Jag fick en kvällstur till i Agnetebergsgruppen. Nu har den där "nyhetspaniken" lagt sig iaf. Alla som känner mej vet att jag gillar när allt är samma lika och inget ändras... Så att byta grupp, brukare och ställe i stan vart jag ju lite skrämd av. Inte jobbet såklart utan mer det där att hitta, att jag ska bli sen till dubbelbemanningar osv. Men i kväll jobbade jag med en jättego tjej som heter Madde.
En del människor kan verkligen få en att slappna av och vara som vanligt.
Fick en tes och väldigt bra beskrivning på vart jag skulle så jag kände mej trygg när jag drog i väg.
Planen för kvällen var 11 besök på 4 timmar...
Och det gick undan! Inga tunga grejer, vilket passade min onda handled perfekt. Gjorde ju för fan ont och få kortison den här gången.
När kvällen var slut så kunde jag konstatera att jag kört 3 mil, träffat en trevlig hund, en katt som mer liknade en kattkung där han låg i en jättefin fåtölj, fått ej så positiva kommentarer för hur jag såg ut på armarna, fått en enorm apelsin, gått vilse i slagfältet, fått en liten historielektion om vilka affärer som funnits i centrala Arvika och såklart träffat brukare som man på ett eller annat sätt är bekant med.
Nu har jag vart hos ett gäng till som tillhör Agneteberg så nu hittar jag till dom. Men det hade inte varit fel med ett par introdagar för att se hur personalen lägger upp sitt arbete och vart resten av människorna bor. Jag fick inte i hop det riktigt i går, kände mej sen och då är ordinarie personal den bästa man kan fråga. Nu fick jag ju ge mej i väg och jobba på mitt sätt.Sen blir det ju så att jag lägger mer tid på medicinering nu i början, läser listor tre ggr, dubbelkollar medicin, styrka och tid. Där får inget gå fel. De flesta vet ju själva vad dom ska ha, men ansvaret ligger ju på mej och jag i min tur har fått ett förtroende av en sköterska som jag tycker mycket om, så det får inte bli fel helt enkelt.
Ska dit på söndag igen, hoppas på bättre flyt då, men man kanske inte ska ställa så höga krav på sej själv direkt?Nu snöar det och jag ska sladda mej uppöver till Sunne för att träffa någon jag älskar högt. Antar att det blir en strips med bea innan det bär av hemöver och ett besök hos min allra käraste Ähhva <3 Usch, det är att slitsamt med denna sorgen. Men den är där, inget man kan göra nåt åt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar