Dags för läkarbesök

Var och handlade i går och då ringde mobilen. Först var det Anki från ortopeden som funderade om jag kunde komma och jobba. Den blev det ett nej på.

Sedan ringde en sköterska från Verkstan och undrade om jag hade en tid hos Riho i dag eller inte. De stod inte i hans bokningsjournal, men de hade uppmärksammat att min sjukskrivning gick ut i i dag.

Fick då förklara att det hände något när vi pratade, så han var tvungen att avsluta fort. 

Fick då en ny tid i dag hos en annan läkare, för Riho var sjuk. Den läkaren skulle sjukskriva mig fram tills den dagen jag kunde få en ny tid hos Riho. Det var ju bra att det uppmärksammat detta. Men jag blir ju lite fundersam..Då blir jag väl antagligen hemma tills efter nyår. För om han är sjuk så försvinner det ju såklart ett par dagar. Vi är i mitten av december och snart vill väl folk ha lite julledigt..

Fast Riho kanske inte hade tänkt skicka i väg mig till jobbet heller. Om jag bara kunde sluta fundera så mycket och ta det som det kommer. En kurs i att bli av med lite kontrollbehov kanske vore på sin plats?? 

Salle skickade sms, jag ska och hämta Ida efter skolan, sedan ska jag "va" med Hanna ett tag.Hon skrev och frågade mig i går.Rolig onge..De är underbara bägge två.

Har varit med jobbet på Sandvikengården och ätit julbord. Jag tror att det värsta med att vara hemma är att man saknar dom på jobbet. Det var väldigt roligt att se dom. 

Försöker hålla mig till en aktivitet om dagen. Måste ut en sväng och få något gjort. Annars blir man väl helt körd i huvudet..

I går valde jag att rida. Kom till stallet och skulle välja häst. Tittar ut i "herrhagen"  och ser direkt att det är något som inte stämmer. Tittar då på Maria som då berättar att N nu inte finns kvar. Jag visste att de skulle åka med honom på fredag, så det var planerat. Men nu hade de fått möjlighet att komma med honom tidigare, och det är ju inget att dra på. Det handlar om att hästen ska ha det så bra som möjligt och aldrig behöva lida. Det var dags, han var 25 bast grabben och någon gång ska man få njuta av den eviga pensionen. Jag grät hela vägen ut i hagen när jag hämtade Baron. Sen en sväng till när jag såg Therése och när jag hörde Kickis röst. 

Fy för att vara med när man måste avliva ett djur. Hur rätt det än är så är det hemskt...

Men nu är han där det är som bäst.

Tack underbara N för att jag verkligen fått sitsträna (ni som ridit honom vet vad jag menar) , njutit av din underbara galopp, lärt mig lite grann hur man hanterar "mycket häst", fått mig att känna din trygghet vid all hantering av dig, hur du skrattat åt mig varje gång jag försökte tränsa dig, fått mig att skratta när du spontat lite då och då tagit dej ur boxen och i väg till morgonhöet, tack för att du lagt ditt stooora huvud i mina händer så man fått klappa och mysa, dina varma snälla ögon och ditt evigt hälsande i hagen. Tack N.