Mindre än en vecka kvar

Snart bär det av mot sol och värme. Ska bli helt underbart att få se solen. Det har man inte fått gjort på ett tag nu. Har fått lite tips från Beate som nyss kom hem därifrån. De hade haft väldigt bra väder hela veckan. Hoppas vi får det också. Så länge jag får se lite sol så är jag nöjd.
Floridaresan börjar också krypa tätt inpå. Det känns så himla overkligt att det snart är dags. Umgås med två av de roligaste människorna jag vet i nästan tre veckor, i ett land som jag fallit handlöst för. Maten, havet, värmen, språket, människorna och allt man kan hitta på...
Fast nu blir det inte så mycket "hitta på" eftersom jag varit sjukskriven och antagligen kommer gå ner i tid. Fast ligga vid poolen eller havet är inte helt fel och inte heller speciellt dyrt.

Gissa vad som ligger vägg i vägg med hotellet i Orlando?! Cheeeeesecakefactory!!!! Som jag ska handla där. De där ostbollarna med bacon och dipp!! Och den här gången har jag inga jävla campylobacter som kan förstöra mitt hejdlösa ätande😇

Man lär ha lite mer energi den här gången också. Fy vad uselt jag mådde när vi var i New York. Ska bli roligt att komma dit igen och vara frisk.

Jag går nu en tvådagars dressyrkurs på ridklubben. Vi är bara tre i gruppen så nu får man minsann reda på vad man behöver ordna till... Och jag fick Jameson som för det mesta vill göra som han vill och är rätt upptagen med det. Jag tycker det är bra. Jag är inte rädd för att jobba. Hellre att det är så, än att det går i en jävla fart och är svårt att få stopp på.

I dag ska jag även till Avonvova och träffa en beteendevetare. Min chef skickade mig dit. Hon tyckte det kunde vara bra, så jag lär mig bromsa, inte tömmer mig på energi och lär mig prioritera mig själv. Ska bli intressant och få svar på lite saker. Jag undrar själv varför jag inte kan bromsa. Det är roligt att jobba, det tycker jag. Känner aldrig något negativt över att åka dit, men jag har svårt att ge mig cred för det jag faktiskt åstadkommer. Och lära mig jobba och leva lagom. Har fortfarande 20 dagar kvar som jag ska vara hemma.. Nytt läkarbesök den 15/1.. Skulle få en tid hos Avonova med, men det har jag inte fått än.

Julen är slut och den har varit bra. Ätit god mat hos BigB och Elsa. Mycket film har det blivit och lata förmiddagar med Mattias i soffan. Ingen stress. Försöker faktiskt att inte stressa och planera in mer tid än vad jag är van att ha för att undvika att få bråttom.Nu är klockan 11. Ska vara i stan 12. Nu lämnar jag datorn för att göra mig i ordning och räknar med att åka hemifrån runt halv 12. Hade aldrig hänt innan jag vart sjukskriven...Man kan ju hoppas att det går framåt.


När man rotar i julsakerna, hittar man sådant som
fortfarande smärtar...


Pressade mig i tischan jag fick av Gustav och fokuserade
på en massa bra bra musik i timmar.



"Va inte å ränn på grava mi när jag ä dö.Slös inte bort din tid
på det", sa hon. "Jag är märräjj ändå" Men ljus på julafton blev det och det kändes
bra. Saknar även henne något enormt.Speciellt nu när vi rullar
mot nytt år och denna februarimånad.Orättvist är ett klent ord.






Min vän, min katt , mitt allt. Vilket enormt gött sällskap han har varit nu när
jag varit hemma. Och jag tror han tycker det är sketbra att morsan är hemma
typ hela dagarna och bara kliar på honom💗

Helg

Redan fredag. Tiden går väldigt fort, även fast man är hemma. I måndags var jag och åt lunch med Fia och Noa. Fixade även en julklapp som Mattias bad mig köpa.
Var väldigt roligt att träffa lilla Noa. Hon sov mest, men nu har jag äntligen fått sett henne. På kvällen åkte jag till stallet och red. Jag blev tilldelad Jameson. En väldigt trevlig grabb, men ack så lat. Han vill mest gå och släpa mulen i ridhusgolvet och gå och dagdrömma. Men det satte Christina stopp för. Hon var lite rasen på mig med vill jag tro, för jag är ju en del i att han ska gå framåt och inte tro att han ska få bestämma gångart och vart han ska. Så i då vart jag lite vassare och gav honom en smäll med spöet. Jag hatar det, men ibland måste man. Då lyssnade han ett tag iallafall.
Han måste lära sig att hålla sitt huvud uppe, annars kommer han få skador. Han går ibland så sakta och klumpigt så att han snubblar...

I tisdags var det Idas födelsedag, pizzaparty och ännu en ridlektion. Även den här på Jameson. Fast den gick bättre. Jag var hård från start och vek mig inte en gång för hans hitte på. Träningsvärken som följde var brutal. Länge sedan det var så fantastiskt gott med pizza. Vi var runt 20 pers på kalaset och Ida fick många presenter som hon var nöjd med. Fick även lite dressyrtips av Camilla.

Onsdagsmorgon bar det av till stallet igen. Stel, trött och sliten. Ropade in Baron som faktiskt kom, gick in utan att jag behövde mer än öppna till hagen. Det var skönt, för det är så jäddra halt där. Denna lektionen gick väl så där, men det är roligt att rida för Maria och Baron skötte sig faktiskt ibland. Det är jag som är lite för mesig.Åkte sedan hem och vilade och sov, åt och umgicks med pöjjkera och åkte sedan in på igenridning kl18. Jameson blev jag återigen tilldelad och banne mig fick vi jobba bägge två. Christina kom och tog tyglar och spö och visade mig hur jag skulle göra och talade allvar med Jameson. Då fick jag känna på hur snabbt och lätt han faktiskt kan springa. Jag försökte så gott det gick att hålla igång honom. Inte helt lätt med "cementlår" som värkte.

I går skulle jag ha den dr dagen då jag inte skulle göra någonting, eftersom jag redan hittat på en massa tidigare i veckan. Det är svårt! Jag blir väldigt rastlös och uttråkad. Fast Alva sprang in i en klasskompis på gympan, så hon spräckte läppen... Så jag fick åka upp till henne på akuten och hålla henne sällskap. Det gick bra. Hon fick läppen limmad och sen körde jag hem henne till pappa.



Mä höve rätt i vägga...
 




Lelle Frutten..





Röda mattan var utrullad hos Ida.




Och Ida hade gjort så fint!




Jorå, hon kom på att hon kunde göra så här
med öga..Vi var uttråkade...




Under veckan kom även ett efterlängtat julkort💜


Och i dag fick jag ännu en överraskning. En julklapp!

Kall helg

Det har varit en kall helg och skönt att inte tvingas ut i en massa snö och minusgrader. Ha varit i Deje och lämnat och sedan hämtat Mattias bil som någon har grejat med. Har även varit med Martin, Marri och Thomas på Star Wars. Jag älskar att gå på bio. Det är riktig lyx det!
Filmen var okej, men väldigt lång. Skulle ha ätit precis innan eller haft med något som man kunde tugga på när man såg filmen.

Det har tillbringats mycket tid i soffan med pöjjkera. Tvn har gått och jag har hunnit se allt jag spelat in på Tivoboxen. I dag ska jag åka till stan och träffa Fia och den nya lilla hon fått. Ska även försöka ta mig i väg och rida. Det är sista veckan nu, sen är det jul och nyårsledigt.

Jennifer har tävlat i CrossFit. Och jag kunde ligga hemma och titta på när de körde, för de sände på Facbook. Kul och se hur de sliter..

I morgon fyller Ida år!Fjortis om jag inte minns helt fel. Hon ska ha pizzakalas, precis som i fjol. Det ska bli gött. Speciellt och rida efteråt...

Det känns faktiskt inte på något sätt jobbigt att vara hemma från jobbet nu. Märkligt. Känns som jag varit hemma i ett par dagar bara. Och det är en månad kvar tills jag ska tillbaka. Jag siktar iallafall på att börja ett par timmar den 15/1. Hur det än är, så bör man nog prova. Jag ska åka inom jobbet i dag och fylla i lönerapporten och kolla nya schemat. Vill att dit och säga hej till de jag jobbar i hop med.
Nu kom FruttPrutt in, bäst att lämna datorn och ge honom lite mat hör jag

Hemma tills januari..

Var hos läkaren i går. En hel timme...Han var noggrann och framförallt väldigt rolig. Jag fick ett papper med information om utmattning. I där fanns även 21 olika symtom på detta. Jag bockade av ungefär 15.
Han sjukskrev mig tills mitten av januari. Han frågade lite vad jag gjorde, har gjort, sjukdomshistoria och om jag har några ideér runt hur jag blivit utmattad. Vi gick då 5 år tillbaka.
Efter det samtalet var jag inte längre så förvånad över hur jag hamnat här. Men förhoppningsvis har jag fått hjälp att dra i bromsen i tid. Jag uppvisar inga tecken på att vara deprimerad eller ha ångest. Visst jag har oroskänslor och känner mig stressad. Och så kommer det nog vara ett tag. Jag har väl gått på "hemtjänstfart" även på ledig tid. Ingen direkt återhämtning.

Det jag upplevt som värst är ju yrseln, koncentrationssvårigheterna, tomheten i huvudet och att jag är så himla spänd och inte kan slappna av. Och att ständigt va tätt i näsan eller ha ont i halsen...Och när nackspärren kom och jag började vakna flera gånger varje natt så förstod jag så klart vad som var på gång. Så nu får det bli väldigt lugnt ett tag. Min chef ringde i dag och lyfte av lite stress runt jobb och annat som jag funderar på, det var välkommet. Fick råden att göra det jag tycker är roligt, inte för många aktiviteter om dagen, vila, vila och vila. Och inte må dåligt för att jag gör "roliga saker" när jag är sjukskriven.
Dagens aktivitet är att åka och lämna Mattias bil på recond i Deje.
Morgondagens är att gå på Star Wars med ett gäng vänner.

Dags för läkarbesök

Var och handlade i går och då ringde mobilen. Först var det Anki från ortopeden som funderade om jag kunde komma och jobba. Den blev det ett nej på.

Sedan ringde en sköterska från Verkstan och undrade om jag hade en tid hos Riho i dag eller inte. De stod inte i hans bokningsjournal, men de hade uppmärksammat att min sjukskrivning gick ut i i dag.

Fick då förklara att det hände något när vi pratade, så han var tvungen att avsluta fort. 

Fick då en ny tid i dag hos en annan läkare, för Riho var sjuk. Den läkaren skulle sjukskriva mig fram tills den dagen jag kunde få en ny tid hos Riho. Det var ju bra att det uppmärksammat detta. Men jag blir ju lite fundersam..Då blir jag väl antagligen hemma tills efter nyår. För om han är sjuk så försvinner det ju såklart ett par dagar. Vi är i mitten av december och snart vill väl folk ha lite julledigt..

Fast Riho kanske inte hade tänkt skicka i väg mig till jobbet heller. Om jag bara kunde sluta fundera så mycket och ta det som det kommer. En kurs i att bli av med lite kontrollbehov kanske vore på sin plats?? 

Salle skickade sms, jag ska och hämta Ida efter skolan, sedan ska jag "va" med Hanna ett tag.Hon skrev och frågade mig i går.Rolig onge..De är underbara bägge två.

Har varit med jobbet på Sandvikengården och ätit julbord. Jag tror att det värsta med att vara hemma är att man saknar dom på jobbet. Det var väldigt roligt att se dom. 

Försöker hålla mig till en aktivitet om dagen. Måste ut en sväng och få något gjort. Annars blir man väl helt körd i huvudet..

I går valde jag att rida. Kom till stallet och skulle välja häst. Tittar ut i "herrhagen"  och ser direkt att det är något som inte stämmer. Tittar då på Maria som då berättar att N nu inte finns kvar. Jag visste att de skulle åka med honom på fredag, så det var planerat. Men nu hade de fått möjlighet att komma med honom tidigare, och det är ju inget att dra på. Det handlar om att hästen ska ha det så bra som möjligt och aldrig behöva lida. Det var dags, han var 25 bast grabben och någon gång ska man få njuta av den eviga pensionen. Jag grät hela vägen ut i hagen när jag hämtade Baron. Sen en sväng till när jag såg Therése och när jag hörde Kickis röst. 

Fy för att vara med när man måste avliva ett djur. Hur rätt det än är så är det hemskt...

Men nu är han där det är som bäst.

Tack underbara N för att jag verkligen fått sitsträna (ni som ridit honom vet vad jag menar) , njutit av din underbara galopp, lärt mig lite grann hur man hanterar "mycket häst", fått mig att känna din trygghet vid all hantering av dig, hur du skrattat åt mig varje gång jag försökte tränsa dig, fått mig att skratta när du spontat lite då och då tagit dej ur boxen och i väg till morgonhöet, tack för att du lagt ditt stooora huvud i mina händer så man fått klappa och mysa, dina varma snälla ögon och ditt evigt hälsande i hagen. Tack N.

Uttråkad!

Jag är så fruktansvärt uttråkad! Fast ändå så orkar jag inte göra något.Märkligt.Jag är väldigt trött för detta vädret som håller på och pendla mellan plus och minusgrader gör att jag inte kan sova som folk pga av smärta. Sen lite snöande på det...

Men ljust och fin blir det ute när snön kommer. I dag är min vän runt och är luciatärna på sjukhuset och Akkva. Hon kandiderade till Lucia men kom inte hela vägen. Men långt då hon var bland de sista.
Taxfreekatalogen kom för ett par dagar sedan. Har inte ens öppnat den, känns som man får hålla i varje krona nu när man är hemma. Eftersom jag har steglös avräkning på min sjukersättning så får jag inga pengar från Försäkringskassan när jag är hemma och är sjuk. Det görs i stället en årsräkning i december, och så skickas det jag har rätt att få.
Undrar om man ska tvinga med Snidde ut och skotta lite så Mattias slipper och gå i så hög snö när han kommer från jobbet.Då får vi lite luft både jag och katten.

Sen funderar jag på hur det skulle se ut om jag är lite sjukskriven och jobbar 50%. Jobbar man 4 timmar om dagen då tro? Ska jag då börja kl 18?? Borde ringa chefen och fråga, men kan ju lugna mig (för en gångs skull ) och se vad som blir bestämt på läkarbesöket på torsdag.
Funderar även på att göra "allt det där" som man inte hinner för att man jobbar, men fan det är ju tråkiga saker som städning och tvätt... Och det har jag säkert hunnit när jag jobbat, men bara ignorerat det just för att det är tråkigt.
Fått många frågor om jag "rockar sockorna" för att jag ofta har olika strumpor... Så är inte fallet.Jag paniktvättar och har alltid bråttom i väg och då nöjer man sig med att hitta två rena strumpor i tumlaren. Lika behöver de inte vara, huvudsaken är att de är rena.

Har fått läkarintyget i dag, och på det står det att jag delvis kommer att kunna återgå i arbete..
Märkligt att när man är ledig så är man inte rastlös och grönnrik. Men det blev jag direkt när jag blev sjukskriven. Har haft ett långt samtal med Milena i dag och hon sa en del kloka saker som gör att det blir lite lättare. Även hon är sjukskriven och har alltid jobbat väldigt mycket. Hon åkte på en knäskada som verkar vara svårläkt. Har jobbat halvtid och tycker det är okej. Hon är väl så mycket klokare helt enkelt, och accepterar läget. Jag går mer och ifrågasätter min situation mest hela tiden.På olika plan. Jag tycker inte om att vara hemma. Fast det är behövligt nu. Men ändå...





Min vän är inte långt undan


En ny laddning snö....



Man skulle ha mer "kattänk"...Livsnjutare



Suck..Eller tack för att jag har en läkare som ser det man
kanske inte ser själv...

Bara göra sådant som är roligt?

Har fått rådet att bara fokusera på sådant som skänker glädje och ger positiv energi. Kommer då på att jag funderar på vad det kan vara? Och är det sådant man ska syssla med när man är hemma och är sjukskriven? Får till svar att det är precis det jag ska hålla på med, när det gäller det jag är hemma för.
Och öva på att "göra ingenting"...
Det sista är svårt. Och är det svårt, så är det väl för att man hållit på så förbannat.

I går morse vaknade jag av att jag skrattade. Härligt! Drömde att jag Niklas Nord och Sara var på SwedenRock. Jag och Niklas ramlade nedför en slänt och hur vi än försökte så fick vi inget fotfäste så vi kunde ta oss upp. Och som vi skrattade! Sara stod och undrade vart vi tog vägen. Jag riktigt kände gräslukten och hur halt det var.

Åkte upp till Sunne i dag för att hälsa på mitt hjärta. På vägen dit trodde jag att jag skulle somna, aldrig varit med om maken till trötthet. Det målades naglar, öppnades presenter, tittades på Greta Gris och sen vart jag hungrig. Vi mötte upp Mattias och käkade, sen en snabb vända in på konsum för att handla, sen vart jag så där himla trött igen, så då var det dags att åka hem. Hade hellre stannat och bakat och varit med henne, men jag orkade inte. Värst är det när vi ska säga hej då..
Nu är jag hemma och ska snart krypa ner i soffan och se på tv.
Hoppas verkligen jag kan åka och se på Luciashowen på stallet i morgon.

Han som i ur och skur håller mig 

sällskap🖤

Sjukskriven

Som jag befarade som blev jag sjukskriven en vecka och fick en tid på torsdag. Vad som händer efter det, vet jag inte. Hur som helst så kändes det lite som en befrielse. Väldigt märkligt. Jag ringde och pratade med vår chef och efter det samtalet var även dåligt samvete och ekonomisk stress som bortblåst.
Brukar annars må dåligt, eftersom att man vet att det är dåligt med folk som kan jobba när man är sjuk. Insatserna ska utföras, finns det ingen vikarie som kan jobba antar jag att "mitt jobb" delas ut på de andra som jobbar = mer slit för dem😔

Fast är man sjuk får man stanna hemma. Jag måste vara rädd om mig och fått den uppmaningen läääänge av mina nära och kära. I går var jag inte utanför dörren. Bara låg i soffa och myste/sov med katterna. Pratade med BigB och Majlis en stund. De två blir man så glad av att prata med💖

Inser dock i dag att jag bör ge mig i väg till affären och handla. Det är slut på nästan allt. Mattias är ledig i dag så då passar det ypperligt att han hänger på och är bärhjälp och den som tänker till då jag är så tankspridd och glömmer.
Har varit i kontakt med Försäkringskassan och funderar väl på att gå ner till halvtid, låta dem hjälpa till och anpassa mig efter det.
Fast det är skitsvårt! Jag vill tjäna mina egna pengar, gärna lite mer än en halvtidslön då det kostar att leva, det är roligt att jobba, jag vill jobba!! Och om man jobbar halvtid, då verkar det som att man typ aldrig är där?? Det kanske bara är nu jag är så sliten, trött och kroppen värker..Kanske blir det bättre bara vi kommer över årsskiftet? Kanske blir det bättre om jag tar det lite lugnt ett tag? Kanske blir det bättre bara jag slutar förhandla så förjävligt och bara accepterar situationen?
Allt ordnar sig väl till slut..
Inget är iallafall planerat nu. Bara vara hemma och ta det lugnt. Önskar jag vore rik, då hade jag tagit med mig Mattias någonstans där solen skiner och vattnet är 20 grader varmt...
Fast i nuläget med två karensdagar på en månad så kommer vi nog på sin höjd till badhusets varma bassäng😆


Ute blåser det storm.Jag har varit uppe i natt för att kroppen värkte så förtvivlat. Trodde hela huset skulle blåsa bort. Ström finns det än, det är gött. För vad skulle jag greja med annars om jag inte hade tv?

Detta med att inte må bra..

Jag har precis kommit hem från näst sista kurstillfället på Avonova. Med mig hem har jag en lapp med olika andningsövningar/avslappning. Vi diskuterar så mycket viktigt, önskar jag kunde dela med mig. En sak är säker, jag är inte ensam om "mina problem". Jag är absolut inte glad över att fler lider av samma saker/symtom, men det är skönt att man slipper känna sig så ensam.

Jag kan heller inte låta bli att undra om det är jobbet man har som ställer till det. Jag har så klart även ansvar i detta då jag kör på så det ryker och sällan tar mig tid att stanna upp och låta hjärna och kroppen vila.

I går kom jag efter många om och men i väg till min ridlektion. Där får jag reda på att vi ska hoppa och då vill jag bara därifrån. Jag har hoppat med häst förut, tycker det är både roligt och komplett livsfarligt. Just nu är det livsfarligt tanken som äger mig. Mina ridkompisar är så stöttande och snälla. Hjälper inte. Kicki är också väldigt bra på alla sätt, förbereder både ryttare och hästar, men igår var det stenstopp. Gick så bra att trava över bommar, skänkelvikning, höger och vänster galopp och allt annat vi gjorde, men när vi skulle över hindret ( max 40-50 cm...) så bara skriker hela jag nej! Vi lirkade och försökte men jag klarade det inte. Jag styrde undan hindret, men trodde det var Hope som gick brevid. Jag blir så trött..
Över nåt hinder kom vi iallafall inte. I dag är det dags igen och jag vill så gärna åka och få detta gjort, men ändå så vill jag bara krypa ner under filten i soffan och skippa lektionen. Hur vet man vad som är bäst för en? Mina vänner tycker jag är tuff som ens vågar mig upp på en häst igen i min ålder och att jag ska sluta ha sådana krav på mig själv. Att det kommer när det kommer detta med att hoppa. Och jag har mer det tänket att rider man så bör man kanske lära sig hoppa också??

På torsdag ska min läkare ringa mig och jag behöver samla i hop vad jag ska informera honom om. Om jag vill sjukskriva mig helt eller bara en del? Och det vanligaste svaret jag har på frågor just nu är "Jag vet inte"
Jag vet inte vad vi ska äta för mat, jag vet inte vad jag ska göra när jag kommer hem, vet inte vad jag vill göra, jag vet heller inte vad jag ska göra ,för att komma tillbaka dit där  jag VET vad jag vill och inte..
Det enda jag vet är att detta måste jag ta tag i nu och få ordning på, samtidigt som jag inte kan kräva att jag ska prestera för mycket heller.Hur vet man vad som är bäst för sig själv?

Jag kanske skulle ha gett mig själv lite mer tid efter att jag varit sjuk? Skulle kanske inte gått tillbaka till jobbet så fort, gett kroppen mer tid?

Göteborg

Åkte till Göteborg i fredags.Konserten var på lördagen, men jag orkar inte åka och gå på spelning samma dag. blir helt enkelt för trött och får ont. Gick ett varv i Nordstan och försökte intressera mig för lite shopping, men nej.. Det är nog inte min grej helt enkelt. Tur är väl det. Man ser alldeles för många som handlar mer än vad de kan betala för.

Jag åkte buss till hotellet som var skitrevligt! Duschade, och hoppade ner i sängen framför tvn.Fick ett rum högst upp i hotellet med en ganska stor balkong. Synd bara att det regnade och var svinkallt. Hade jättefin utsikt! Vaknade åt frukost och planerade lite hur kvällen skulle bli med Martin. Han och hans bror dök upp på eftermiddagen, efter att ha gått av vid fel hållplats och fått gått flera kilometer...
Åkte ut till Partille, hamnade på någon kinakrog som var typ i stil med Mulan här hemma. Där dök fler upp, b.la födelsedagsbarnet Nord och Andreas som rest långt för den här konserten.

Vi väntade förgäves på en turbojugend från Kalifornien som ville åka ut till Partille och träffa oss. Men hon kom aldrig, åkte antagligen fel/vilse. Ingen hade något telefonnummer till henne och hon hade ingen wifi. Trist!Och synd om henne, ensam och vilse någonstans i Göteborgsregionen.

Väl på arenan så blåste Helloween i gång med ett sådant tryck så jag höll på att välta omkull. Håret stod rätt upp på armarna och tårarna rann. Det var så mäktigt! Kiskes röst höll och när de sjöng i hop, då var det så otroligt bra så jag har inte ord för det. Det enda negativa var så klart som alltid kroppen och fötterna. Men det var slitsamt för alla. De spelade någonstans mellan 2,5-3 timmar. Det är jobbigt att stå så länge i sträck. Men det var värt det. När det var slut regnade det rätt ordentligt, men det brydde man sig inte om. Vi bara gick och log och upprepade "fan va bra det var!"

Och får man i hop det hela, så får man se dem igen på SwedenRock.
Väl hemma var det bara att åka vidare på ett medlemsmöte på stallet. Men det tog bara 1,5 timme, sen hem och sova med pöjjjkera. Härligt!