Holybap: 70-års kalas

Fick veta att sidan legat nere ett tag.Detta är nu fixat!
Jag har äntligen fått in all ved i skjulet nu, det går inte fort när man får ont och blir trött fort.Men det fick ta det tid det tog, dreten är under tak och jag ordnade det själv.Rätt gött!Ska dock ta tag i min arbetsterapeut så hon får gå igenom senorna i handlederna.De gör ont.Jag behöver mina händer.
Får nog gå ner lite i tid efter att de ordinarie kommit tillbaka från sina semestrar, det är förtvivlat roligt och jobba men jag får ta lite ansvar för vad som är ett faktum med min kropp.
Har haft tur och fått bytt och jobbat många kvällar.Men herregud vad varmt det har varit nu.Jag har tjatat på alla brukare att de ska dricka, ha fönster öppet, skippa nattkläder och försökt svalka så gott som det har gått.

I går åkte vi till Eskilstuna för att fira pappa.Han har fyllt 70 så lillasyster och hennes man hade kalas.Det var även första gången som vi såg deras hus som de köpte i vintras.Man gick faktiskt och skrattade när man var där.Huset är stort, förmodligen ganska nybyggt, högt i tak, kanonfint kök, badrum med bubbelbad och det bästa av allt, det ligger precis vid vattnet! Man går ut på en så underbart fin uteplats och tittar ner över sjön och deras egna sandstrand med brygga :) Helt magiskt!
Man kunde inte riktigt sluta titta, det är så fint där.Och som de har jobbat för att till slut kunna köpa sitt drömboende.Rickard har ett driv som man nästan kan lukta sig till, så man förstod att de skulle ha det liv de har i dag.Tack för att ni tog hem oss hela högen och lät oss njuta av ert paradis <3

Farmor och Farfar var där, 90 och 93 år :) De stannade länge också.De hade kalasat klart runt 21, då tackade de för sig och åkte hem.Inte illa.Jag är så glad att dom fortfarande lever och kan hänga med.Pratde även hästar och westernridning med min kusin och hennes son.Tror nog det får bli en sväng ner i sommar och rida och njuta lite hos dom också.Vi åkte ifrån Sandra och Rickard runt 23 och jösses vad jobbigt det är att säga hejdå.Speciellt till mina syskonbarn och deras små troll.Det är 90 mil enkel väg till dom, inte helt enkelt för någon av oss att åka...Jag och Mathilda grinade så tårarna forsade som vanligt, och det gjorde fysiskt ont att pussa de små och inte veta när man ser dom igen.Även märkligt hur man förälskade sig i dom alla tre på direkten också.Tänk vad jag skrattade när jag såg Amandas äldsta stå och kasta sten vid vattnet.Det var som att se Amanda igen.Och Vincent, Mathildas lillkille så ut som sin morbror Sebastian när han var i samma ålder.

Väl tillbaka på hotellet försökte jag sova, men det gick inte.fanns inget syre på rummet...Det fanns en fläkt som stog och surrade, men hjälpte inte ett skvatt!Då är det tur att Mattias är morgonpigg för då kunde jag titta på Netflix tills klockan blev 4, sen väckte jag honom.Det var lika varmt åt honom så vi borstade tänderna och åkte hemöver i stället.Inte klokt att inte kunna öppna fönstret i ett pytterum som det säkert var 40 grader varmt i....
Och så underbart som det var att komma ut från hotellet!LUFT!!

Nu ska jag ta med mig en bok och gå ut på gräsmattan och njuta av vädret.I morgon är det jobb igen.Ska bli roligt.

Vill även passa på och gratulera världens coolaste tjej som bort uppe i Aschtan.Grattis Britt!Hoppas du blivit ordentligt firad, söppas firad så att du måste gå och "välte i köll på söffa i omgånger".