tisdag 18 september 2018

Tillbaka till verkligheten

Då var helgen slut och det är dags att göra klart uppgiften som ska in. Den innehåller inte så roliga saker, men viktiga. Att man kan detta med omvårdnadsprocessen och vikten av att man jobbar patientsäkert.
Det blir också väldigt tydligt att man är skyldig enligt lag att arbeta på det sättet. Och vad man är skyldig att göra om man jobbar med folk som inte gör det.
Fortfarande upplever jag det svårt att separera vad jag som usk ska ta till mig och vad jag kan sortera bort då det faller på sjuksköterskan. Skrev det i vår facebookgrupp och de flesta höll med. Även att det var rörigt med skrivmallar och att ta sig runt på våran plattform på nätet. Den är ny, så den lär ha barnsjukdomar. Men en del kan inte ens logga in, och det är riktigt dåligt.

Jag har jobbat under helgen, men ändå hunnit vara ute fått lite luft och varit en sväng till stallet och tittat på den nya hästen. Hon är så vacker💓 Väldigt hög, men trög! En strålande kombination kan jag tycka. De håller på och jobbar med henne nu, så hon snart kan börja gå på lektion. Den andra som blev köpt får nog börja när som helst. Det behövs och jag hoppas verkligen att detta blev ett bra köp. Det har varit så tråkigt att skicka tillbaka det förra stoet och att Cajsa fick flytta. Men så är det. Fungerar de inte i verksamheten så måste de flytta.

I går var det hoppning. Min handled har varit kass ett dygn under helgen. Så kass, så det var på vippen att jag sjukskrev mig. Var lite fundersam på om det var för att jag ridit Baron, som är stark i munnen.. Valde Jameson, för då lär jag få svar på det, tänkte jag. Han går och släpar huvudet i manegen så fort han får möjlighet.
Vi var med på framhoppningen, och första två varven på banan. Vi skulle komma på en typ halvvolt fram och över ett vanligt hinder, landa i galopp, vidare i galopp på en transportsträcka i tvåpunktssits, sen på en jäddra parallelloxer, fortsätta i galopp och över ett hinder till.

Gick så jäddra bra tills denna hästen hade en ryttare som glömde styra för att hon var så fokuserad på att driva...Så klart vek han till höger som en raket precis innan avhopp. Vad han inte såg var att bredvid hindret stod krattan och skopan, så det blev ett litet hopp över det, hahaha!!!Knäppskalle!

Tänkte att nu jädrar åker tant i spånet med en smäll, för detta var jag inte beredd på. Men jag vägrade, precis som förra gången. Satt kvar på nåt märkligt sätt fortfarande i galopp, för då valde han minsann att springa den token.
Malin sa att maken på beslutsamhet var det länge sen hon såg, när jag sen tvingade honom runt ett varv till. "Det jääämt röööök ur dina öron Ellis" Jorå, en kan bli lite irriterad..

Men det hjälper mot rädsla. Man tar kontroll över sin situation. Handleden är iaf helt okej i dag, så det var nog regnet som kom i går som gjorde att den sparkade bakut.

I kväll ska jag jobba på avd 76. Börjar landa lite i det nu. Känns bättre för varje gång jag är där. Visst jag tycker att det är rörigt och stort, många patienter och ansvar för att hålla ordning på dem. Men det känns bättre. Det kallas kanske för att utvecklas😏

Och det vill man ju. Nej, skolarbete var det ja..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar