Ännu en sorgens dag

Runt 10 i förmiddags ringde en omtänksam granne.En svart katt låg ihjälkörd på våran infart.Mattias gick ner och tyvärr så var det våran älskade Vincent.Att se någon man älskar sitta med något han älskade i sitt knä gjorde ju såklart att hjärtat brast.Och se denna lille mekanikern ligga där alldeles orörlig.Smärtan i mitt bröst är näst intill outhärdlig,lilla glada Fisinz❤️Med sina gula klara,pigga och nyfikna ögon,nu har dom föralltid slocknat.

Går inte och förklara riktigt hur det känns.Man blev förlamad av sorg.

Men vi var överens om att han skulle begravas här hemma,på baksidan uppe på berget,där han trivdes som bäst.Mattias grävde och jag grät,sen lindade vi in honom i hans snobbenfilt,pussade honom farväl och la ner honom.

Älskade,älskade katt,jag saknar dej och det här kommer bli jobbigt.Försöker finna tröst i att du är hemma,inte led och hade ett fantastiskt kattliv.Men det gör ont i mammahjärtat iallafall,och precis lika ont i pappahjärtat.Men man kan inte göra nåt åt det.Till slut ska väl smärtan sluta göra ont,nångång ska man väl sluta gråta.Men inte än på ett tag.Älskar dej Vincent,våran lille Fisinz och mekaniker❤️vila i frid