ett par mil extra och bara njöt av höstfärgerna och luften.Vilken otrolig frihet det ger att ha ett körkort. Och säkert undrar en del om det är lagligt att köra bil med gips. Svar ja! Och för min del som har automat så använder jag normalt aldrig vänster fot ändå.

På sjukhuset fick jag hjälp att parkera bilen och så gömde de mina kryckor under tiden jag drog i väg i en rullstol. För långt att hoppa till kirurgen på kryckor. Foten såg bra ut, men några stygn tog vi aldrig för att snittet "gapade" fortfarande på en del ställen. Lite olustigt, men man får väl ge det lite mer tid. Och tejpa,tejpa och tejpa på att det hjälper och för att ärret inte ska bli så brett.

Det var väldigt roligt att se foten, den var betydligt smalare och när jag kan börja gå och träna den så kommer det bli kanon. Den mesta svullnaden sitter just nu runt fotleden, har varit stenhård på högläge. Då kommer man få på sig skor fortare.

I morse var Mattias här och hämtade Snidde. Verkligen tråkigt, men han var saknad på hemmaplan,Mattias fyller på fredag och jag ska inte vara hemma. Så det var det bästa.

I dag kommer Jennifer en sväng. Åhhhh!!!Det ska bli så nice💓 Sen får det blir plugg i morgon, Biggan på torsdag och underbara Dante med familj på fredag. Dante han är nog mannen i mitt liv han. För en underbar kille. Och hans mamma säger att han grönner lite på mig med.



gruvar mig lite för att ta de stygnen som är närmast
stortån. De andra ser jämt görfine ut.





Här är han💗






Fick kort av Vicky. Från Walters 50-årsfest.Tog oss nog två
timmar att ta oss till spelningen..Vi var ju tvungna att stanna
och njuta lite av livet efter vägen. Och det är skönt att man
kan blunda och komma i håg hur fantastisk den kvällen blev.
På många sätt, fast livet var så upp å ner.
Tack Vicky!

det rullar på

Helgen är slut och det är dags att ta tag i lite skolarbete. I dag är jag i iallafall lite motiverad. Eller det är jag väl jämt, men jag har känt mig så himla sliten och mest sovit om jag ska vara ärlig.Foten gör hiskeligt ont i perioder och jag blir fort trött och får gå och vila.
Anki och Salle var här i går och hjälpte mig att dammsuga, handla och ta ut sopor. De tyckte att jag skulle söka vård. Salle hade tydligen fått en lunginflammation när han var opererad i somras och han tyckte mina symptom påminde om hans.

Ska till kirurgen 13.30 i dag så de får ta en kik på foten. Då lär jag få svar. Hoppas bilen startar, den verkar inte må bra av att stå ett par dagar i stöten. Ska bli roligt och komma ut en sväng. Får försöka komma i väg lite mer under veckan. Men nu vet jag iaf att jag bara ska vara hemma tills på lördag, sen ska jag inackorderas på annan adress.
Så länge jag ville tydligen.Och all hjälp med det praktiska skulle jag också få. Hur underbart ska inte det bli?? Jag tror minsann jag behöver lite hjälp med allt möjligt när ändå erbjudandet finns😉

Jag vill att försöka själv, men en del saker kan jag helt enkelt inte göra. Jag hoppas ju såklart att foten blivit lite bättre innan helgen, så man kan passa på att hitta på något när man ändå är i stan.
Snidde har varit här och han är ju helt underbar, även när han går mellan fötterna på mig så jag nästan slår ihjäl mig på kryckorna. Han strir och gör så man får skratta. Sen är det inte så synd om mig. Någon dyker ju upp varje dag iaf.

I morgon skulle Jennifer försöka ta sig ut, och på torsdag kommer Biggan på kaffe. Antagligen dyker även min fantastiska BigB upp och Anki skulle även hon, komma och titta i kylen om något behövdes.

Något jag saknar är hästarna..Och ridningen. Fruktansvärt mycket. Fast det kan nog bli svårt att få hit dom på besök. Får se hur jag mår efter sjukhuset, kanske orkar jag ta mig in i stallet en snabbsväng. Men jag vet inte hur de reagerar på kryckorna? Så man inte går in och skrämmer en häst. Men va fan, ja får väl hoppa in på en fot i boxen i värsta fall..Allt löser sig. Jag saknar dom väldigt mycket iaf.




Denna är så rolig. Har redan lärt sej att om han gungar på
bordet så dunkar det i väggen, och då kommer jag som ett
skott och släpper in honom.

Upp i ottan

Var uppe tidigt i morse. Fick starta dagen på ett sätt som inte var så kul. Koffein, socker,alvedon och morfin. Denna foten har gjort så vansinnigt ont i natt så jag hade inte så mycket att välja på när det vart morgon. Har varit uppe i omgångar och diskat, lagat mat och försökt ta rätt på lite kläder.
Även blommorna har fått vatten. Men jag blir fort trött och får lägga mig och vila.

Marri,Martin och underbara Lexie har varit på besök och det var trevligt. Den tjejen är så himla glad jämt, och jag är så glad att jag får vara hennes adopterade faster💕.
Hon hjälpte mig att torka av bordet i vardagsrummet och åt majskrokar, efter en stund gick hon över till att tvätta sina fötter i stället. Goa unge!

Nu snart dyker sista beställningen upp för i kväll. Känns tryggt. Har lyckats fått i en tvättmaskin och visste faktiskt inte hur fan jag skulle klara hänga upp den...Men nu ordnar det sig.Jag kan slänga mig i sängen och vet att jag blir inlåst. Biggan ringde också.Hon ska dyka upp under veckan och laga lite mat så vi kan få i hop matlådor så det blir lite lättare. Och sen ev dammsuga av golven.Guld värt. Nu hoppas jag väl att jag ev kan stödja lite på foten i slutet av nästa vecka, men det är bättre att säkra upp, när folk är så fantastiska och erbjuder sig att komma.Ska såklart försöka ta mig ut jag med, men foten säger just nu att jag ska vara still.
Hoppas jag blir lite sugen på skolarbete i morgon. Vore gött och bli klar med de två sista uppgifterna, för då kan jag ta julledigt sen. Ja, förutom närträffen då i början på november.

Folk har hört av sig..

Folk mailar och vill inte att någon enstaka människa ska sätta stopp för min blogg. Att det finns människor som vill läsa och veta hur det är. Och att vi får tro att detta var en engångsföreteelse.

Jag har fått min fot opererad.Har gått 8 dagar nu. Var rätt nervös innan och när jag kom dit så fick jag vänta i flera timmar innan jag fick komma in.
De hade även velat fram och tillbaka angående om jag skulle sövas eller få en blockad. Det är tydligen lite riskabelt och söva mig efter som jag har min sjukdom och käkledsartros.
Fick träffa ortopeden som förklarade hur ingreppet skulle gå till, hur lång tid det skulle ta och att jag skulle få en redig dos "må gött" i armen. Jag vart mest förundrad över hur han satt och tog på mina kallsvettiga fötter och sen på tangentbordet och sen bet lite nonchalant på naglarna...Jag hatar fötter..

Men han visade mig även hur överrörlig jag var i mina fötter, detta kan vara boven till att jag stukar dom så ofta. De är rätt ostabila. Han lovade att jag inte skulle märka något efter steloperationen mer än att foten blivit mer stabil.
In i operatonssalen bar det. In med lite götta i armen, sen vet jag inte så mycket mer än att de gjorde något som gjorde väldigt ont.
Hörde något om att foten var i dåligt skick och att han var tvungen att såga. De satte en spruta till och då satt jag upp på britsen för den gjorde skitont och gjorde klart för honom att han inte fick såga en sekund i den foten.
Det höll han med om, jag borde inte känna något, de provade att sticka igen och jag sa ifrån. Då sa de godnatt och sen vet jag inget mer.

Vaknade pigg och åkte hem på kvällen.Sen följde några dagar med rätt go smärta.Roger fick komma hit och hjälpa mig att göra mat. Mattias fick åka på apoteket och jag låg mest som ett jäddra kolli i sängen eller soffan.

Jag ska inte klaga, jag har haft många på besök som hjälp till, och stöttat.Det kunde varit värre och nu kan det bara bli bättre.Sen är Snidde här nu och det är gött.
Jag har även fått hjälp så jag tagit mej hemifrån och i går fick jag hem bilen. Var hos Roger och såg film och in en sväng på stallet. Orkade inte så länge, blir fort trött och åkte hem. Sov i stort sett i 12 timmar i sträck. Visste väl att jag skulle bli trött, men inte så här.Fast då slipper man bli rastlös.

Nu får det nog bli lite alvedon och en stund på soffan, så man är pigg sen när man ska få besök och hjälp med dusch och annat som är lite bökigt just nu. Måste linda om denna foten också.





Han satt utanför och väntade..




Snidde 💓




Han som räddade mig i går.."Jag vill uuuuut!!!Jag vill ha
skräääpmat!!!!"




Bråfia...Bara att dra ner på tempot, så man
kommer i håg att svara på alla frågor..

Trött..

Då det finns människor som bevisligen använder det jag skriver på ett väldigt dåligt sätt, så väljer jag nu att ta en paus från skrivandet. Detta för att inte människor jag tycker om ska fara illa. Vi hörs!

Karlstad

Har varit på Ikea igen. Fick med mig både en hylla till badrummet och ett skoskåp till hallen.Äntligen slut på den där skomoshpiten på hallgolvet. Och en ny möbel är aldrig fel.

Efter Ikea åkte vi till Max. Det fanns de som skulle ha extra allt möjligt på burgarn och sen fanns det dom som på riktigt trodde att det skulle gå vägen att få ner ett max-mål med tillbehör. Så rak i ryggen har jag nog inte varit på länge. Mådde dåligt hela vägen hem.Men åt ändå Dumle?? Och som plus i kanten drack jag väl dricka till maten.. Det resulterade i en sockerstinn tant som sjöng Jon Bovilåtar och inte kunde sitta stil i bilen på väg hem..

I dag har jag varit på 79:an och jobbat. Kutade ner till 76:an först, stensäker på att jag skulle vara där.Det var fel av mig, jag skulle till 79:an. Jobbade med Marianne så den här dagen gick undan. Hon är så bra och jobba med, det händer saker hela tiden, så arbetsdagen går fort.
Jag trivs så himla bra där.
I kväll har Jesper varit här och hjälpt mig och få i hop skoskåpet och sätta fast det i väggen. Det blev skitbra! 8 par skor, och mina chaps blev borta. Så nu fick jag mer golvyta i hallen.

Nu är det marten, och jag har blivit bjuden på kålsoppa på lördag. Givetvis på två ställen, ungefär samma tid.Men jag hamnar nog på Parkgatan skulle jag tro. Ska jobba en dagtur först. Sen hoppas jag det är kallt när man ska från jobbet, så man hinner bli riktigt frusen.Då är det så otroligt gott med kålsoppa.


Träffade den här herren utanför Lindex 💓
Han hade gått in efter mig på Lindex och Kappahl och ropat "Zejjis!! Zejjis!"
Och jag hörde honom inte..


Någon ny grej ska sättas på denna i vår. Kommer inte
i håg vad. Men kommer det med Carlsson så är det säkert
en väldigt bra sak..




Och han skruvade även upp detta! Jag är
så kass (eller ointresserad) så det var tur han
kom. Tack!!

En vecka kvar i frihet

En vecka kvar i frihet. En vecka till utan gips och smärta. Jag ser verkligen inte fram emot det här.Har inget val.Fan.
I fredags jobbade jag på avd79. Var inte så pigg, är fortfarande förkyld.
Men jag hade ansvar för ett gäng trevliga patienter och fick jobba med en bra sköterska så det gick bra.
På lördagmorgon var det bara att välta ur sängen, äta frukost och ge sig i väg till stallet. Det var "Pay and jump" En träningshopptävling kan man kalla det. Eftersom jag var sjuk så fick jag arbeta inomhus och sälja fika. Kommer inte att hända igen. Bättre att jag är ute bland hästarna eller på banan tror jag.

Det var 24 startande så dagen blev inte så lång. Var klar med mitt runt 12, så då fick jag mat och en halvtimme i sängen. Sen var det dags att ge sig av till jobbet.

Har fått svar på en av uppgifterna. Fick lite tips hur jag ska referera bättre. Har aldrig gjort sånna här arbeten, så mycket är nytt.Men det är väl bara att fortsätta så lär man sig väl.
Fick iaf ett VG på "Omvårdnad som akademisk ämne" Det vart jag glad för. Nu ska jag försöka mig på en ny uppgift. Omvårdnad och observationer.
Den kommer ju bli rolig, för nu blir det ju rent "handarbete". Här ska jag veta exakt vad jag ska göra. Kan jag mitt jobb kommer den här uppgiften bli lite "enklare" än de andra. Men nu jädrar har man det inte så förspänt. Vet inte vilka kapitel i böckerna som man ska använda. Så nu blir det läsning.

Ute spöregnar det, så jag är glad att jag ändå gick ut och njöt av vädret i går. Tog bort lite ogräs, pratade med Pärrah och klippte gräs. Antagligen för sista gången i år.Tog gräsklipparen till postlådan gjorde jag också.

Red på Molly i går. Krävs lite teknik när man rider henne. I galoppen i vänster varv tyckte jag balansen sviktade, och att jag inte fick till det bra. Fick inte ner foten i stigbygeln och fick ingen ordning på sitsen...
Var väldigt fundersam runt detta och tänkte att det kanske bara var en dålig dag. Men sen bytte vi om volt och galopperade i höger varv.Då satt jag perfekt. Inga problem alls att trampa ner foten i höger stigbygel, flytta lite på sitsen för att sedan komma in i samma andning som Molly. I det varvet kunde jag trycka på henne lite så det gick snabbt, för att sedan samla i hop henne i en lite lugnare galopp och sen platta i matta igen😁
Undrar om det kan vara benet jag gjorde illa mig i som spökar?? Jag hade ont när jag gick av, det vill i bland vika sig och jag känner att jag inte har full koll på det än.Fast bättre har det blivit. Mer tid kanske behövs?

Mer tid det behöver jag för det mesta. Låg på soffan och tänkte. "Detta har jag nog inte tid med" Det hade jag inte..
På med Judas Priest och få lite ordning på mig själv.Tur det finns folk med tålamod...