Martensfredan

I går började marten. Jag hade gärna varit i Karlstad och sett på Paradise Lost och Vampire...Men det kanske kommer fler chanser.
Jag fick besök av en fönstermontör redan 06.40.Suck!Hantverkare brukar väl inte vara i tid? Jag trodde mer på halv 8. Att de drack kaffe innan de drog i väg ut och jobbade. Jag mår ju inte så bra och insåg efter en timme att jag höll på att frysa i hjaaaal och att jag borde åka hemifrån. Låter som en liten prinsessa på fjärten, jag vet. Men när man inte mår bra så blir man irriterad på saker som vanligtvis inte skulle ha rört en i ryggen.

Jag tog mig därför en tur till Charlottenberg och hälsade på Martin,Marri, Lexie och hundarna. Trött som en stölle.Fan, detta är inte roligt.. Lexie har en massa nya ljud för sej, gillar Raised Fist och hör minsann direkt när det är dem och då dansas det och skakas på huvudet💖
De har nu fått reda på att hon inte tål mjölkprotein så hon äter bättre. De själva hade förstått detta länge, men det ska ju igenom sjukvårdens alla instanser innan det blir klart.

Åkte sen hem och låg på soffan och sov innan Milena ringde. Tjatade med henne och sedan var det dags att byta om och åka till stallet för veckans sista ridlektion.
Jag hade ett mål den här veckan och fullföljde det. Vila kroppen, äta ordentligt och träna max 1 timme. Även om man ska vila kroppen så är det inte bra att bara ligga rakt ut. Kroppen behöver få en genomkörare med syre och flås. Träningen jag valde vart så klart min ridning.
Som jag har svettats, flåsat och varit yr och ibland illamående...MEN! Jag har också skrattat, blivit på så himla mycket bättre humör, fått kämpat och kramas med dessa enorma djur.

Jag fick N i går. Han är stallets största häst, jag når knappt upp och borsta honom, tränsa är också lite av ett äventyr. Han är även lika snäll som han är stor. Han krävde också det sista ur mina benmuskler för den här veckan.

Väl hemma blev jag erbjuden en sväng på stan. Blev en lite sväng på marten.Det är roligt och gå ett varv och se karusellerna och barnen.Man minns ju själv hur magiskt det var på martensfredan när man drog i väg ner till tivolit.Träffade även en hop med trevliga människor och på väg därifrån ringde de från sjukhuset och undrade om jag kunde komma och jobba i dag. Gahhh!!! Känns så trist och säga nej.Men är man sjuk så är man. Jag får tänka på vad Carin säger :"Skynda långsamt!Du hinner.Har du för bråttom kan nu bli dålig, och då kommer du ingenstans" Så sant.