Walter 50 bast

I lördags firade vi Tomas Walter. Det enda han visste var att han skulle ut med ett par vänner på en longboardtur. Men de hade ordnat olika stationer efter vägen där han skulle få göra olika saker. Det hela skulle avslutas med lite dryck och samkväm i hans trädgård.

Första stationen var hemma hos Vicky i Dottevik. Där fick han äta pannkakor och dricka rosé.
Vicky hade först jobbat och sedan åkt direkt hem och ställt sig och stekt pannkakor i typ 40 graders värme. Nästan medalj för det kan jag tycka. Pöjjkera kom och åt och drack, sen drog de vidare. Vi drack lite mer rosé och gick sedan till Vik för att köpa cigaretter till Vicky. Vi gick och vi gick... Men vi stannade efter vägen och spelade lite musik, löste livsproblem och skrattade så vi nästan kissade ner oss. Vi var tydligen lite av ett redigt radarpar kom vi fram till..Mycket gemensamt och samma otroligt kassa och morbida humor. Härligt!

Det var ju meningen att vi skulle hinna i kapp Walter och co men vi var så jäddra dryga så det gjorde vi så klart inte. Vi träffade folk på stan, strävade och skulle låna toan på Mulan, vilket vi inte fick, rände till Palmviken och fastnade där inne på toan då vi bara skulle dricka lite mer och lyssna på en till Bon Jovi-låt. Märkligt, då replokalen typ var 500 meter bort. Fick tillsägelse att rava mig till Tomas, hörde dåligt, förstod sämre och gick då hem till honom. Fast det var ju till replokalen vi skulle..En blir så smart på fyllan..

Men för fan, vi satte den ena foten framför den andra och gick ner dit. Tur var väl det, för där var det ju mer folk som man inte träffat under kvällen. Tomas tog kvällen tidigt och jag var inte kvar så länge efter det heller.
När jag frustande gick till Dottevik morgonen efter mötte jag födelsedagsbarnet. Han hade vaknat tidigt och var ute och åkte longboard. Gick och fick mej pannkaksfrukost och kaffe och fortsatte sedan upp till Sunne.

Där möttes jag av en glad Sohlstråle och hennes kusin Moa. Vi var hemma hos mormor, men efter en stund ville vi bägge upp till mamma. Så vi åkte dit. Där hjälptes vi åt att rensa ogräs och hon sprang och hämtade en vattenkanna för att vattna. Det är så grymt att hon ska behöva göra detta...
Ha en mamma som ligger på kyrkogården, en fantastisk mamma som hon inte ens minns. Så älskad som hon var av Ähhva... Hon berättade även att hon nu flyttat till Göteborg.
Att sedan säga hej då till henne när jag åkte hem var även det vidrigt. Hon var jätteledsen, det var även jag. Hon vägrade släppa taget, och tårarna trillade. Fyfan, rent ut sagt. Vem vet när man får träffa henne nästa gång.