Och jag var inte helt ute och cyklade...Det har brustit i information till mig, om smittfarlig sjukdom, anmälan enligt smittskyddslagen har fördröjts och det finns ingen dokumentation om att smittspårning påbörjats. De ställer sig kritiska till detta och anser att vården av patienten i detta avseende inte varit noggrann eller sakkunnig.
När frågan till VC kommer om jag farit illa pga av detta eller skadats, så tycker de inte att jag gjort det. Eftersom infektionen läker ut av sig själv. Jag hade inte farit illa om jag fått det information jag behövde, då hade jag stannat hemma och vilat. Hade det blivit rätt så hade jag heller inte ätit en massa kortison och blivit speedad och kutat omkring som en dåre i USA. Så där är vi inte överens. Men nu är läget som det är. Jag är hemma och försöker komma i kapp med kropp och huvud och någon gång blir man väl klar med det också. Huvudsaken är att jag fullföljde anmälan och att det blivit utredd av en tredje, rättvis part för både mig och VC. Nu är det bara att arkivera detta och glömma bort det.
Var hos läkaren i dag och han tyckte inte jag skulle tillbaka i jobb än. Utan fortsätta rehab med vila, träning och så. Jag ska vara hemma till mars. Känns som en evighet, men jag vill heller inte tillbaka för fort för att sedan få ett bakslag.
Höll på att frysa ihjäl när jag var ute förut. Det isar ända in i skelettet. Jag ska inte rida i dag. De ska hoppa så jag åker nog bara dit och tittar. Jag är noga med att jag är ute, aktiverar mig och träffar folk. Pratade med en arbetskompis i dag och för henne gick det så långt så till slut fixade hon inte att ta sig till affären...Så det tänker jag motarbeta. Men sen får man ju ligga på en nivå som inte tröttar ut en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar