Jag ska ju sälja min lägenhet.Ringde därför Per och frågade om han ville sälja den. Jag köpte den av honom och han var otroligt förstående och hjälpsam då. Jag mådde inte så bra, Ähhva hade dött, Fia också och Mattias hade beslutat att vi skulle dela på oss. Det var lite svårt att tänka på en del viktiga saker inför ett lägenhetsköp. Han gjorde det åt mig då.
Så självklart är det han som ska sälja och tjäna lite pengar. Då vet jag också att den nya ägaren blir nöjd och får en bra mäklare.
Han var och tittade på lägenheten och förklarade hur försäljningen kommer gå till. I dag ska det fotograferas och fredag är den ute på Hemnet och antagligen i Arvika Nyheter.
Känns verkligen konstigt. Jag tycker om den, jag mådde som sagt uselt där. Men det var där min start tillbaka började. I det sovrummet låg jag i sängen helt platt i nästan två dygn, förstod inte alls varför jag skulle gå ur sängen...Ingen Ähhva, ingen Fia... Bo i stan...Katterna i huset i Furtan...
Fast sen bara ställde jag mig, in i duschen, mat i magen, kontaktade ANC, bestämde mig för att nu jävlar var det nog. Och nog minns man när man väl är där. Man känner sig glad. Grannarna är ju hur bra som helst också. Föreningen är stabil och sköts av en kompetent styrelse, så den som köper kommer att få det bra.
Sandra har även hon haft det bra där. Men det är dags nu. Hon ska vidare i livet och jag ska inte bo på Hagagatan. Märkligt att man nästan kan bli lite sentimental av att sälja en lägenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar