Efter löftet av enhetschefen på vårdcentralen att hon skulle höra av sig nästkommande dag, tändes det ett ljus av hopp. Fan va bra! Hon säger själv att en del jag säger låter konstigt.Hon ska läsa igenom mina journaler och återkomma. Tisdag,onsdag och
torsdag har passerat. Lång tid för någon som väntar på samtal, ej har något tålamod, är sjuk och tycker det är ett otroligt slöseri på energi.
Fast en människa tog kontakt i dag. Han tog sig tid och lyssnade på min gröna galla som faller hejdlöst ur min mun. Han tar emot allt.Lyssnar tills jag är klar och talar lugnt och sansat om för mig att han är orolig. Orolig för den press jag utsatt min
kropp för, hur jag mår nu och om jag inser hur mycket det nu kanske kan krävas för att få ordning på detta. Han är saklig, pratar så att jag förstår, berättar hur vi ska gå vidare och gör så att all min ångest försvinner när det gäller att jag ev varit
för vass mot en del i personalen, att jag får må dåligt, jag har tagit mer ansvar och använt mer huvud än vad jag överhuvud taget behövt.
Jag skulle fått en tid den tisdagen när jag sökte. Jag skulle ha lämnat prover, jag skulle stängts av från jobbet ( inte sjukskrivit mig, det gäller andra regler/ersättning runt smitta som jag nu gjorde). Jag skulle ha fått mina provsvar, avbokat resan
och stannat hemma och vilat. Han säger att han är väl medveten om hur jag fungerar (eller inte fungerar...) , hör jag inget så är jag bra, då kör vi!
Han förstår min ångest när det gäller mina tankar om jag smittat någon/utsatt någon för skada. Men när jag berättar hur vi levt därborta och hur vi levt här hemma så har jag gjort så gott jag kan. Infektionen ska vara utläkt efter ca en vecka, och som
sagt jag vet att jag från dag 1 haft misstankar om att detta ev kan vara något som smittar och levt därefter.
Jag fick en tid hos honom på måndag kl 8.30. Då blev jag förbannad igen, för den informationen jag fått var att det inte fanns tider på väldigt länge. Inser att jag har noll tålamod, att detta är att slösa ytterligare med energi och tackar honom för tid
och information.
Människan heter Riho Sisask. Han har varit min läkare i kanske 10-15 år. Han var den som tog ett simpelt blodprov som gjorde att jag fick reda på att jag hade reumatid artrit. Troell hade inte tagit provet, hon talade om att jag hade fibromyalgi och aldrig
mer skulle kunna återgå i arbete. Han skickade mig sedan vidare i systemet så tack vare honom och ett jävla hästjobb av mig själv är jag där jag är i dag.
Han hyvlar även till mej när det är befogat, han låter sig icke luras av mitt "brave face". Han vet nästan vad som är på gång innan jag inser det själv, och vet att jag är totalt oförmögen att själv dra i diverse bromsar här i livet. Detta vet han för
att han ser mig, lyssnar och förstår. Inte helt lätt som jag spretar, velar i väg och från en sak till en heeeelt annan. Ni som känner mig ni vet. Jag går typ dit och talar om att jag inte mår bra, lämnar 70 diffusa symtom som jag sedan mörklägger med
att ursäkta bort dem med saker som är den lättaste lösningen på mina problem. Då brukar jag ska vara tyst, sen börjar han jobba.Efter en stund så talar han om vad som är stökigt, skickar mig till labb för att få saker bekräftat och sen ordnar sig saker.Så
nu är jag i trygga händer.
Jag har även skrivit ner allt som hänt till patientnämnden i Karlstad, detta för att de nu får ta över och föra mina frågor vidare. Jag ville prata med chefen själv, få svar ,men jag skulle bli uppringd i tisdags. Det blev inte så, då lämnar jag över
till nästa instans. Detta släpper jag inte, jag ska ha svar.
Så nu är jag då sjukskriven...Igen...För Riho sa att det fanns inga möjligheter att jag skulle till jobbet innan han träffat mig och tagit prover. Så "ledig helg" för mig...Fast ledig och ledig. Jag kan fan inte ens gå lite fortare än slow motion utan
att hjärtat håller på och hamra sig ur bröstkorgen och yrseln dyker upp och säger hej.
Och i går var det för bövelen bokat på Häll..Bröllopsdagen skulle firas.Åh herregud!Hur ska jag fixa det?!Men jag tänkte att jag behövde mat, jag ska väl ändå kunna få fira lite?Jag åker hem om det blir för illa. Sagt och gjort, vi drog!
Hela 45 minuter gick det. Och då tror jag att jag orkade prata med Mattias i 20 av dem.Men en del av maten gick ned, och den smakade himmelskt.Jag sov innan "Bonde söker fru" var slut. Fan jag är verkligen slut.Men då kan det bara bli bättre tänker jag.
Gå vidare, slösa inte dyrbar energi på det man inte kan förändra.Fokus ska ligga framåt, måste bara vila lite
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar