Hemma!

Att byta boende och vila sista dygnet var en bra investering innan man kom hem. Har inte alls varit så koma som när jag kommit hem de andra gångerna.Jag ska ju villigt erkänna att jag sov nästan ett dygn när jag kom hem i måndags....

Pöjjkera vart glae på sitt sätt.Sprang runt och skrek och hade storsvansar. Inte Mattias så klart :)
Frutt sov på min bröstkorg hela natten, och bet mig i underläppen och dreglade mig i munnen..Han skulle pussas han.Inte så mysigt kanske, men det var ju av kärlek han gjorde det så då får en väl gilla läget.
Tisdag var det full fräs med att ta rätt på post, läsa tidningar och ringa runt till övriga i familjen, (med amerikansk brytning såklart) och tala om att man var hemma.Nästa steg var att kontakta medicin så jag fick tider för den nya medicineringen.

Onsdag var man tillbaka på jobb.Hann upp till sjukhuset för de ringde och ville ge mig nåt vaccin för lunginflammation eftersom jag är en riskpatient så ska jag tydligen a vaccin.
Men se det sket sig, för jag har tagit Enbrel och då får jag inget levande vaccin.Men jag lämnade prover ( som skulle vart gjort i augusti,hrmmm) och fick ny tid för vaccin, sen måste jag vänta i 14 dagar, sen ska dom väl dra i gång med Roacterman.

Fick med mej nåt informationshäfte,men det var nöe lika saker jag måste tänka på.Lite olika biverkningar, inte ta om jag har nån infektion i kroppen och inte utsätta mej för sånt som kan ge sår och förkylningar å sånt.Immunsystemet blir väl nedsatt antar jag.
Inga mer tatueringar sa sköterskan....Inte ha hål på huden i onödan.Ojoj.Men det är väl bara att lyssna.
Det som var positivt med medicinen var att många hade blivit symtomfria!Den hade också hjälp mot tröttheten :)  Blir jag bara lite mindre trött och får mindre ont så blir jag innerligt tacksam.
Slitsamt och svälla upp lite här och där och smärtan som kommer med detta...
Men som sagt, om en månad eller två så kanske jag är bättre.

I morgon ska jag försöka ta mig i väg och rida, det gör gött för kroppen och själen det.Kan ju inte ta mig upp för egen maskin när vänster fot är så galen.Men då får man ta till pallen.Sen får man liksom "rinna av hästen" sakta tills man har bra stöd från högerfoten. Ser säkert skitsnyggt ut.Alla kläder åker upp i öra också på nervägen.Men vafan, en får bju på det!
Nu ska tanten ner, å då åker kläära upp!Tittut muffinmage!Dra ut byxerna ur röven, dra ner tröjan och  halta in i stallet som en riktig cowboy. Think positive!!

Hade sån tur så jag sprang på Joel i dag.Och jag blir så gla!!!Jag fråga om jag fick krama honom när han hade kompisar med sig, det fick jag.Och som jag klämde i hop denna lille godingen!!!
Underbar räcker inte till när man ska prata om honom.