lördag 30 september 2017

Att ligga i en soffa..

Jag har faktiskt ansträngt mig och varit still. Jag har fått i mej mat med ungefär 2-2,5 timmes mellanrum och fokus har legat på att bara tänka och göra positivt.Jag får väl lyda mina egna råd som jag ger folk när de blir sjuka helt enkelt. Fast jag är ju inte sjuk nu, bara lite sliten.Okej,ganska.Eller faktiskt jättesliten. Har bara väldigt svårt att ta in det.
Då behöver jag bara öka tempot uppför trappen så blir jag fort påmind om läget.
Nu är iallafall kortisonet ur kroppen. Tröttheten är total och höger fotled håller på att brinna upp och smärtar när jag går.
Det är helt okej, detta vet jag vad det är och hur jag ska hantera.
Något jag inte gillar är att jag är så ljuskänslig.Det är jobbigt att sitta framför datorn och se på tv. Det är otrevligt i ögonen och det är svårt att fokusera.

Mamma var här och hämtade saker till littleB och Vidar som jag dragit med från New York. Hoppas något är till glädje.Jag skulle få en palett med ögonskuggor av Sara som hon inte använder. Dior! Ujjamäjjen, det är inte märken som jag är van och svira omkring med.Ska bli roligt med lite lyx.Tack Sara! I dag är mitt hjärta hos mormor. Ska försöka samla kraft och åka och hälsa på henne en stund.Det ger med all säkerhet kraft.

Det var även konstigt, men trevligt att vara hemma en fredagkväll och se på Skavlan.Jag jobbar ju oftast då. Denna Chris Rock är så himla rolig.

Träffade Madde på Kocki, och sedan pratade jag med en fd arbetskompis på Höglunda. Det ska tydligen bli en halvtimmes rast när man jobbar 6 timmarsdagar.Facket och arbetsgivaren vill detta. Visst man behöver på toa och äta nåt litet under 6 timmar. Jag måste! Blir ju helt rabiat om jag inte får i mig något. Men måste det läggas en halvtimme på det? 15 minuter är väl ganska lagom? Och kan man inte få de 15 minuterna av kommunen?? Man har inte så bra lön, är hur flexibel som helst, gör en massa som man inte ska eller behöver, kommer i regel ett par minuter innan man börjar och skriver långt ifrån upp all tid man stannar kvar efter arbetstid. Det jag tycker är lite jobbigt är att det hela tiden ska röras runt i vår arbetssituation. Det får aldrig vara lugnt. Hur blir det nu för de som jobbar med dagis osv. Måste det göras schema på nytt? De pratar om att många är sjukskrivna och det är kostsamt.
Ge folk skälig lön, uppskattning, luft, frihet och en känsla av att man blir litat på. Det skulle spara pengar. För det känns som det är det enda viktiga.Budget,budget,budget!
Nu är det inte min gamla chef och min nuvarande som jag kritiserar. Det är de som sitter lite högre. De som inte ens vet vad som händer under en dag när man jobbar som sköterska eller undersköterska.
I grunden kanske de menar väl, men det går ju faktiskt att prata med de personalgrupper som är berörda.Så det inte blir sånt "väsen" på mötena och en av de lite högre cheferna uttrycker " Jag blir faktiskt lite ledsen när ni går på så här"
 Jag tror att det är så mättat på order om omorganisation, centralplanering, ändra från ett schema till ett annat, delning av arbetsgrupper, byten av lokaler, lag om arbetskläder och man får en eller om det var två klädesplagg per år,som ska tvättas efter varje arbetspass, bort med delade turer och sedan tillbaka med dom igen. Vilken mer yrkeskategori åker till jobbet två gånger på en dag??Och den dagen var det då inte tvunget med någon rast på de 6 timmarna, för då var man ju ledig två timmar under dagen. Ledig??
Kommunen borde ta efter lite från sjukhuset. Där är två saker väldigt skönt och underlättar och där en självklarhet! Man hämtar arbetskläder i en garderob.När man jobbat klart klär man av sig dem och lägger i en tvättkorg.Man jobbar heller aldrig en delad tur och ändå kuskar huset på...
När jag jobbade åt Marita Taserud så kände jag ett värde, mitt jobb var värdefullt, tyckte jag något var hemskt eller farligt så ryckte hon tag i detta direkt.Det gjorde att jag i min tur alltid presterade på bästa sätt, alltid ställde upp när de ringde och trivdes. Nu vet jag inte vad det har blivit av allt. Marita ska ju ta över jobbet efter Elisabet Aas. Är hon sig likt så blir det väl åka av. Det hoppas jag.
Fan, nu måste jag nog gå och lägga mej e stönn😏
BloggerImage





BloggerImage





BloggerImage


vitaminer,mineraler och annat för att hjälpa...
BloggerImage

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar