MetalTown står för dörren och många sköna människor ska dit.
Och värst ledsen över att bo på hotell tre nätter är jag...INTE!!!
Så värt att spara under vintern så man kan göra sånt här.
Gårdagen var dock snäppet svartare.Det är tungt att kämpa för nåt man vet är ganska hopplöst,och ännu svårare är det att acceptera sånt man aldrig kan ändra.Speciellt när man vet att mycket skulle bli bättre.
Människor som fullkomligt trasar sönder sitt och andras liv utan att förstå vad dom gör.
Människor som gladeligen lastar problem på dom som redan har det svårt med andra saker som är så banala så man ibland bara vill skrika rakt ut.
Men i går hade jag tur,hade ett bra samtal med LittleB och Ähhvas mamma.Jag och Birgitta satt på kyrkogården i nästan två timmar.Ibland helt tysta,men ändå kommunicerade vi.
Jag kom dit först och satte mej och bara lyssnade,att jag inte tänkt på och åkt dit när det är som stridigast.Det är så lugnt och gött där.Helt kravlöst.Visst det smärtar att vara hos henne,men i går var det skönt.
Åkte direkt hem och tog en promenad,stängde av mobilen och la mej.
Och trött var jag bevisligen eftersom jag inte kom ur sängen förns två i dag.Men det var skönt.Som sagt nu är man mer pepp på festival under helgen,lite piggare och mycket mer positiv.Är nog nyttigt och bara stänga av ibland och bara vila.Kanske något man borde göra mer och ofta.
Stort tack till er som lyfter mej när jag blir trött❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar