onsdag 18 september 2019

Allan och kirurgiuppgiften

Som vi har målat. Man tror att man har ett litet hus tills man ska måla det. Då är det som ett slott. Man tror att man snart är klar, men då inser man att det nog är mer än vad man tror att göra. Fast vi har kämpat på så gott vi kunnat och nu är västväggen äntligen klar. Hade nog velat måla den en gång till just för att den är utsatt för så mycket sol, men det får bli nästa år.
Var högt upp med skyliften mot väggen som är ner mot skogen. Fick på grundfärg på vindskivorna men det var så gungigt och eftersom det blåste ordentligt så blev det ju inte mindre rörelser i korgen.
Man är inte så bekväm 5-6 meter upp i luften.

Stupränna sitter det nu på uthuset, det har vi pratat om länge. Nu är den där. Uthuset blir nog vårens målarprojekt. Det och en enorm altan ska det bli. När vi skulle köra upp skyliften höll den på att tippa. Den lättade fram och jag vet att jag hann tänka. "Jaha, och vad fan kostar en skylift då?För nu går väl denna sönder" Men det var bara att springa fram och hänga sig i framänden så tippade den rätt igen. Sen satt vi bägge två på den för att det inte skulle hända igen.

Grannen kom och hämtade den med traktorn och såg ut att använde den ordentligt innan han sedan lyxigt nog körde den tillbaka. Vilken lyx!! Bra att saker blir använda när det är dyrt. Vi hann inte göra mer på söndagen eftersom vi skulle på kalas.

Det är väldigt lyxigt att vara hemma från jobbet. Jag har bakat och lagat en massa tidskrävande mat. I går serverades kålpudding. Inte lite gott! Efter maten var det bara att dra till stallet för tisdagslektionen. När jag kom dit träffade jag Kicki (ridskolechefen) som sa att hon och min ridlärare hade pratat om mig, hon frågade om jag skulle rida och sa sedan att det var bra för det fanns en ny kille på stallet som jag skulle rida. Han heter Allan.
Jag blev så jäddra nervös så jag utbrast. "Vem faAn är Allan?" Sen bad jag om ursäkt, jag blev bara så nervös. Kicki sa att det skulle gå sååå bra så!
Sen kom Christina och frågade hur det gick. Informerade då att tungan satt fast i gommen. Lite nervös med andra ord.

Han är ung, ny på ridskolan, i en ny miljö och hästar vill gärna skvätta en del med en del rörelse i kroppen, de är i regel "tittiga" när de är nya, och jag visste ju inget om honom. Är han pigg? Kommer han kliva på? Stark i munnen? Lyhörd eller döv? Kommer de andra hålla reda på sina hästar så han får vara ifred?

Men efter en kvart så sa Christina att jag såg ut att trivas när jag satt och att det såg bra ut. Hon hade rätt. Han var supertrevlig! Mycket mer "motor" än vad man är van. Man måste tala om för honom hela tiden vad han ska göra. Travar vi mot en vägg så har han inte vett på att svänga åt höger eller vänster om jag inte styr. Lite trixig att få i galopp men det får man väl öva på. Han behövde tydliga signaler i munnen och just galoppskänkeln. Men annars var han superkänslig i drivning och när han skulle gå undan för skänkel.
En trevlig häst. Hoppas han kommer trivas och kan jobba kvar.

I dag har jag en dejt med Alva. Hon vill ut och äta. Det kommer bli trevligt. Äntligen fick vi till det!

Har fått min uppgift i kirurgin bedömd. Skrev att jag gärna kompletterar eller ändrar på innehållet om det behövs. Fick till svar: "Hej Ellinor! Jag har läst och bedömt ditt arbete och jag tycker att du gjort ett bra jobb. Jag har inget att kommentera vad gäller innehållet i arbetet"

Tjoho!!! VG på den då jag skrivit utförligt och nyanserat!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar