9 dök han upp och mumlade något om att han trodde jag skulle få remicaden och att han därför gått ronden...Han är helt j---a otrolig!Det var han som skickade tiden och jag pratade ju med honom mindre än en vecka innan om att jag skulle komma.Han kollade över kroppen,frågade vilka mediciner jag tog och sa att han skulle höja remicaddosen på tisdag och se om det hjälpte.Han trodde inte att mina leder vart skadade av dom inflamationer jag får till och från,men då vart jag förbannad och sa att så jäddra ont som det gör så kan det inte annat än gå sönder,och ska man behöva ha det så här??Jag är smärttålig och i bland kan jag ju inte röra en del leder utan att nästa börja gråta.Då gick han väl med på att röntga händer och fötter."För ordningens skull" som han uttryckte sej.Det syns tydligt att fötterna börjar bli deformerade.
Inflamationen i foten satt tydligen inte på rätt ställe,så min kropp följer inte skolboken!Så då kunde han inte göra nåt annat just nu.Helt otroligt!Sen tyckte han att vi var klara och att jag skulle gå.Då frågade jag om han såg att jag knappt kunde gå,det gjorde han.
Då frågade jag om jag skulle behöva ha det så tills nästa tisdag eller om han som läkare kanske eventuellt kunde tänka till och skriva ut nåt som gjorde att jag kunde ta mej framåt.
Då tittar han på mej helt förvånat och frågar;"Hjälper inte medicinen?"
Så nära som jag var att skrika rätt ut då har jag nog aldrig vart.Men man får ju andas och säja lite lugnt: "Nej,som du ser så kan jag inte gå.Jag var på akuten för ett par dagar sen just för att jag har hutlöst ont och knappt kan gå.Nej,mina mediciner hjälper inte.Du får fixa nåt annat,det är därför jag är här i dag....
Som ni säkert förstår så kommer jag gå dit på tisdag,få röntgen gjort och sen begära en remiss till reumatologen i Karlstad.Jag ska ut på praktik och det kommer jag inte klara om jag ska må så här.Det måste finnas läkemedel så man ska må bättre!Jag kräver inte att bli symtomfri,men såhär handikappad vägrar jag och vara.Känns lagomt kul och sitta ett gäng vänner och ha kul och så bara somnar man!Rätt upp och ner i en solstol.Denna förlamande tröttheten blir en ju dum i huvudet av.
Jag vill bli piggare och utan inflamationer så jag kan börja träna igen,få ett liv och inte gå omkring och se förbannad ut för att jag har så ont.En del tror ju att det är dom jag är arga på eller att jag har tråkigt i deras sällskap:(
Hoppas nu naproxen hjälper så jag klarar mej tills på tisdag.Och hoppas dom kan ta emot fort i Karlstad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar