Praktiken är i gång. Kanske skulle ha tänkt på ett annat sätt än att börja med tre dagar i sträck. Men är man hungrig och tydligen helt orädd så..
Fredagen var det ganska många som sökte vård både på akuten och jourcentralen. Allt är så nytt. Nya lokaler, nya rutiner, ny personal och nytt sätt att arbeta. Jag hann se mycket under fredagen. Lite nervöst var det ju såklart för man vet inte riktigt vad ambulanserna kommer in med. Man får information om vem som kommer, vad som hänt, anamnes och färg. Fast man vet. inte vad man får se, känna lukten av och hur man själv reagerar.
Väldigt mycket provtagningar och NEWS. Jag trivs och tycker det är väldigt roligt och intressant. Att inte veta vad som väntar är det bästa, men samtidigt är man rädd att någon man känner ska dyka upp och placeras i traumarummen.
Min handledare är jätteduktig och informerar i lugn och ro om vart saker finns, skillnaden på en traumabrits och en vanlig, retts, rutiner och annat. Jag är jättetrött nu efter tre dagar så det var gött att få vara hemma. Jag fick äntligen tentan gjord och blev ganska irriterad på att man ska lägga tre-fyra timmar på sånt vi redan läst och gått igenom förut. För mej blir det slöseri med tid. Jag har inte så mycket tid.. Man bor med folk, man har intressen, övriga skoluppgifter, praktik och ska dessutom jobba.
Jag fick vara med om en skum sak i förrgår. Ambulansen kom med en patient som vi tog hand om och när de skulle åka så kom en av tjejerna fram och sa att hon kände igen mej så väl. Hon kunde inte placera mej riktigt men någonstans hade vi setts förut och hon kunde inte släppa detta. Jag påtalade att jag jobbar på 79:an och att vi setts där kanske?
Då tittade hon på min namnskylt och utbrast: "Ellis!! Det är ju du!" "Jag jobbade på IVA i Karlstad när du kom och tog hand om barnet som förlorade sin mamma i en trafikolycka! Den dagen glömmer jag aldrig. Dina ögon, hur du kämpade och hur du tog hand om barnet:"
Jag blev väldigt överrumplad måste jag säga, men glad för jag kommer i håg henne med och glömmer heller aldrig den dagen. De var så underbara på IVA. Och när hon såg tatueringen på My från Mumin så blev hon alldeles tårögd. Det var jobbigt med skönt att träffa henne. Jag fick tacka ordentligt för det de gjorde och det var skönt.
Man har väldigt kort tid på sej att visa vad man läst och lärt. Tog upp detta med min andra handledare och vi kom fram till att jag ska ta emot en patient som kommer akut, följa denna och diskutera med min handledare vad jag tror patienten lider/har drabbats av. Jag kommer få tala om vilka prover och undersökningar jag tror patienten kommer bli remitterad och vad som helt enkelt kommer hända. Jag sätter 10.000:- att jag kommer få en kirurgpatient. Vi ska inte ta kirurgpatienter, men en del slinker in genom dörren ändå.
I dag ska jag försöka skriva på uppgiften som ska in under praktiken. Sen fixa mellanmål och åka in och möta de andra för en tur till badhuset. Antar att det blir gemensam middag efter. Man brukar bli väldigt hungrig när man badat.
Jag hann rida i går! De ska hoppa i min grupp i dag och jag har varken lust eller ork att hänga på det, så jag red i går i stället. Det var en slitsam lektion. Inte en gång skrittade vi. Bara trav, rida lätt, arbetstrav och galopp. Mycket byt om volt och forma hästen. Nemo skulle inte formas alls sa han. Inte heller gå på en fin volt utan mer som en oval. Men till slut blev jag arg på honom och mig själv för att jag lät honom och inte i stället fokuserade på rätt hjälper och att vara konsekvent. Han var tung i fronten, känns i armarna i dag. Jag ska absolut rida den grabben igen.
Nu får det bli nyhetsmorgon, kaffe och försöka få in denna katten som varit ute hela natten. Han borde sova lite. Men det är inte säkert han vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar