Cancertumören som jag opererade bort i ryggen är den elakaste av hudcancerarterna.Blir det metastaser på andra ställen i kroppen,njurar,lever och andra inre organ är jag rökt.
Finns inga cellgifter,strålning eller andra mediciner att få.Enda sättet är att stoppa med kirurgi när dom syns i huden.Det kan dyka upp nya tumörer i dag,om 15 år eller aldrig.Alltså ingen idé och fundera mer på det.Bara att se till att kontrollera regelbundet på hud i Karlstad.Släpp,sluta va rädd och gå vidare.Jag har ingen kontroll över detta,kommer inte kunna kontrollera heller.På nåt kändes det skönt att få reda på det här.Raka besked!Kanon!
Sen en trapp ner och in på medicinmottagningen och sa till min sköterska att hon skulle kontakta Utbult ang mina mediciner,och att om jag ber om smärtstillande så menar jag INTE alvedon.Jag har för ont,alvedon hjälper inte.
Efter det så var det sjukgymnastens tur,får ju ändra lite på träningstiderna när Sohlstrålen ska komma på bestämda datum och jag vill inte "förlora" träningstid,för träningen är så himla viktig för mitt liv och min kropp.Så klart löste Mia det hela,hon fixar allt!Hon var dock förundrad och undrade hur jag orkar.Vart jag får kraft ifrån.
Det vet jag faktiskt inte om jag ska vara helt ärlig.
Jag har bara bestämt att nu får det vara nog.
Tränade och sen ringde jag upp min allra käraste lillebror.Han fyller 30 i dag:)
Anki skrattade när vi pratade om honom.
"Nyss var han ju utan framtänder och hade blont hår"
"Och nu så tappar han snart tänderna igen för att han blir så jävla gammal" sa jag.Sen skratta vi så vi skrek:)Taskig humor har vi allafall❤
Kvällen har tillbringats i sängen med grabbarna och Dexter.
Det känns så jävla skönt och fått allt gjort som man bestämt sej för att göra.
Mattias tycker dock att för mycket ändras på för kort tid.Att det händer "för"mycket.
Men har man varit förlamad av sorg,tagit andras ansvar och totalt skitit i sej själv så är det klart att det blir förvirrande när allt börjar röra sej igen.Och det blev verkligen så konstigt,jag bara kom till en punkt som jag kände att nu är det nog.
Själv tycker jag att det är underbart att inte vara så lam längre.Hitta tillbaka till den Ellis jag igentligen är.
Jag kommer säkert snubbla och slå mej på ett eller annat sätt efter vägen.
Men nu vet jag hur man reser sej upp igen:)
Det är så skönt att äntligen känna nåt!Glädje,förtvivlan,sorg,lycka,att det kittlar i magen,få skrattanfall som man inte kan hejda,bli så förbannad så man nästan smäller av:)Jag har till och med börjat sjunga i bilen igen!Det har jag gjort en gång sen hon dog.Det var när jag åkte bil från Skåne.Stackars Kåre uttryckte sej lite fint:
"FaAn va bra du sjunger Ellis,NOT!!"
Och det var då det började,vägen tillbaka,tack Kåre för att jag fick gapa och sjunga i din bil från Tomelilla och hem:)
Fjärilsgatan 4 i Jössefors.Så här ser
jag honom än.Så söt och gla❤
liten och söt i storasysters ögon❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar