Snö

Det har gått ännu en vecka. Jag är lite trött på att vara hemma. Det går i vågor, ibland är det skönt, i bland är det skit. Jag blir rastlös och en del dagar helt förslappad..

Jag blir också arg på mig själv att jag inte tycker jag kan aktivera mig på annat sätt än med att jobba. De dagarna jag lyckas, får jag dåligt samvete och tycker att om jag orkar med att aktivera mig så borde jag väl jobba?? Fast när man är hemma för utmattning så ska man aktivera sig och ha roligt och inte tänka på jobb. Jobbet ska vara det MINST viktiga i livet. Inte helt lätt när man brinner för sitt yrke och tycker det är roligt.
Och den delen som jag fick i min utmattning är ju att jag blir hyper och inte kan lugna mig, hur trött jag än är. Då blir det svårt att göra inget. Och bara roliga saker,utan att det blir ett jävla tempo i det med.
Det är ju inte själva arbetsinsatsen som gjort mig sjuk. Det är allt annat tjafs runt om! All stress med omorganisationer, scheman som ändras, ny chef, indragningar, mindre timmar på jobbet, fler arbetsdagar, de samarbeten som måste finnas flyter inte smärtfritt. Allt måste kontrolleras och fås bekräftat.Och detta är inte sådant som är direkt vårdarbete.

Ridningen är nog viktigare än vad jag förstår. Alla jag pratar med tycker att det är bra att jag rider. När man gör det så måste man vara här och nu. Det har jag svårt för, och direkt när tanken lämnar hästen så går det dåligt på lektionen. Sen sitter jag på ett djur som aldrig är någon annanstans än här och nu, då går det inte att som ryttare inte vara det. Jag märker tyvärr de skador man får av att vara så påställd hela tiden...Man har svårt att ta in information, vart vi ska, storlek på volter, ridvägar och något så enkelt som höger och vänster. Jag blir väldigt trött på mig själv när jag inte förstår. Jag har inte tålamod på den punkten. Det måste jag...

Mia har även gjort ett bra program på sjukgymnastiken så jag tar hand om mitt reumatiska också. Så något görs iallafall.

I går var det hopptävling på stallet. Det är så roligt att se på. Riktigt många var med från ridklubben. De sista hoppade på tid, den fick jag och Anki ta. En av tjejerna som tävlade körde bettlöst. Det fungerade, men man undrar ju hur hon lärt sig rida utan bett och även hur hon lärt hästen.