Anade inte vad som skulle hända...
Har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv.Hela gårdagen gick åt till att gråta,gråta och gråta.En själslig smärta som inte går att beskriva,som jag aldrig kommer önska någon!Men det behövs för att jag ska komma vidare.
Som tur är så har jag mina bröder och Jennifer som stöttade mej igenom gårdagen.
Som påminner mej om att jag varit stark så länge och behöver detta.Att tillåta mej själv att vara ledsen,gråta och må dåligt.Sorg måste ut,och ut kommer den.Även fast man försöker kuva den in i det längsta.Inte så kul när man inte kan hindra gråtattackerna på Ica,eller är på väg genom stan hem...
Man tycker alla glor,man får panik och vill inte att nån ska se,och det värsta,tänk om nån skulle fråga varför man gråter...
Så otroligt knäppt!Jag skulle inte tycka det vore konstigt om jag träffade någon i min livssituation som grät.Varför är man så?Det är väl för fan bättre och gråta när man är ledsen,jag kan ju skratta när jag är glad och skälla när jag är arg.
Under dagen har jag iallafall hängt med Alva och Joel när dom skulle leta kläder till något Halloweendisco,sen kom Roger inom så jag hängde med honom till replokalen och lyssnade på när han repade med Maryland:)Musik är att själens plåster det:)
Kvällen avslutades hos Christ,välldans trevligt:)Gött och komma ut och träffa folk,har ju inte vart så lätt i dag,jösses vad det har regnat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar