fredag 19 april 2013

Berg och dalbana

Började dagen med ❤storebror❤,Micke,Robin och Nina som jag kallar Elin hela tiden:)

Sen sladdade jag inom McDonalds och glömde totalt bort att Happy Meal heter just Happy Meal.Så när jag kom fram till denna apparaten som man ska prata i så bröt jag i hop i ett skrattanfall och bad om att få sånt man köper till barn,och nuggets.Men han i pratapparaten förstod och skrattade rätt gött han med.

Kom väl upp till Sunne nån timme senare och möttes av en kanonglad Eddie som skrek så jag fick hålla för öronen:)Vi plockade lite i sakerna som Birgitta fått efter sin mamma och äntligen fick jag med datorn upp så Ähhvas lillebror fick alla kort jag har på hans syster och My.
Vi stack sen vidare till Kolsnäs och åt tacobuffé som Henrik och Catharina bjöd på.Vilken lyx!Man tröttnar aldrig på tacos.Sista anhalten vart såklart kyrkogården och ett besök hos min allra käraste❤Där fotade jag lite och fick ett kort som jag gärna hade skickat till Fia om hon hade funnits kvar.Hon hade älskat det.Så resan hem igen vart jobbig.Men tänker på Ähhva och Fia.Två underbara människor,fyllda med liv,hungriga på att leva,varför??!

Vad finns det för förklaring på varför detta har hänt?Kommer man någonsin förstå att dom är borta?Och den plats man hade för dom i hjärtat,kommer den alltid att eka så här tomt?Kommer man någonsin bli "smärtfri"?Dom säjer att man lär sej att leva med sorg.Jag vill nog påstå att man dör lite grann,och hur återupplivar man det?Man är ju "glad" och man skrattar,men hela jag skrattar inte.
Den totala lyckan man kände förut är liksom borta,jag vill skratta sådär som man gjorde med Ähhva så tårarna sprutade,eller skratta sådär som man gjorde när man hörde Fia skratta.Hon hade ett så underbart skratt,började hon skratta så kunde man inte hålla sej❤

Men det kanske blir så,bara jag ger sorgen lite tid.Men det är så likt mej och bara rusa framåt och få ordning på allt.
Detta är något jag inte kan kontrollera,och bara det gör det hela svårare.
Ibland undrar jag hur jag orkar stå upp efter det som har hänt.Men det gör jag ju,kroppen står upp iallafall och fötterna går framåt,men i huvudet står man fast på två datum.Ett i april och ett i februari.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar