onsdag 31 maj 2017

106 dagar kvar..

I dag längtar jag så fruktansvärt tills vi ska åka till New York. Den hopplösa rastlösheten som kommer under flygningen ser jag också fram emot. Då är det illa.Ska bli kul och se vad det är för lägenhet vi har bokat. Hur kvarteret ser ut, vad som finns i närheten och så där.
Höra dessa sirener dygnet runt, bruset från allt folk och maten!
Många råder mig dock att ta med kryckor och rullstol efter som jag sista tiden håller på att slå ihjäl mig när jag är ute på tur.

Fast jag har bara bestämt rakt av att om jag bara får i mig mina b-vitaminer så kommer yrsel och trötthet försvinna. Och då är det bara att köra på.
Var på avd 70 i går och jobbade. Eller vad jag gjorde.. Och nu har jag tagit på mig en dagtur också...Det är lite mer röjj på dem. Fixar jag röjj? Jag har ju inte varit där på en dagtur, ever! De är rätt coola som bokar mig, just pga av detta. Jag har inte så mycket kirurgi i mitt huvud, mer medicin.Fast jag tänker prova och se vad jag tycker. I går hade jag det bra, kvällen gick väldigt fort och det är väl ett tydligt tecken på att man har roligt.
Jag blev väl omhändertagen och instruerad. Då blir man taggad att komma tillbaka och göra ett bra jobb. Fick göra en del omläggningar jag ej gjort förut, och träffa helt andra patienter mot vad man är van vid. Samt försöka få in en mer latin i detta svöllne hövve.

I morgon blir det första dagen på Viks hemvård. Det ska också bli roligt. Tråkigt och lämna gruppen på Höglunda. Men det är som det är. De är säkert lika bra på Vik.Jag ska iallafall göra redigt med matlåda så jag klarar mig.Nu vet man ju inte när det finns möjlighet till ev rast och mat. Och äta vet alla i min närhet att jag måste😋 "Ät så du blir snäll igen" ett uttryck David Markström myntat.Han har rätt...


Nu ska jag försöka få tag på min vän som är i skolan. Tänkte att vi skulle dra i väg och titta på voltige i kväll.Då blir hon nog glad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar