Detta med att inte må bra..

Jag har precis kommit hem från näst sista kurstillfället på Avonova. Med mig hem har jag en lapp med olika andningsövningar/avslappning. Vi diskuterar så mycket viktigt, önskar jag kunde dela med mig. En sak är säker, jag är inte ensam om "mina problem". Jag är absolut inte glad över att fler lider av samma saker/symtom, men det är skönt att man slipper känna sig så ensam.

Jag kan heller inte låta bli att undra om det är jobbet man har som ställer till det. Jag har så klart även ansvar i detta då jag kör på så det ryker och sällan tar mig tid att stanna upp och låta hjärna och kroppen vila.

I går kom jag efter många om och men i väg till min ridlektion. Där får jag reda på att vi ska hoppa och då vill jag bara därifrån. Jag har hoppat med häst förut, tycker det är både roligt och komplett livsfarligt. Just nu är det livsfarligt tanken som äger mig. Mina ridkompisar är så stöttande och snälla. Hjälper inte. Kicki är också väldigt bra på alla sätt, förbereder både ryttare och hästar, men igår var det stenstopp. Gick så bra att trava över bommar, skänkelvikning, höger och vänster galopp och allt annat vi gjorde, men när vi skulle över hindret ( max 40-50 cm...) så bara skriker hela jag nej! Vi lirkade och försökte men jag klarade det inte. Jag styrde undan hindret, men trodde det var Hope som gick brevid. Jag blir så trött..
Över nåt hinder kom vi iallafall inte. I dag är det dags igen och jag vill så gärna åka och få detta gjort, men ändå så vill jag bara krypa ner under filten i soffan och skippa lektionen. Hur vet man vad som är bäst för en? Mina vänner tycker jag är tuff som ens vågar mig upp på en häst igen i min ålder och att jag ska sluta ha sådana krav på mig själv. Att det kommer när det kommer detta med att hoppa. Och jag har mer det tänket att rider man så bör man kanske lära sig hoppa också??

På torsdag ska min läkare ringa mig och jag behöver samla i hop vad jag ska informera honom om. Om jag vill sjukskriva mig helt eller bara en del? Och det vanligaste svaret jag har på frågor just nu är "Jag vet inte"
Jag vet inte vad vi ska äta för mat, jag vet inte vad jag ska göra när jag kommer hem, vet inte vad jag vill göra, jag vet heller inte vad jag ska göra ,för att komma tillbaka dit där  jag VET vad jag vill och inte..
Det enda jag vet är att detta måste jag ta tag i nu och få ordning på, samtidigt som jag inte kan kräva att jag ska prestera för mycket heller.Hur vet man vad som är bäst för sig själv?

Jag kanske skulle ha gett mig själv lite mer tid efter att jag varit sjuk? Skulle kanske inte gått tillbaka till jobbet så fort, gett kroppen mer tid?