Tjo!Då var man igång.
LittleB kommer strörta, nu kommer han vara tvungen och lära mej hur detta fungerar.
Solen lyser helt underbart ute, hoppas jag verkligen kommer få uppleva våren i år.

Allt från den 26 april är bara som en dimma, inte konstigt alls med tanke på vad jag förlorade den dagen.
Halva jag dog den dagen, och nu ska man försöka fortsätta leva.Men det kommer gå, speciellt när man har det enorma stöd som jag har.Och flera av dom har drabbats av döden, och dom lever än.
Jag har iallafall äntligen kommit till den punkten i mitt sorgearbete att jag ser mer saker än sorg,döden och smärtan.Jag ser allt annat runt mej, människorna jag älskade innan och nu efteråt, jag kan njuta av solen, mat,festivaler,film och resor.För ett tag sedan var detta omöjligt,jag var blind och tänkte bara på henne och min enorma saknad efter "oss".
Nu finns hon för alltid i mitt hjärta,men jag kan tänka på henne och bara känna kärlek.Visst gör det ont ibland, men inte hela tiden.