Hanna 11 år

I går var det dags för Hannas 11-års kalas. Helt galet. Ida fyllde 14 och Hanna 11.
Det vart smörgåstårta, tradition. Hon fick många fina födelsedagspresenter, och var glad över detta. På fredag ska hon använda ett av sina presentkort på ridklubben. Då ska hon rida Alexia och galoppera. Jag ska hänga med även fast jag tycker det är lite väl tidigt. Men va fan. Vill hon ha mig med så är det bara att ramla ur sängen och följa med.
Jag hade även den stora äran att få sitta på hennes högra sida vid bordet. Underbar är hon! Så glad och välkomnade sina gäster på ett väldigt proffsigt sätt.

Jag och Ida hade lite förfest innan gästerna kom. Hon kom med ett paket köttbullar och satte sig bredvid mig och sa att nu skulle det ätas. Pappa suckade och skrattade.Vi är tydligen bra på att äta lite allt möjligt, hela tiden. Hon är dock tonåring så det är normalt. Vet inte vad jag ska skylla på...

Vägde mig hos BigB för jag tycker denna magen tar emot lite överallt. Nästan 2,5 kg har jag samlat på mig sedan operationen. Inte helt konstigt när man varit så still. Men på onsdag då ska kroppen prövas. Shit! Upp på hästryggen igen. Nästan så att jag undrar om jag ska ringa Christina och fråga om jag får ta med en häst och hänga med på Hannas lektion. Får se hur den första går först tror jag.

Jag blev väldigt glad när jag fick höra av Leia att hon ev kan ha hittat en ny häst. Hoppas den går igenom besiktningen. Hon vill tävla i SM i höst, hoppas det blir så.För hon är duktig.

Efter kalaset blev det lite av ett kalas igen. Blev bjuden på pannbiff och potatismos! Magen var full med kalasmat, men jag åt igen.Hahaha! Ingen hejd här inte. Så i går somnade jag proppmätt!

I dag är det nyårsafton. Det bär i väg till Christ och Lina i kväll. Ska bli mysigt. Men innan ska jag nog ta mig in till stan och till sjukhuset. Har en kär vän som är sjuk.Tror han skulle bli glad om jag dök upp. Fick reda på att han varit inlagd sedan innan jul. Tänk om jag vetat det... Då kunde jag åkt upp och härjat med honom lite i mellandagarna.

Många lägger upp summeringar av sitt 2018. Jag vet inte om jag vill det. Det har hänt så himla mycket. Både bra och dåligt. Men skilsmässan är väl den som för alltid kommer representera 2018.
Det var väl inte många , allra minst jag som trodde att det skulle hända.
Och även om man tagit ett beslut som kanske var bäst för oss bägge så känns det.
Ungefär som om man blir släpad efter en bil. Det gör kroppsligt ont att veta att man skadat en annan människa så.Och när man nu inte hör något, så känns det konstigt. Fast är det vad som krävs för att det ska gå bättre, så får det vara så.
Saknar min katt så jag tror att jag går av på mitten också. Önskar inget hellre än att han vore här.


    Goe väl?

Födelsedagsbarnet

Han som bara ska pussas nu för tiden. Tack säger jag!

    Detta var gött!

    Hon hade gjort så fint med servetter, namnskyltar och
    dukning.

Jul 2018

I dag har jag stalljour. Inte så länge sedan sist, men den här gången är det vi i styrelsen som har hand om hästarna. Foten är ju inte riktigt hundra så jag blir placerad i höspiltan igen. Var dit i går och pratade med Baron och tittade när de andra red.
Efter det åkte jag till Roger och såg film. Somnade väl runt 21 skulle jag tro. En blir trött av att fira jul.

Dagen innan julafton vart precis så trevlig som jag trodde att den skulle bli.Julmat med en twist fick vi. Och jag som är komplett livrädd för att smaka på nya saker, fick ta mig i kragen och bara göra det.
Då lärde jag mig att dadlar i parmaskinka var gott, även den morotskaka hon gjort. Jag provade även en omelett som gjorts som en rulltårta med pepparrot och lax. Laxen fick mannen bredvid snällt pilla bort, men resten var gott.Det blev en riktigt trevlig kväll, speciellt för familjen💗

Upp i tid på julafton och i väg till BigB och äta brunch. Mamma och Kent skulle komma men de hade tydligen ändrat tid så de fick jag inte träffa på julafton. Skinkan var den bästa den här julen, tveklöst. Jag fick se på "Karlsson på taket" under tiden de andra två provade en jäddra massa gitarrer. Men de hade kul. Sen i väg upp över höjda och in i ett hus fullt med värme, mat, skratt och gott att dricka. Även en liten vovve var med och firade jul. Levande ljus i granen och jag höll på att somna under Kalle Anka. Hade kontakt med en del av vännerna. De verkade ha det bra. Tänkte på familjen Olsson som i år firade jul utan den fantastiska Gösta. Det är inte helt lätt när folk faller bort.
Två i sällskapet gick på midnattsmässa, vi andra grillade korv den sista timmen som var kvar av den här julaftonen. Sen i säng.

Och nog är det fantastiskt att vakna upp där och titta på utsikten. Solen på ena sidan och månen på andra.Vattnet och glittret i snön.Vackert. Tillbaka mot Arvika och först in på Coop, sen hem så jag fick hämta kläder (för det glömde jag ta med) sedan vidare tillbaka till stan för att duscha för att sedan åka till Roger och äta, igen.GÖTT!!
När Roger skulle i duschen så åkte vi till min andra pojkvän Dante.
Magisk! Bara att se honom öppna dörren och gnissla "Äjjis!" är så härligt.

Sista anhalten för juldagen blev Fallängsvägen. Där var det julfest med de närmaste. Självklart blev det en stund i Jennifers säng med Rut och Hulda. Höll på att somna. Runt 02 stod jag helt förvånad med händerna i sidan i köket och var hemskt förvånad över att jag var så full... Jag hade ju knappt druckit nåt. Fast det hade jag tydligen gjort fick jag reda på av denna som hållit reda på mig hela kvällen. Det serverades äggröra och bacon och en jäddra massa vatten. Tur var väl det.Hahaha!

Om alla kommer med exakt likadana stövlar...

Vackert!

Morgonutsikten

Baron

Vaknade lite stel och på gnarkigt humör. Men hade en del att göra. Det var bra för då får man annat att tänka på.Tog två alvedon och åkte till Vikene och hämtade ut paket, var och la julklappar till katterna i postlådan och sen in till stan i en jäddra fart för att pumpa däcken på bil.
Jag trodde "bara" det var framdäcken som läckte, men ena bakdäcket var det också dåligt med luft i.

Jag får nog jobba på lite nästa år så jag kan köpa nya däck och fälgar till bilen.Tröttsamt att inte veta om det finns luft i däcken när man ska i väg. Var in på Solrosen och köpte en blomma, på bolaget och köpte en vinflaska till en av mina ridskolelärare sen blev det fin middag på en av ortens pizzerior.

När maten landat åkte jag till mina kompisar och min käresta, Baron! Han blev glad då han insåg att jag kom med en massa morotsbitar. Han hade mulen i mitt ansikte mest hela tiden. Så go! Det var gött att det fanns tid att vi kunde åka inom där och säga god jul. Man blir på gott humör när man träffar hästarna. Inom till Maria och lämnade vinflaskan och sen äntligen tillbaka hem och i duschen. Det är roligt att åka ut och dra ett varv, men skönt när man väl kommer hem sen.

Fick faktiskt i mig resten av den vinflaskan som jag öppnade för ett tag sen. Trevligt sällskap, bra musik och ännu bättre vart det såklart när LittleB hörde av sig. Han hade trevliga nyheter.
Nu ringer min ridlärare, antar att hon kommit på vart vinflaskan kommer ifrån.

Klä julgran

Fredag innan jul, då kläs granen hos familjen Sahlström. Det är så mysigt att börja julen där. Sen blir barnen bli osams över hur granen ska kläs, trasslet med julgransbelysningen, Cajsen och Ulfs närvaro och lite smått och gott att äta.Underbart!

I år kom varken mormor eller morfar till barnen. Gittan var skrot i en höft och Bert hade ingen bil. Hade man vetat så kunde ju vi åkt och hämtat honom. Fast man får väl träffa dom på Hannas kalas den 30/12.

Vi hann även se film innan hemgång och Hanna hade som vanligt frisersalong en stund. 

"Ellis vad vill du ha för frisyr?Jag vet! Vi gör en sån här!" Inte så jäddra valfritt på den salongen. Något som är härligt är också att man får höra "Jag vill sitta bredvid Ellis!" och så efter någon minut så sitter hon med sina ben halvvägs i mitt knä och detta lille goa huvudet vilar på min axel. Hon är snart tonåring, så man får njuta så länge hon vill sitta och knö så i soffan.

Ida hade fått bra betyg i matten, idrott och spanska. Hon är klok den tjejen. Jobbar så hon blir trygg i framtiden och inte behöver gå på komvux som en annan fått göra. Och till sommaren ska hon i väg till Florida på språkresa. 

Det blir inget City i dag. Märkligt. Fast alla har väl en massa att göra innan jul. Så även här. Ska ut på en runda nu.För i morgon bär det av på tre dagars firande av den här julen.Roligt att även de som inte tidigare tyckt om julen verkar vara positivt inställd.

Ska förbi stallet också så min pojkvän får lite morötter. Hade tänkt åka inom på julafton, men det kan vara skönt att bara ha två ställen att åka till inte tre.

Helloween

Åkte ett dygn till Stockholm på konsert. Köpte biljett i höstas och hade den här resan som morot efter operationen. Att då skulle jag vara på benen igen och gå som folk. För det var vad läkaren sagt till mig. Så blev det ju inte riktigt.
Det blev en bra resa ändå. SJ höll tiden, bara det är väl fantastiskt. Lämnade Arvika strax innan 8.Trött som en tokig. Träffade Reine vid bögringen och därifrån gick vi till bolaget och sedan ut till Bagis där vi skulle bo.

Vi fick även hämta Otis 3 år på förskolan innan vi gick hem till hans föräldrar. Han skulle bli hämtad av Reine hade han sagt på morgonen. Vilken pratkvarn! För en mysig kille. Jag behövde på toa och frågade då Reine vart toaletten låg. Då lyfte Otis näven och vevade i pekfingret och sa glatt "Vi HAR en toalett vi! Jag vet vart den är!" Sen följde han mig glatt till toan och sen fick jag en redig förklaring om hur toan fungerade, hur man går tillväga där inne samt att han i morgon skulle få köpa ett nytt badkar och där skulle han bada.
Jag stod med bena i kors och lyssnade tålmodigt tills han glatt skuttade i väg igen.

Runt halv 7 började vi ta oss mot T-banan. Höll på att ramla i rulltrappan, och Reine bara skrattade. Jaha! Här gäller det att rädda sig själv ja. Men jag får fan skylla mig själv när jag har så jäddra brått, och kanske eventuellt inte var riktigt nykter.

Det var inte slutsålt på Fryshuset så vi hittade ett bra ställe att stå på.  Helloween gick på och körde som i Partille, i en jävla fart. Tre timmar är lite i längsta laget, men samtidigt helt fantastiskt.  Fötterna nästan dog, den som inte är opererad var fan värst.  Så jag skippade de tre sista låtarna och hittade ett ställe där jag kunde slänga upp foten i högläge.

Spelningen var bra, väldigt bra.  Och antagligen inget man kommer få uppleva igen. Alla tre sångarna på samma scen. Tre gånger har jag sett konserten.Jag är så nöjd.
Nu är det bara att ladda om inför Ghost, en natt i Göteborg, tåg till Stockholm och Judas Priest. Hoppas de är lika bra som de var på SwedenRock. Magiskt var det. Fast det var mycket som var magiskt den helgen. Nu är det ett halvår sedan, snö, is, kallt och 4 dagar kvar till julafton.

Hans underarmar är beredare än mina överarmar...

Vilken energi!

Man blir trött av att umgås? Eller vad var det som gjorde att jag somnade strax efter nyheterna kl 18, och vaknade till typ 10 minuter runt 22 och somnade om och sov tills klockan ringde runt 9 i morse??
Jag kan bara skratta. Hur kan man sova så mycket? Jag har inte tagit RA-mediciner heller, då blir jag trött. Men detta var nog sovrekord.

Jag blev utbjuden på lunch i går. Vi gick på statt och åt fläskfilé och gick sen lös på deras efterrättsbord. Var gött och sitta där och prata ett tag om allt mellan himmel och jord. Efter det gick jag ett varv på stan och letade efter något att ha på mig på julafton. Får nog skippa merchtisha i år😁
Hittade lite kläder och en massa folk jag känner. Marie-Louise, Marie och AnnSofie från mitt gamla jobb och Helene en kompis sedan länge tillbaka samt Linda Frost såklart.
Kul att träffa folk. Det blir lite mindre av den varan när man inte jobbar.

I morse fick man pallra sig upp och klä på sig rejält. Det var dags för genrep inför Luciafirandet i stallet. De är väldigt duktiga de som rider. Kadriljen var fin, stafetten var rolig och tomtenissarna som hoppade gjorde det hur bra som helst. Jag fick tag på två pappor som var snälla och hjälpte mig att få ut hinderstöd, bommar och plank så jag kunde bygga staket och sittplatser åt dom som kommer i morgon. Var även en sväng till Dollarstore och köpte glitter.

Hoppas många kommer i morgon.Tänk att det redan gått ett år sedan sist. Då höll Ronja täten i Luciatåget. Jag grät då, för jag visste att det var sista gången hon skulle vara med.
Även N gjorde sin sista Luciashow. Hemskt detta när man måste ta bort dom.

Nu ska det bli gött att krypa ner i sängen och se lite på paddan. Somnar säkert tidigt i kväll med.Lika bra så man får gå upp och packa hö.Har stalljour också i morgon.
Bäst att ladda den där fantastiska kaffebryggaren jag fick.Bra med termoskanna. Då kan jag ta med mitt eget kaffe och slipper köpa. Om jag vågar ta med den...

Vad har de gjort i foten?

Har tidigare berättat om när vi var i Karlstad på ortopedmottagningen. Hur sköterskan tog bort gipset och skjutsade i väg oss mot ortopedtekniska utan information rörande komplikationer eller rehab.
Jag ordnade då en egen remiss, för jag förstod ju att jag kommer få träna upp rörlighet och de muskler som jag tappat efter operationen.

I går var jag hos Johan. Han hade många frågetecken runt det hela. Vi kämpade med att försöka börja på stortån. Gick inte mer än någon mm. Jag påtalade för honom när jag ringde att det kändes som den "satt fast".

I går fick jag det bekräftat. Den sitter fast i något som inte är för att den är svälld. Och ödem stod det i foten så han visade hur jag skulle massera upp det mot höften så det skulle bli borta. Ärret skulle även det ha masserats för att det inte skulle "fastna". Det har det gjort, får försöka se om det går att få ordning på det.
Han fick tag i en av ortopederna här och frågade honom om råd, men då är det för klent dokumenterat i cosmic, så han kunde heller inte utläsa vad som blivit gjort. Han hänvisade till Karlstad.

Han frågade även vad jag hade fått för sko. Jag ränner ju fortfarande runt med gipsskyddet.För jag får inte på mig någon sko. Då måste man kunna böja på stortån.. Då började han muttra igen om att jag skulle haft en uppföljning och fått något annat än ett gipsskydd och kuta omkring på. Han skulle ta kontakt med dom på CSK.
Jag tänker inte springa i förväg och vara förbannad för vad som gjorts eller inte gjorts. Jag har bestämt mig att inte börja stressa för detta. Det blir vad det blir. Jag har ingen möjlighet att påverka. Tur att man har någon som kan ta tag i axlarna och trycka ner mig tillbaka på jorden. Någon som gav mej en julklapp som kommer glädja mig 365 dagar om året. För när det hänt tråkigheter får man tydligen öppna julklappen innan julafton.

I dag är det Lucia, det går undan. Tycker det är bra. Ser fram emot jul och när vi sedan välter över nyår och går mot våren. Ska göra mig i ordning för att skjutsa en vän till CSK. Sen det blir Karlstad i dag igen. Och det går alldeles utmärkt, för då vet jag att hon inte behöver vara där hela dagen för att det inte går någon sjuktransport mer än kl7 dit och kl14 hem.Då kan jag köra så är hon tillbaka hemma på ett par timmar och kan vila i stället.

Två positiva besked.

Något jag inte sett fram emot är gjort. Och bra gick det. Inte alls så jobbigt som jag trodde. En bra undersköterska och en väldigt rolig doktor.
Jag fick ju berätta vad jag gått igenom, hur jag upplevt det och vad jag trodde det berodde på. Efter det skrattades det en del, och han var som jag helt säker på att det inte skulle hittas något som inte skulle vara där. Och att det antagligen var som jag trodde...Skönt att kunna släppa och fortsätta som planerat.Alla har inte den turen.

Innan undersökningen fick jag all information som jag behövde för att känna mig trygg och för att benen skulle sluta skaka😁
Att sedan få åka vidare till Max och äta var ju värt allt. Var även in på bolaget inför en stundande julfest, då slipper man det i sista sekunden. För så blir det ju ofta. Bortskämd blir man. Det var jag värd i dag. Jag har en nära människa som även hon varit i väg på en jobbig undersökning, och det hade också gått bra. Jag är så glad för det!

I dag fyller Christ! Kär vän, bror till min närmaste Jennifer och pappa till underbara Dante.
Hoppas han blir redigt firad i dag. Grattis Christoffer!

Börjar bli lite tveksam om jag kommer klara jobba den 23/12. Jag går ju bättre på foten, men jag använder inte hela foten. Blir fort trött och den sväller.Får prata med Johan i morgon och se vad han tycker. Ju snabbare de vet på sjukhuset, desto lättare för dem att hitta en ny vikarie.Bättre att lugna sig så att man inte går och jobbar och får gå hem igen för att man haft för brått.

Jag lär få svar nästa vecka om jag orkar använda foten ordenligt.Då blir det ett dygn i vår huvudstad. Ett ganska hektiskt sådant. Om det ens blir ett helt dygn?? Jag ska åka dit för att se Helloween för tredje gången i år. Man får passa på när det är en så speciell uppsättning, både på bandmedlemmar och i setlisten.
I februari blir det en resa till Göteborg för att se Ghost. Sen hem typ ett dygn, kroka tag i nästa resesällskap och i väg till Stockholm och se Judas Priest och Ozzy. Jag åker i huvudsak för Halford och grabbarna. Visst, kul att se Ozzy igen. Men han är rätt kass nu. Vi får se vad det blir, beror på sällskapet med. Vill de stanna, så lär ju jag få göra det med.

Måndag

Kallt, halkigt och tråkig kan väl summera den här dagen. Förkyld och lite orolig inför besöket på CSK i morgon. Men det är max en halvtimme av mitt liv, sen är det klart. Och jag behöver inte ens åka ensam. Så det är ju så bra som det går.

Har börjat nästa kurs på utbildningen "Kommunikation, bemötande och handledning inom vården"
Har gjort klart två av fem uppgifter. Har en kvar som jag kan göra själv. Sen måste jag göra en med en annan tjej som bor i Dalarna och sen på närträffen ska vi ha ett rollspel som utgår från den sista uppgiften. Jag hoppas att det går bra med de uppgifterna jag skickat in, de kändes inte svåra. Mastiga med mycket text men inte svåra. Och så handlade de ju om en annan sak jag brinner för, bemötande.

Det var även väldigt intressant att läsa om detta med kommunikation inom ett maktperspektiv. Hur både patient och vårdare kan uppföra sig minst sagt dåligt.

Eftersom jag är förkyld så kunde jag inte ta mina mediciner heller i går. Det känner jag av i dag.Skit!Men så är det. Veckan ser ut att rulla på. Karlstad i morgon, fysioterapin på onsdag+ att Ina ville ses på en fika, torsdag ska jag vara chaffis till CSK då en vän ska dit på besök, fredag lär man ju vara i stallet och förbereda inför Luciashow! Lördag kör vi genrep och söndag ska jag ha stalljour från 07 till lunch, sen jädrar är det dags för årets Luciashow på Arvika Ridklubb. Efter det så har man hästarna igen tills det är dags att åka hem, duscha och lägga sig.

Så man kanske ska njuta av den här måndagen som jag upplever är så tråkig. Vila och bara ta det lugnt. Har ju haft en väldigt trevlig helg med tacos, BigB, träffat min vän, skjutsat hem henne och tjatat lite, sen julkonsert i Mangskog kyrka på lördagen, som var så mycket trevligare än förväntat. Inte så mycket för varken kyrkor eller julmusik, med detta tror jag nog gick hem hos fler än mig.Och i kyrkan träffade jag Tove och en av mina gamla sköterskor som jag jobbat med,  så jag fick julkram.
Sedan på väg ut från kyrkan delades det ut braständstickor till ungdommarna i kören.
"Burn your local church" tänkte jag, skrattade och gick ut.

Blev så glad så jag fick huvudvärk!

Kursen i "Fördjupad omvårdnad vid akutsjukvård" är avslutat.När man slitit, svurit, hoppat jämfota för att man blivit så förbannad, så är det bättre än bäst att få ett meddelande från Skövde att man fått VG!
Ett VG i kursen och ett VG i farmakologi. Jag blev så glad så jag fick ont i huvudet.Man kan inte få bättre än VG. Och visst jag pladdrar om att jag siktar på att bli godkänd, men i just den här kursen var det viktigt för mig att få toppbetyg.
Jag brinner för omvårdnad, jag brinner för den enskilda människan som kommer till mig i en väldigt känslig situation. De är utsatta, rädda, ångestladdade, förbannade, har smärtor osv.

Och detta i en miljö dom inte är vana och hur det än är så besitter man makt som personal. Vi har kunskapen, vi vet vad som komma skall, vi är i en miljö där vi är trygga och känner igen oss och vi har stöd från chef och andra vi arbetar tillsammans med. Vi är ett team, patienten är på ett sätt väldigt ensam och utsatt.
Man bör arbeta på ett väldigt ödmjukt sätt, bemötandet ska vara felfritt, risken för ytterligare skador ska motarbetas, man ska ge trygghet, kunna försöka sätta sig in i patientens situation, vara vaken på saker som kan komma som en blixt från en klar himmel, ta vara på människans egna förmågor, motivera och stärka. Det får man aldrig glömma.

Som jag längtar till jobbet. Jag kan nu stappla fram lite.Det ger mer frihet. Snyggt är det också, som en blöjunge med en fullbajsad blöja typ. Men jag kan gå! Måste såklart vila, ligga med foten i högläge och använda kryckorna än. Men det går framåt!
I går var jag och handlade själv, med stöd av kundvagnen. Så kul och så fränt att kunna ha ett fullt kylskåp att erbjuda. Mat är lycka!
Ska in på Apoteket nu, och ta med det jag glömde i går. Eller foten gjorde ont, jag var vuxen, tog ansvar och avbröt handlandet. Under kan ske.

I dag är det en bra dag,Tacofredag. Det var fint av BigB och dra i gång den traditionen. Och nu när det skett en uppgradering av maten så är man ju inte mindre glad för det.

Men först mot Arvika! Om jag ens tar mig upp för backen med bilen.

Fördjupad allmän farmakologi.

Jätteintressant, verkligen. Men holy shit vad saker att hålla reda på. Har svårt att sortera också, vad jag ska kunna och inte. Får väl se vad jag får för återkoppling. Den förra var att jag skulle försöka se det som var väsentligt och inte ha med ALLT. Men va fan, allt är ju roligt och nyttigt att kunna.

Hon är bra när hon ger kritik min lärare.

"Du vill ge Wilma den bästa omvårdnaden och fördjupar dig därför i hennes tillstånd. I denna uppgift beskriver du mångt fler områden än vad som krävs utifrån instruktionerna.
Jag kan förstå din intention, men ibland är det en lika stor konst att avgränsa och sålla.
Se skogen bland alla träd. Utifrån vad du skrivit så är du nog medveten om det. Det är ingen tvekan om att du har stora omvårdnadskunskaper!Du redogör för många adekvata exempel på Wilmas behov och de åtgärder du vidtar."

Ungefär som Helena Söderholm skulle ha sagt "Du måste geräjj!Du sliter mer än varru behöver.Gört enklare!""Enkelt är inte alltid fel ditt stönträ!"

Sen kommer det en del om att man var tvungen att begränsa sig efter vissa områden, det gjorde ju inte jag. Och att det finns bestämda områden, jag gjorde ett eget, hahaha!!!Rebell, med ett inslag av att inte läsa uppgifter ordentligt och en skvätt "BråFia" på det.
Men jag är godkänd, det är huvudsaken. Behöver aldrig mer befatta mig med Wilma igen.

I dag skickade jag i farmakologin. Gjorde en uppgift först, sparade den, gjorde en redig kovändning och skrev på det sätt jag TROR de vill. Som jag inte tycker är "rätt" eller hur jag ska uttrycka mig.
Men nu är det bara för fröken här att anpassa sig och göra som jag blir tillsagd.
Livet har förövrigt varit väldigt snällt.
Var på inflyttningsfest  hos Vicky och Walter. Verkligen roligt.Och hennes systrar, ja jävlar!

En av dem kom förbi med en jäddra fart på rullskridskor, inomhus. Jag vart lite orolig, med det löste hon genom att ta mina kryckor och sen bar det i väg igen. "Jä låner Ähllis kröcker jä!"
De stod och sjöng först, sen upp på stolarna och sen på bordet när det vart riktigt drag. Jag gillet!

Kan väl inte säga något jag heller där jag stod och brände av "Take me to your heaven" med dansbandsklapp på låret och allt annat det innebär när man tolkar en dansband/schlagerlåt. Hehe...
Sen brände vi av en och annan låt med Bon Jovi jag och BigB. En blir som en umgås.Kul var det iaf. Och foten den var sig inte lik på typ hela söndagen...

Mindre roligt var väl söndagen. Ögonen var som streck och huvudvärken, gahhh!!!Men jag smög upp och la mig på soffan och bad till denna Gud om att få slippa ha så ont i huvudet. Och att jag skulle klara borsta ur håret som hade en frisyr jag inte trodde var möjlig.Samt att någon av pizzeriorna snart skulle öppna.

I går gick det i studier, tills Roger ringde och ville ha med mig till Grums. Inte så svårt att hänga på där för att få lite paus. Vi hade ett gött samtal när vi åkte, han är så klok och framför allt rättvis när det gäller de svaren han ger. Han har mod att säga sådant jag kanske inte vill höra och ger mig kraft att stå på mig i situationer som bör ändras.
Fast så har han alltid varit.Han är en av de bästa i mitt liv.

Nu ska jag kolla igenom vad som står på tur härnäst i skolan. Tror något ska vara inne på söndag redan. Inte helt lätt att hänga med när man varit sjuk och annat som krånglat.Men det är bara att jaga på!