onsdag 13 september 2017

Man slutar aldrig förvånas..

Detta kanske jag skulle ha sett annorlunda på om jag vore frisk, men just nu är jag så himla arg, besviken och ledsen över vad som händer. Jag fick i augusti en annan människas lön insatt på mitt konto.
Självklart väljer jag att ringa lön och informera om detta. Hon blev glad och skulle skicka en lönespecifikation som stämde samt en faktura för återbetalning av den felaktiga lönen. Hon berättar även att om jag inte hört av mig så hade de inte kunnat spåra pengarna...Att felet ligger hos dem och att hon är ledsen om det ställt till med besvär för mig. Jag tycker man ska vara ärlig. Det är bara pengar, jag kan inte bli köpt av pengar. Så enkelt är det. Att bara "ta dem" och inte säga ett ljud ligger inte för mig.
Snabbt som f-n kommer en faktura. Där stämmer inte beloppet, heller inte summan som dragits som avgår i skatt. Ringer och ifrågasätter, får till svar att hon som handlägger ärendet ska ringa upp mig.

Jag betalar fakturan, annars hamnar väl den på en annan instans och det blir problem.Det går 14 dagar och ingen har ringt. Tar kontakt och får till svar att hon som handlägger inte finns på plats. Jag berättar då mitt ärende och undrar om hon varit borta i två veckor. Det hade hon inte, bara i dag. Den andra kvinnan tittar på mitt personnummer och kommer fram till att jag:

1. Går på ett vikariat.
2. Ligger minus på lönen
3. Att jag avslutades nu i augusti och inte ska jobba där mer.

Inget av detta stämmer. Men hon står på sig och säger att så står det i datorn. Tjenare!Den datorn skickade för ett tag sedan 10.000:- för mycket till mitt lönekonto!!När jag faktiskt ryter till och säger att hon har fel och att jag inte ska belastas med stress, tro att jag inte har nåt jobb kvar, inte få lön i september plus onödigt arbete och dessutom inte bli trodd så vill hon inte vara en tredje person som "rotar" i detta utan vill att kollegan ringer upp mig när hon tittat på detta.Jag blir så trött.

Sen är jag ju inte frisk, magen är typ asförbannad för något jag ätit eller vad det nu kan vara.
Då ringer jag vårdcentralen.Förklarar situationen, vad jag jobbar med, att jag ska åka till Usa på fredag och att jag vill in för en bedömning, samt provtagning för att utesluta typ salmonella och kunna hjälpa kroppen om den behöver läkemedel
 Hon tycker inte det är bråttom, jag ska ju inte åka för än på fredag morgon. Hon tycker jag ska återkomma på torsdag om jag inte är bättre. Börja äta och dricka ordentligt.Låta magen jobba. Jag är nog bara matförgiftad eller har magsjuka.

Jag vill ju ha reda på vad det är, så att jag inte åker och jobbar med något som smittar, att jag inte sätter mig på ett plan och blir sjukare och måste söka vård där. Om jag är matförgiftad, vill jag ju ringa dit så de får reda på det. Men nej, någon bedömning blir det inte. Jag ska ringa på torsdag.Jag är ju ganska flexibel så jag kan fixa att hoppa in på labb och lämna prover om någon bara skickar remissen dit..Hittar de nåt på proverna så kan jag väl träffa en läkare då..Jag tror inte att jag har någon magsjuka, för då var den att jävligt dryg om den hållt låda sen i lördags.Det som gör mig så förbannad är att man ska hamna i händerna på en sjuksköterska som verkar ha tappat allt vad lyhördhet och empati heter.Och det går inte upp några som helst ljus när man informerar om sin sjukdom, arbetsplats och mediciner. "Det får medicinmottagningen ta hand om" fick jag till svar.

Och det kan jag tala om att de gjorde! SOM ALLTID!!Min Carin tog tid av sin redan rätt uppbokade arbetsdag och lyssnade. Sen sa hon samma sak som jag försökte säga  i går. Du ska till Verkstaden för en bedömning, de ska utesluta salmonella, speciellt eftersom jag jobbar på sjukhuset och hemma hos äldre utsatta människor, du har smärta, det ska kollas.Så tillbaka till Verkstan ska jag, och om smärtorna tilltar så ska jag till jouren.
Men det kommer inte hända, detta ska fixas på en VC.
Jag har ingen resfeber, jag är inte nervös över att vi ska åka på fredag. MEN! Jag vill veta om min kropp fixar att åka, om det är något jag kan göra för att hjälpa kroppen, känna mig trygg med att jag kan åka utan att utsätta andra för smitta/skada.Banne mäjj är det länge sedan jag var på ett så uselt humör!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar