Försökte peppa en träningskompis.Han var inte på hugget i dag.Sådana skitdagar har jag också.
När kroppen "sviker".Han har ms och hade stött på en del trevliga människor genom åren.
Först och främst dom som så käckt säjer:"Försök och jobba!Jättebra för den sociala biten." Han är inte den enda...
Jag blir så jävla besviken på folk som säjer så.Dom är för det mesta friska och
har inte en aning om hur det är och vara sjuk.
Sjukdommen är mitt jobb!! Och det är dessutom jävligt pissigt betalt.
Den ger mej smärta,sömnstörningar,en känsla av att vara sämre för att jag inte kan jobba och för att jag är sjuk,besvikelse att jag inte orkar som mina friska vänner,man ska ge sej injektioner och tabletter.Sen har man ett ständigt dåligt samvete att man inte kan bidra ekonomiskt hemma som man önskar,även fysiskt.
Tror folk på riktigt att jag är "hemma" för att jag ska leva som nån lyxhustru?Tror dom inte att jag önskar att jag vore frisk och kunde tjäna pengar??Och allt jävla prat om det sociala.Jag och min träningskompis tränar tre ggr i veckan,räkna då även in läkarbesök,provtagningar och ev arbetsterapi.Sen har man vänner,familj och intressen som man ägnar tid åt.
Tydligen tycker en del att man är en "belastning".Och detta hade min vän också stött på.
Får nog citera min vän Anki,hon sa: "Men du Ellis,folk som håller på och säjer sånna här saker talar ofta om sej själva i tredje person" Och hon har säkert rätt.
Dom mår väl säkert dåligt själva och vågar väl inte ta tag i sina egna liv.Varför lägger man sej annars i andras liv och kommer med "goda råd" och "hjälper till"?Men jorden är rund och all skit du kastar framför dej kommer du få i bakhuvudet fortare än du anar.Det är då man landar,med trynet i marken...
Tusen tack för i dag Jennifer❤och min träningskompis.Vi ses på onsdag igen:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar