Branden+syskonträff

Något som till och med var för spännande för mig hände för ett par dagar sedan. Var upp till Mattias och hämtade post. Tog med honom till stan för lite handlande och pizza. Jag hade jobbat natt och kände att jag orkade inte laga mat och tänkte även att det kunde va schysst om vi kunde dra en pizza. Helt underbart att få träffa pöjjkera igen med såklart 💖

När vi varit här med maten och jag skulle skjutsa upp honom innan mötet på stallet, mötte vi en polisbil i en jävla fart och med blåljusen på. Tänkte direkt att det hänt en olycka och det rös mig.
När vi kom upp på Edanevägen så säger Mattias "Fan! Det brinner ju där borta hos dig!" Och då såg jag rökpelare som stod rakt upp i skogen.
Den paniken inom mig som utbröt..Vem brann det hos?? Hade brandkåren hunnit dit osv.
Jag lämnade av honom och åkte ner igen, träffade då på en kille som pekade vart det brann och informerade mig om att det var i skogen. Fast högt upp och en jävligt svår terräng för brandkåren..
Åkte hem och satte mig utanför och drog en suck som kunde blåst bort hela Furtan. Va fan skulle man göra??Vad händer om det kryper neråt? Hinner de få kontroll??

Kollade upp så att grannen, som är äldre hade någon som kunde hjälpa honom och beslutade mig sedan för att åka på styrelsemötet på stallet. Kände att jag ändå inte kunde göra något och att det nog kanske skulle ordna sig. Kan ju inte bara så ha sådan otur så att husen här nere skulle brinna ner.

Det mötet var jobbigt. Man kollade nätet konstant. Blev lite lugnare när planen började flyga över och vattenbomba. Sen fick jag tag på en vän som jobbar på brandkåren, hon lugnade mig. Gött med en bred vänskapskrets. Telefon gick i ett, tack alla som ringt och brytt sig!
Beslutade mig för att åka och hämta min vän och se en film. Jädrar vad brandrök det var här. Gick inte att ha något fönster öppet.

I dag var det skönt att se hur de fraktade ner bandvagnarna. Men än är brandkåren där med en bil, och de har varit där dygnet runt sedan branden. Det har känts så himla tryggt. Och när den ena åkt så har de mött den andra ungefär vid min soptunna😊
Så nog har det varit trafik på denna lilla grusväg. Fast nu är det över! Och min tacksamhet mot brandkåren går inte att beskriva!

Jag och Roger var i går hemma hos pappa och Birgitta och träffade Sussi. Vi har inte sett sedan farfars begravning. Trevligare att ses nu. Vi åt, fikade och drack kaffe. Fast vilken värme...Inte klokt. Man kände sig inte så fräsch när man kom hem kan jag tala om.

I dag ska jag till Vicky, vi ska ev och bada. Det är molnigt, men varmt. I morgon ska jag in en extratur på jobbet. Sjuk personal och inga vikarier.. Men det är en kvällstur, så det går så bra så.