måndag 11 juni 2018

SwedenRock 2018

Då var det slut. Man sitter som alla andra 11 år i någon form av depression. Allt är så otroligt underbart i tre,fyra dagar sen smäller det till och så är det slut. Blir så full i skratt när jag läser på Facebook att det är många med mig som känner samma sak.

Festivalen har varit en av de bästa. Vädret har varit lite i det varmaste laget, så det har varit väldigt nyktert. Jag är så rädd att man dricker och blir liggandes dagen efter pga av vätskebrist och missar en festivaldag. Vi har bott i ett jättefint hus precis vid havet. Det har varit i stort sett tyst på nätterna och det låg max en kilometer från området.

Jag fick träffa Mias andra dotter Johanna som var lika magisk som Cilla, samt Mia och Malins vän Agneta. Jonas höll som vanligt hus på Runesson med några kompisar. Vilket var guld för oss, då vi kunde droppa väskor och vätskor i deras husbil. Det har varit jättevarmt på dagarna och rätt kallt på nätterna.
Jag har sett en jäddra massa band, men slog inte rekordet när Martin var sjuk. Då såg jag 14, i år 11 eller 12. Höjdpunkterna var såklart Helloween, StoneSour, Maiden,Ozzy och Judas Priest.
Primordal var bra, Lacuna Coil inte alls min grej och Tarja var sig lik. Backyard Babies slentrianspelade, kändes det som iaf. Fast då kom jag direkt från Judas och var uppdreven som få.
Meshuggah höll på att hamra bort hela området. De hade väldigt bra ljud och ljus.
Jag har även hört Snowstorm och Ulf Lundell ljuda över området och blev en morgon väckt av Djinis Khan ( vet ej om det är korrekt stavning) med Vikingarna..
 Granarna hade inte riktigt samma musiksmak som oss.

Jag upplevde det dock som trängre på området och dåligt med toaletter. Detta stämde fick jag reda på, det var inga toaletter brevid Rock Stage och Sweden Rock hade släppt på 2000 extra biljetter. Det var inte bra, de fick inte plats. Hoppas de ändrar tillbaka till 33.000 gräns nästa år.

Nu när Maiden blev bokade kan man ju inte låta bli att undra om Bon Jovi, Foo Fighters och Metallica kommer dyka upp inom en snar framtid. De har inte varit där vad jag vet.
Drömmen vore ju såklart Van Halen, men turnerar det ens? Hur som helst, festivalen har varit så himla bra och jag är så nöjd med allt. Man är ju slut i kroppen och har en massa att smälta som spontant dykt upp under festivalens gång.

Ett av de mysigaste minnena jag kommer bära med är faktiskt när jag satt på en långtradarchaffis veranda och drack vin och hade fri lejd till musiken. Han skrek lyrisk på sin breda skånska "Fan!!!Du satte den med! Fy fan va bra!" Som han skrattade... Så där som man gör när man hör de bästa låtarna man vet. Men till sist blev tant trött och rullade över stenmuren mot stugan till tonerna av " I want to break free" med Queen. Jag tror han hette Ulf, inte säker.
Jag höll ju traditionerna och var klapp på lördagen, när alla andra börjar dra ner på tempot inför hemresan. Min hemresa var inte rolig någonstans...

Själv får jag panik över att det är sista dagen, att det är ett helt år kvar till nästa festival osv. Så jag festivaliserade rätt duktigt må jag säga, och fy fan va kul jag hade!
Speciellt under Judas Priest spelning. Herregud va mycket roligt folk det var i publiken.Visst finns det arslen som inte kan hålla händerna i styr när man kryssar igenom  havet, men dom sa jag till och gav onda ögat. De flesta bad om ursäkt. Många tror jag blev förvånade över att man vände och kom tillbaka och ifrågasatte vad de gjorde. Sen finns det de män som är så underbara och bara gör en väg för en att gå i trängseln. En eloge ska de ha, som ser till att man kan få se nåt trots att man bara är 1.67 över havet.
BloggerImage BloggerImage BloggerImage BloggerImage BloggerImage

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar