Blev så glad så jag fick huvudvärk!

Kursen i "Fördjupad omvårdnad vid akutsjukvård" är avslutat.När man slitit, svurit, hoppat jämfota för att man blivit så förbannad, så är det bättre än bäst att få ett meddelande från Skövde att man fått VG!
Ett VG i kursen och ett VG i farmakologi. Jag blev så glad så jag fick ont i huvudet.Man kan inte få bättre än VG. Och visst jag pladdrar om att jag siktar på att bli godkänd, men i just den här kursen var det viktigt för mig att få toppbetyg.
Jag brinner för omvårdnad, jag brinner för den enskilda människan som kommer till mig i en väldigt känslig situation. De är utsatta, rädda, ångestladdade, förbannade, har smärtor osv.

Och detta i en miljö dom inte är vana och hur det än är så besitter man makt som personal. Vi har kunskapen, vi vet vad som komma skall, vi är i en miljö där vi är trygga och känner igen oss och vi har stöd från chef och andra vi arbetar tillsammans med. Vi är ett team, patienten är på ett sätt väldigt ensam och utsatt.
Man bör arbeta på ett väldigt ödmjukt sätt, bemötandet ska vara felfritt, risken för ytterligare skador ska motarbetas, man ska ge trygghet, kunna försöka sätta sig in i patientens situation, vara vaken på saker som kan komma som en blixt från en klar himmel, ta vara på människans egna förmågor, motivera och stärka. Det får man aldrig glömma.

Som jag längtar till jobbet. Jag kan nu stappla fram lite.Det ger mer frihet. Snyggt är det också, som en blöjunge med en fullbajsad blöja typ. Men jag kan gå! Måste såklart vila, ligga med foten i högläge och använda kryckorna än. Men det går framåt!
I går var jag och handlade själv, med stöd av kundvagnen. Så kul och så fränt att kunna ha ett fullt kylskåp att erbjuda. Mat är lycka!
Ska in på Apoteket nu, och ta med det jag glömde i går. Eller foten gjorde ont, jag var vuxen, tog ansvar och avbröt handlandet. Under kan ske.

I dag är det en bra dag,Tacofredag. Det var fint av BigB och dra i gång den traditionen. Och nu när det skett en uppgradering av maten så är man ju inte mindre glad för det.

Men först mot Arvika! Om jag ens tar mig upp för backen med bilen.