Det vart smörgåstårta, tradition. Hon fick många fina födelsedagspresenter, och var glad över detta. På fredag ska hon använda ett av sina presentkort på ridklubben. Då ska hon rida Alexia och galoppera. Jag ska hänga med även fast jag tycker det är lite väl tidigt. Men va fan. Vill hon ha mig med så är det bara att ramla ur sängen och följa med.
Jag hade även den stora äran att få sitta på hennes högra sida vid bordet. Underbar är hon! Så glad och välkomnade sina gäster på ett väldigt proffsigt sätt.
Jag och Ida hade lite förfest innan gästerna kom. Hon kom med ett paket köttbullar och satte sig bredvid mig och sa att nu skulle det ätas. Pappa suckade och skrattade.Vi är tydligen bra på att äta lite allt möjligt, hela tiden. Hon är dock tonåring så det är normalt. Vet inte vad jag ska skylla på...
Vägde mig hos BigB för jag tycker denna magen tar emot lite överallt. Nästan 2,5 kg har jag samlat på mig sedan operationen. Inte helt konstigt när man varit så still. Men på onsdag då ska kroppen prövas. Shit! Upp på hästryggen igen. Nästan så att jag undrar om jag ska ringa Christina och fråga om jag får ta med en häst och hänga med på Hannas lektion. Får se hur den första går först tror jag.
Jag blev väldigt glad när jag fick höra av Leia att hon ev kan ha hittat en ny häst. Hoppas den går igenom besiktningen. Hon vill tävla i SM i höst, hoppas det blir så.För hon är duktig.
Efter kalaset blev det lite av ett kalas igen. Blev bjuden på pannbiff och potatismos! Magen var full med kalasmat, men jag åt igen.Hahaha! Ingen hejd här inte. Så i går somnade jag proppmätt!
I dag är det nyårsafton. Det bär i väg till Christ och Lina i kväll. Ska bli mysigt. Men innan ska jag nog ta mig in till stan och till sjukhuset. Har en kär vän som är sjuk.Tror han skulle bli glad om jag dök upp. Fick reda på att han varit inlagd sedan innan jul. Tänk om jag vetat det... Då kunde jag åkt upp och härjat med honom lite i mellandagarna.
Många lägger upp summeringar av sitt 2018. Jag vet inte om jag vill det. Det har hänt så himla mycket. Både bra och dåligt. Men skilsmässan är väl den som för alltid kommer representera 2018.
Det var väl inte många , allra minst jag som trodde att det skulle hända.
Och även om man tagit ett beslut som kanske var bäst för oss bägge så känns det.
Ungefär som om man blir släpad efter en bil. Det gör kroppsligt ont att veta att man skadat en annan människa så.Och när man nu inte hör något, så känns det konstigt. Fast är det vad som krävs för att det ska gå bättre, så får det vara så.
Saknar min katt så jag tror att jag går av på mitten också. Önskar inget hellre än att han vore här.
Goe väl?
Födelsedagsbarnet
Hon hade gjort så fint med servetter, namnskyltar och
dukning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar