Skulle precis ge mig i väg när Mattias ringde och frågade om jag fixade att köra bil...Så långt hade inte jag tänkt.Skrapa rutor gick ju inte och sen är det väl bra om man kanske kan bromsa, gasa och svänga..
Fick be om lite hjälp där, han körde mig.Träffade IngMarie när jag kom till medicin, direkt kändes livet lite roligare. Jag gillar henne <3 bra vän och en oerhört kompetent ssk.De andra sköterskorna är också jättebra.Det är viktigt när man ska dit.
Droppet gick fort, lite drygt en timma bara. Nu ska jag dit igen den 10/11 för nästa behandling.Hoppas detta hjälper, för nu är det inte ett dugg roligt.
Och inte fick jag göra nåt mer än max en liten promenad.i dag.Sen ska det vilas.Lika bra och lyssna.Har jag tur kanske pöjjkera håller mig sällskap framför tvn.
Fungerar detta bra så kanske jag slipper komma dit och få dropp, då får jag egna sprutor och ta.
Jag är så tacksam att jag får komma till sjukhuset och få hjälp, men det är jobbigt på det sättet att allt blir så tydligt. Jag är inte frisk,och det är tråkigt att bli påmind.
Men nu får vi hoppas att jag blir bättre och piggare, så man inte blir så låst i viloläge :)
med storsvans...Han försöker iaf
underhålla mig.Vilken galning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar