Vaknade i morse och tittade ut. Var inget svårt beslut att stanna i sängen halva förmiddagen med pöjjkera...Och inte var de ledsna för det inte. Snidde har hållit sig lugn i natt. Han har varit lite slitsam ett par nätter. Klöser i sängen och skriker. Sen när man frågar vad han vill, så vill han inget. Han har mat, vill inte gå ut, inte sova i sängen. Men vakna ska man. Han kanske tycker det är tråkigt att vara vaken ensam.
Förkylningen börjar släppa sitt grepp, och det är jag glad för. Ska till IngMarie på tisdag och få influensavaccin. Hoppas man inte känner av den.
I morgon ska jag rida i den nya gruppen som jag ska börja i. Det ska bli roligt! Då får jag rida i hop med Ann Emanuelsson. Var in en snabbis till Anki i går och då ville Hanna att jag skulle komma och titta på henne när hon rider kl 16. Så det ser ut att bli en helkväll i stallet.
Har en go jobbvecka nästa vecka, ons,tors och fredagkväll. Sen ledig under helgen.På tisdag är det den där kursen också. Den är väldigt bra! Vi rotar runt bland vad som kan stressa sönder oss på jobbet, hur vi kan förhindra det och vad för lösningar vi kan framföra till chefen, för att hjälpa gruppen. Det som är rätt intressant är att vi är rörande överens om vad som är stressfaktorer på jobbet. Och att det gärna är folk som inte ens arbetar med oss, som fattar beslut gällande förändringar som de påstår ska bli till det bättre. För både oss och våra brukare.. Fast de som beslutar verkar inte ens vara kompetenta nog att se sådant som är så glasklart att det skadar.
Det börjar nu klarna för dem att det är en stor brist på undersköterskor, att det är svårt att bemanna och att människor inte är så intresserade av att jobba eller utbilda sig till undersköterskor.
Det kanske är dumt att jämföra med industrin, för den drar ju in pengar till staten, det gör ju inte vi. Men om vi fick samma lön, ob-tillägg, semestervillkor och arbetstider så borde jobbet bli mer attraktivt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar