Satt i godan ro och pluggade psykiatri.Han kom in med nåt i munnen och såg sådär himla nöjd och stolt ut.
Jag tog förgivet att det var en råtta så jag sa till honom och gå ut.Han rännde då upp på övervåningen så jag gick upp efter och skällde och svor.
Då släppte han det han hade i munnen och då såg jag att det var en vessla.
Och självklart så levde den:(
Ena benet var rejält skadat,den stack in på toan för att gömma sig.Jag fick hiva in bägge pöjjkera i sovrummet och gick in på toan för och se hur illa det var med vesslan.
Då började den skrika i panik.
Jag med!Jag klarar verkligen inte att djur lider,men inte klarar jag och slå ihjäl dom heller.
Jag sprang ner och ringde grannen och förklarade situationen.
Som tur va så var han ledig och var här på 5 minuter.
Jag gick ut och sjöng en sång under tiden som han fick tag på djuret och
avslutade lidandet.Sen kom han ut och talade om att den var fridlyst...Men att det va kul och sett en.
Tack gode gud att det finns folk som kan hjälpa till.Va fan skulle jag annars gjort?Förmodligen fångat den lille och åkt med den till en veterinär.Att man inte ens klarar och ha ihjäl nåt,även fast man fattar att det inte finns någon annan utväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar