Ibland när man jobbar så känns det som att man inte riktigt räcker till. Man möter människor med psykisk ohälsa, människor i livets slutskede och en del som är jättedementa. Alla dom ska man bemöta på olika sätt men med samma "grundomhändertagande".
Människor med kroniska sjuksommar och smärttillstånd kan jag relatera till eftersom jag är sjuk själv, så där är det lite "lättare". Fast när det gäller de andra så måste man veta lite vad man håller på med, för att inte trigga den sjuka så att de mår sämre. Jag känner att jag har svårt att jobba med dementa. Fast varför är det svårt? För att jag kanske inte kan så mycket som jag behöver? Vi har gått en demensutbildning nu och vips så vart det lite lättare och man fick lite mer verktyg att jobba med och tips på hur man kan göra ett bättre jobb.
Jag tror att folk i större mängd kommer vilja avsluta sitt liv hemma. Jag har varit med både på sjukhus och i hemmiljö när människor haft sin sista tid i livet. Och jag är nog av det tänket att de som vill, ska få stanna hemma. Visst det finns omständigheter som gör att man inte kan detta och då är det sjukhus som gäller. Men hur som helst så kanske man ska fördjupa sig lite i den palliativa vården för att kunna bemöta den döende på allra bästa sätt? Jag vet att jag brinner för akutsjukvård, men den kan ju på en sekund gå över i en palliativ vård. Jag fick en fråga av en kvinna för ett tag sedan. "Hur länge ska jag behöva ligga här och plågas? Jag vet ju att jag ska dö." Då kände jag att det var lite svårt att svara på den frågan. Folk kan dö på en sekund, en del får "ligga" i flera månader. En sak vet jag iallafall och det är att när man är döende så ska man inte behöva "ligga och plågas". Och hur gör man då för att få bort den känslan hos en patient/brukare? Visst man kan kan hålla handen, prata, massera, finnas där osv. Men det finns dom som har svårt med andning, är rossliga och faktiskt mår sämre av att prata. En del orkar inte med att man pratar, det kan också stressa och få dem att må dåligt. Det finns de som inte klarar att man tar i dem pga av smärtor och för att de helt enkelt inte klarar kontakt pga av andra saker. Sen finns det dom som aldrig vill sluta prata, som går igenom hela livet med en när man är där.
Nej, jag får nog haka på Madde och gå denna utbildningen om palliativ vård. Den är på halvfart och på distans. Borde jag kunna lösa på nåt sätt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar